torsdag 5 mars 2009

Kampen om England 4. Golfrundan

”Tjenamossen!” sade kyrkoherden och tryckte gasen i botten på sin gamla veterancabriolet med nedfälld sufflett.

På väg mot golfbanan lade de upp dagens spelregler. I potten för matchen låg en låda franskt rödvin, som Sir Morgan fått som "gåva" efter ett uppmärksammat tvistemål. Väl framme på golfbanan mötte de upp med silversmeden Johnson och tobakshandlaren Bridgemount. De luktade stark sprit.

När de fyra kommit ut på andra hålets fairway small det till i ett träd precis intill silversmedens huvud. Golfbollen som träffat trädet studsade ut framför kyrkoherdens boll.

”Vad i hela friden…” sade han förvånat. De fyra vände blicken bakåt mot första hålet.

Där kom ett sällskap om två män. En av dem kom fram och frågade kyrkoherden om det var hans boll. Kyrkoherden förstummades av personens dumhet. här hade han slagit en boll snett, utan att skrika fore, och nästan träffat Johnson i huvudet. Ändå magar karln nonchalant fråga om det är hans boll! Ännu en man ur sällskapet kommer fram.

”Hej gubbar, er känner jag ju, vi tänkte testa banan här idag… Å har ni hälsat på min bror Andrew?”

Det var Mr John Stephenson. St John rodnade i ansiktet av ilska och skrek:

”Vad i själva helvete!!!”

Kyrkoherden var i allmänhet en sansad man, men han hade lätt till ilska och kom ofta i bråk med folk. Hans rosenrasande utbrott hade ställt många av byns invånare mot väggen med utskällningar och hot.

Nu hade måttet rågats. Stephenson hade gått över gränsen. Silversmed Lenny Johnson var gammal och hans hjärta sviktade ofta. Golfbollen hade bara varit någon centimeter från hans huvud och han fick en lindrig chock.

”Aaa vadå? Värst vad du ilsknar till!” sade Stephenson med ett brett leende.

”På den här banan spelar vi med klass och fason. Och framför allt: här spelar vi rakt!”

Stephenson bara skakade på huvudet och vände sig om. Andrew Stephenson log hånfullt och följde med sin bror.

Kyrkoherden andades tungt. Lenny stoppade snabbt ordning hans pipa för att få prästen att lugna ner sig.

Sir Morgan väste mellan de gula tänderna:

”Tärningen är kastad. Nu jävlar är tärningen kastad.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar