Kampen om England 5. Mobilisering

”Då så mina herrar, vi har samlats för att samtala om våra nya grannar på Lovelace Hall. Stephensons river vår gamle broders livsverk och skall anlägga en syndig golfbana på angränsande ägor. Han kommer från staden, är dålig och liberal på alla sätt”. Kyrkoherde Ian St John skrädde inte orden.

Greenwich lokalnobla var samlade i prästgårdens salong. Sir Morgan satt som vanligt i den länsstol han alltid använde hos St John. Vinmästaren Lord Bachelor var som alltid klädd i extravagant kostym med starka färger överallt. Tobakshandlaren Bridgemount hostade djupt och högt. Sir Thomas of Ritthar var också där, trots att ingen brytt sig om att bjuda in honom. Han var illa ansedd bland de andra, eftersom han flera gånger varit i tvist med Sir Morgan om ägarskapet till den bäck som skilde de bådas gårdar.

Kyrkoherden fortsatte:

”Att London redan förfallit och sekulariserats det kan vi inte göra något åt, men i vårt Greenwich skall den gamla Greenwichandan bevaras och skyddas mot sådana som Stephensons.”

Alla nickade instämmande utom Sir Thomas of Ritthar.

”Men du, jag tror inte riktigt att det är så, jag eller’” avbröt den lätt skäggige mannen och kliade sig på hakan.

”Förlåt, men vad menar ni?” sade St John och höjde på ögonbrynen.

”Jag träffade Stephenson i London för några månader sedan, så vi blev goda vänner och jag rekommenderade honom att flytta hit. Så nu tycker jag du är orättvis, nästan cynisk Ian.”

Sir Morgan rodnade av rosenrasande ilska, reste sig upp och satte händerna i sidorna när han röt:

”Hörre du, du din Sir 'of Ritthar'! Håller du inte med kyrkoherden är det nog ingen idé att du stannar. Dra åt helvete din jävla parasit!"

Sir Morgan skulle just ta upp en bordslampa och kasta mot Sir Thomas, när denne skakade på huvudet:

”Tänk att du är då otrolig, du Morgan.”

Han krängde på sig sin skrytsamma pälsrock, tog hatten i handen gick ut. Dörren stängde han med en smäll.

”En sådan fräckhet!” honlog Sir Morgan medan han tände en cigarill. Sedan släppte han loss en våldsam skrattattack.

Nu började man planera. Prästgårdens bonne – alltså hembiträde – bar fram starka drycker som bröderna drack med glädje. Gemenskapens ständige sekreterare, Lenny Johnson, förde noga anteckningar om vad som sades och beslutades. Målet var klart. De lokalnobla skulle få Stephensons att försvinna från Greenwich. Man skulle utnyttja alla sina kontakter.

Johnson sammanfattade med sin skorrande, men mycket eleganta, röst:

”Ja, klubben har kommit fram till följande: Kyrkoherden här kontaktar lantmäteriet om utbyggnadsförbud av Lovelace Halls egendomar. Sir Morgan samverkar med brottsmyndigheterna och gör en ekonomisk analys av familjen Stephenson.”