Kampen om England 1. Morgonritten

Den lilla byn Greenwich var en helt vanlig by på den engelska landsbygden. Och det var just det – att vara vanlig – som var byns stora charm. Här fanns inget i ytterligheter, allt vilade i en trygg klassiskt brittisk atmosfär.

Byns advokat, Sir Morgan Georgeson, siktades i vita ridbyxor och röd ridrock, ridandes upp mot den vackra pittoreska stengården intill byns kyrka, Saint Mary of Pureness. Det var till byns kyrkoherde, the Reverend Ian St. John, han var på väg. Det var nämligen fredag förmiddag och i Greenwich går det ingen fredag utan att de båda lokalnobla herrarna först har haft sin morning walk with sherry, det vill säga förmiddagsritt med oerhörda mängder sherry.

Kyrkoherdens häst var redan sadlad. Det var inte han själv som gjort det, utan den tröge stalldrängen Burt Loui. Kyrkoherden lunkade ut på stallgården med hatt och parapl. Till detta naturligtvis rundkragen.

Kyrkoherden satt upp. Georgeson red fram och ställde sig jämte honom. De sade inte ett ord till varandra. Så kom drängen Burt fram med en bricka i silver, på vilken sockensigillet var ingraverat. På brickan stod två fyllda ölglas – men med sherry. Glasen hade kyrkoherden låtit specialtillverka hos byns silversmed, Lenny Johnson, för att de skulle vara ovanligt stora och passa just för fredagarnas hejdlösa sherrydrickande.

De båda grep efter varsitt glas, tömde det snabbt och ställde sedan ned det igen. Därefter utbröt ett hejdlöst och mustigt ta-plats-skratt då de båda på sedvanligt sätt hälsade på varandra genom att skaka mycket hårt i hand.

Så började ritten. Till en början gick det fort och de blev båda så andfådda att Sir Morgan föreslog ett skjortbyte. Så skedde också. Sedan övergick man till lite lugnare tempo, så kallad skritt, eftersom Sir Morgans hjärta var svagt till följd av det myckna rökandet. Det passade bra, för det var något särskilt som måste dryftas denna morgon.

Det blev St. John som tog upp ärendet. Det gällde de nyinflyttade, de som tagit över Lord Lovelaces gods. Sedan Lord Lovelace dog härom året hade gården stått tom, eftersom Lorden inte hade några arvingar. De som nyligen köpt godset var stadsbor från London. Sir Morgan och St. John hade inte mycket till över för London. De menade att den staden var ett bevis på det gamla Englands förfall: där exploaterades och förstördes, där sekulariserades, där bor alla idioter och där fattas alla dumma politiska beslut.

”Vad heter di?” undrade Sir Morgan.

”Stephensons” svarade kyrkoherden.