Slagkraftigt tal!

Det är möjligt, rentav sannolikt, att man inte behöver vara någon Einstein för att begripa att slagkraftigt tal hör till en af sysslolivets allra behagligaste fröjder. Sysslomannen talar nämligen i sentenser. Låtom oss kika litet å detta.

En viss sorts människor talar i förnumstigheter och snusförnuftigheter. Sådana säger kanske "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder" eller att saker och ting "är A och O". Det är alltså fråga om ett slags skitsnack, vilket levereras som vore det resultatet av djupblodande tankeverksamhet. Det finns inget sätt att tala som sysslomannen hatar mer än just detta.

Sysslomannens egen variant av slagkraftigt tal är därför att tala i sentenser. Det handlar om att leverera slagkraftiga och avgörande korta meningar som - så att säga - gör slut på vidare diskussion. Till skillnad från den dryge snusförnuftige talaren, som bara vill verka klok, tycker sysslomannen om att chockera omgivningen med sina sentenser. Därför låter han gärna det slagkraftigt sagda avrundas med en minst lika slagkraftig skrattsalva och ett jakande nickande.

"Hur en mössa ser ut har väl ingen betydelse?!" (Sysslomannen sedan någon kritiserat hans gula solhatt).

"Jag har ingen telefon! Hahahaha!" (Sysslomannen ljuger för telefonoperatörsförsäljaren utanför snabbköpet, i det att han samtidigt knallar vidare med sina tunga matkassar).

"Äh! Dra åt helvete!" (En ofta gångbar syssloklassiker).

Syssloförberedelser

Sysslomannen är visserligen inte särskilt organiserad, men väl förberedd. Framför allt är han inte pretentiös, och hans arbetsnarkomani tar sig andra uttryck än att ständigt och jämt presentera tipp-topp-resultat.

Därför arbetar sysslomannen utifrån förberedelser och visdom från tidigare erfarenhetere. Likgiltigt om han är student, eller yrkesarbetande, eller någon slags frisinnad hemmapoet, är hans produktioner resultatet av ett uniformt sätt att tänka, arbeta, skriva och tala.

För PM, inlagor och rapporter använder sysslomannen en tidigt uppställd mall med given struktur och disposition. Hur denna ser ut är upp till varje syssloman. Men märk, att det är en viktig del av sysslolivet att slänga sig med favoritfraser och älsklingsföljder i språket.

Mallen är densamma för allt han skriver. Är hans produktioner begränsade, och spridda åt vitt skilda håll, utgörs den av färdig text som ser likadan ut samtligt material. Sysslomannen omformulerar helt enkelt de meningar som behövs, lägger till de avsnitt som förväntas, och så vidare. På det sättet slipper han ju sitta och skriva något nytt varje gång. Analysen är viktigare än producerandet av text, tycker sysslomannen.

Detsamma gäller sysslomannens tal. Det kan hända att han ganska ofta håller tal. Medveten om detta har han helt enkelt satt sig ned en eftermiddag och skrivit en hel mängd med utkast till tal för olika situationer. När det väl är dags, tar han bara fram sitt gambla manus och korrigerar det som behövs. Men skriva något helt nytt behöver han inte göra. Varför skulle han det, när folk ändå inte lyssnar? För de gör de nästan aldrig.

Allt man behöver är ett par eftermiddagars idogt arbetande för att göra de förberedande uppställningarna. Så kan sysslomannen producera en mängd uppsatser och tal, som alla uppskattas och beundras, men som vid en närmare granskning helt enkelt visar sig vara ett och detsamma.

Dixi.

Sysslomannen å resa

Som gästskribent i ett antal researtiklar om London presenterar här Sysslolivs resereporter sitt första inlägg.

Sysslomannen reser gärna då andan faller på. Resmålen kan för all del växla men inte sällan reser sysslomannen till någon av Europas storstäder. Han rör sig ledigt i Rom, Paris eller Köpenhamn men den enda plats han kallar sitt andra hem är: Dhet gambla London!

Det är tyvärr inte syssloliv att åka billigflyg utan han väljer gärna ett erkänt flygbolag där både flygvärdinnor och piloter har riktiga uniformer. Gärna ett brittisk bolag så han kan börja vänja sig vid språket redan under resan. Om han dricker något under turen så är det endast gin-tonic, i plastglas, med citron, mycket stark. Flygplanskaffe är otänkbart.

Väl å plats är sysslomannen varken någon bortkommen turist eller konstgjord globetrotter; han är helt enkelt syssloman. Han anpassar sig till invånarnas seder och bruk och är inte rädd för främmande sätt att göra saker på. I Paris åker han gärna Metro men i London är det de röde bussarne som gäller. Sina måltider intar han gärna å pub och han äter med fördel en engelsk paj eller kokta korvar. Självklart intas maten med mängder av ale, men ju senare på dagen det är desto större är chansen att alen kompletteras med vin. Rött vin.

Sysslomannen promenerar gärna i London och är då utrustad med paraply med krycka. En mindre kartbok följer gärna med i kavajfickan men det stås inte i gathörnen och bläddras och stirras efter gatuskyltar. Vid behov sneglar han i boken om bästa vägen men går oftast på måfå.

I kommande rapporter ska vi följa sysslomannen i klädaffärer, museer och på restauranger i London.

Väl mött!

/Sysslolivs resereporter

Sysslospråket

Kanske har en och annan undrat öfver det säregna språket här å Syssloliv. Låtom oss ge några kommentarere.

Eftersom det mesta, för att inte säga allt, var betydligt bättre före nedhängade jeans, mössor på inomhus, Du-reformen och annat samhällsomdanande trams, vill Syssloliv använda ett språk som, å något vis, går tillbaka till de gamble glade tiderne. På den tiden var livet lättare att lefva, ety man respekterade varandra och umgicks under ett outtalat socialt mönstere som underlättade hela tillvaron för alla. Men eftersom de som bestämmer i Sverige inte tycker att tillvaron ska vara lätt för människor, så har man avskaffat alla sådana här underlättande mönstere.

Den här bloggen är visserligen inte politisk, men vem har sagt att man måste vara så förbannat progressiv hela tiden?

Samtidigt använder vi språket med en stor - för att inte säga riktigt stor! - glimt i ögat. Det är nämbligen bara tillrättalagda och skitnödiga människor som inte klarar af att skoja med sig själfva, sina ideal och sitt framhållningssätt. Sådan är inte Sysslomannen. Tvärtom har han roligt åt sitt eget sätt att vara, sina later och olater, sitt goda vänskapslag och sina öfvriga sammanhang.

En liten Sysslo-ordlista

å ersätter i närmast alla sammahang på
fv ersätter v i ord, mest för att det ser gammalt ut: öfvrigt, trefvligt, osv
gambla heter det istället för gamla
E avslutar gärna ord som normalt avslutas med R, eftersom det helt enkelt låter festligt när man uttalar det: uttalare, pratare, Oscare

Gambla tider...

För en tid sedan kunde syssloläsaren läsa ett förslag på hur en dag med alkoholen lämpligen avfiras i Sverige idag. Att brännvin och mat alltid varit en viktig del av vår kultur är allom känt och har genom historien också illustrerats på mångahanda sätt.

Ny Illustrerad Tidning beskrev hur en svensk gentleman på 1860-talets skulle skapa sig en riktigt glad dag. Det vill säga en sysslodag:

Klockan tio fm. frukost. Helan, halvan och tersen. En biffstek, en halv porter och en cigarr.
Klockan elva till tolv. En pinne sherry, en pinne portvin, en pinne sherry, ett glas punsch, en cigarr, en pinne portvin, en stenborgare, en sup, en bit och ett glas svagdricka, en cigarr, en pinne sherry.
Därefer promenad till klockan fyra em. I förbifarten en förfriskning med konjak på något bättre ställe.
Klockan fyra till sju middag. Smörgåsbord, helan, halvan, tersen, kvarten, kvinten och femton droppar, en halv öl, soppa, vin, fisk, vin, fågel, vin, dessert, vin, frukt, vin, kaffe, konjak, likör, cigarrer, punsch, sodavatten.
Klockan sju till elva em. En toddy, en cigarr, sodavatten, ett glas punsch, en tuting, fyra glas punsch, mera punsch.
Därefter avslutning i form av smör, bröd, brännvin, ost, öl och sist ett glas punsch.

(Ur: "Det glada Sverige", Stockholm 1948)

Avslutningsvis vill Redax uppmana den gode syssloläsaren att prova konceptet ofvan. Flera medlemmar av Redax har "fastat" i konceptet och rekommenderar starkt den gode syssloläsaren att prova!

Glad midsommar önskar Syssloliv!

Tag det lugnt å bryggorne!

De goda plaggen 6. Brougeskon

Det finns vissa fenomen som sätter extra sprätt på sysslolivet. Det rör sig om det som håller sig utanför det konventionella och måttliga.

Det kan vara conjakstryffel med havssalt och expresso, en grand double corona den rätta eftermiddagen, sköldpaddsbågar, absint, kyssa å hand, motorglasögon, eftermiddagsrus en solig måndag eller ett handskrivet brev med eget sigill. Bland dessa kryddor placerar sig syssloplagget no 6 – Brougeskon!

Denna sko med sitt välkända mönster, adderar textur och själ mitt i den välsmorda formaliteten. Det sägs att den kom till då irländska herdar började göra hål i sina läderskor för att de skulle andas bättre. Denna idylliska företeelse har idag övergått i skor som accentuerar bärarens air lika väl som en osynlig cohiba. Brougeskon är således ett av de alldra mustigaste av syssloplaggen.

Är man syssloman nog att bära upp dem är ett par välslitna brouges i oxblod möjligt att bära till nästan allt. Den ännu mer excentriske bär kanske Guives and Hawkes hagelskjutna brouges och kan då äntligen få skrida fram som en berusad jägmästare med vådligt sikte. (Kanske har man redan en gammal morbror att ärva sådana skor av efter en fordom jakt med allt för många huttar i gömslet?)

På det tråkiga och trånga coctailpartyt bärs dessa med fördel i kombination med geväder i armvecket - Garanterat eget utrymme både vid snittarna såväl som vid groggbänken!

Skål för brougeskon!

En Sysslokväll...

... behöver inte vara komplicerad.

Jag orkade inte laga någon ordentlig middag. Så det fick bli ett mellanmål av nybakat bröd (från gårdagen). Öl hade jag inte hemma, så jag bredde kaviar på brödet och sköljde ner med iskall O.P.

Sedan sköljde jag någon sparris, ett par körsbärstomater och en morot. La upp på en stor tallrik utan någon större finess. Några ostbitar av en uppskuren stark prästost kompletterade det hela.

Jag klämmer i mig kaviarbakelserna och dricker en redig snaps. Sedan korkar jag upp en flaska rödvin och häller opp till min grönsaks- och ostbricka.

Voila! Jag har en trefvlig Sysslokväll framför mig - och ångesten dämpas!

Sysslotävling: Vinnarn

Att gå bort är trefvligt och godht.
Presenten ska vara enkel, inte stor.
Vinnarn en sysslotävling nu äntligen fått.
Brännvinets man, kryddbrodern Viktor.

Med gentil fantasi är Viktors hemkryddade brännvin en gifven succé å mångfaldet kalasbjudningar. Han skriver om sin gå bort-present: "Minimal ansträngning, man kan anpassa smaken till den man ger den till, och små goda stärkande flaskor kan man aldrig få för många av." Det är Syssloliv.

GRATTIS VIKTORE - VINNARN!

Viktor: Du har nu vunnit en gästpublikation å Syssloliv. Författa Din artikel i valfritt ämne och sänd den till syssloliv@hotmail.com. Vi kommer att publicera den under Din signatur så fort den inkommit till oss.
/Redax

Sysslotävling: Gå bort-presenten

För att få lite fart å läsaraktiviteten startar vi idag helgens Sysslotävling: Gå bort-presenten. Välkommen med ditt bidrag!

Att gå å visit eller bjudning är en svår konst. Ety, det handlar inte endast om att svara å inbjudan eller eventuellt planera klädsel. Det handlar också om att förbreda en lämplig gå bort-present.

Alltför många män slarvar med denna viktiga detalj i visiternas och bjudningarnas sociala konst. En viss kategori kommer inte med någon gåva alls; den vänliga och betydelsefulla gesten faller dem aldrig in. En annan kategori snor ihop något strax innan de ska gå. En sådan gåva kan visserligen vara hjärtlig, men blir lite fantasilös. En tredje kategori ska genom sin gå bort-present överträffa alla andra gäster, vilket blir genomskinligt och tramsigt.

Gå bort-presenten bör, menar vi å Syssloliv, innehålla följande:

1. Vara unik, men inte vräkig
2. Vara enkel, men inte förutsägbare
3. Vara upphov till vidare samtal
och - viktigast -
4. Vara i samklang med givarens person

SYSSLOTÄVLING
Vilken gå bort-present föredrar Du? Ange Ditt svar i kommentarfältet nedan och motivera!

(Första pris är en gästpublikation på Syssloliv-bloggen).

Lycka till!

Valstil i valtid

Å söndag går hela EU till val till Europaparlamentet. Syssloliv är visserligen ingen politisk blogg, men sysslomannen är naturligtvis en väljare. Låt oss säga något om vilka valstilar och valkaraktärer som kan passa in på en syssloman.

Den stolte syssloväljaren är i nästan samtlige fall en äldre man som går punktligt till valurnan på valdagen. Förhandsröstning är det inte tal om. Ord som demokrati, medborgarskap och inflytande är inte plattityda modebegrepp för den stolte väljaren, som hade han lärt dem på palestinasjalskurs å en skånsk kursgård. Nej, begreppen har istället närmast nationalromantisk laddning. Den stolte väljaren röstar socialdemokratiskt, trots att hans samtliga värderingar motsvarar en djup och ärlig socialkonservatism. Men han är svensk och har alltid röstat på socialdemokraterna.

Klädsel vid valurnan: finaste söndagskostymen.

Den orubblige syssloväljaren är en stabil man med orubbliga åsikter om det mesta. Han har ett yrke som är mer gammaldags "fint" än vad det genererar höga inkomster. Han är med andra ord kyrkomusiker eller någon slags tjänsteman. Valet är borgerligt och polisfrågor engagerar. Är han yngre röstar han på moderaterna, av längtan efter högerpartiets sedan länge svunna konservatism. Är han pensionär röstar han på folkpartiet av samma skäl som den stolte syssloväljaren röstar socialdemokratiskt. Han är svensk, gnällig, har starka åsikter och har alltid röstat på folkpartiet.

Klädsel vid valurnan: udda kavaj och slips, våtkammad.

Den lantlige syssloväljaren. I Sverige gäller generellt att man inte får rösta på moderaterna om man bor på landet. Det är ungefär lika provocerande som att bära slips för ofta. Därför röstar den lantlige syssloväljaren på centerpartiet. Han är dock mycket konservativ och en analys skulle troligen placera honom som en slags gammaldags kristdemokrat. Men på landet röstar bara frikyrkliga på "KDS", och den lantlige syssloväljaren är kyrkvärd eller medlem av Lions. Alltså blir det centern. Jaktfrågor engagerar. Han hatar varg.

Klädsel vid valurnan: vardaglig, praktisk jacka

Den intresserade syssloväljaren kan sägas utgöra en blandning av de ovan nämnda syssloväljarne. Han delar den stolte syssloväljarens tro på "stororden" demokrati och medborgarskap, men tycker ändå att det politiska systemet lämnar mycket att önska. Polisfrågor engagerar starkt. Han hatar varg. Utan att veta om det bär han på en hel del socialdemokratiska folkhemsideal, men skulle aldrig rösta på socialdemokraterna. Och var han steget nära tidigare förstördes allt när Mona Sahlin blev partiordförande, emedan Göran Persson i mångt och mycket var den intresserade syssloväljarens alter ego. Fast det skulle han aldrig någonsin erkänna. Han talar gärna politik, vrider och vänder på frågorne, men är knappast engagerad partipolitiskt. Snarare tycker han att det finns något fördummande över svensk politik och inget parti motsvarar egentligen hans åsikter. Men han röstar moderat eller kristdemokratiskt.

Klädsel vid valurnan: kavaj och slips, gärna någon försiktigt politisk nål å kavajslaget för ett lite provocerande ställningstagande mot kommunisterna

100

Syssloliv tackar för de fina gratulationer vi emottagit vid vårt hundrade inlägg. Med detta n:o 101 i ordningen triumferar vi oss själfa i ett hjärtligt Hurra!

Vi vill be våra kära läsare att med uppsluppen glädje knacka i borden därhemma, såsom en rejäl Sysslomannaapplåd till våra framsteg.

Ety, idag firas Sysslolivet.

De goda plaggen 5. Sysslokalsongen

När det kommer till underkläder är preferenserna väldigt varierande även bland de mest konventionella av sysslomän. Det handlar helt enkelt om att vi är väldigt olika på detta plan och vad man blivit uppfostrad med osv. Om man tvingas kora en sysslokalsong så är det dock utan tvekan boxershortsen. Dessa bäres i neutrala skjort- eller pyjamasmönster som till exempel blåvita ränder eller rödvita rutor.

Vad som blir något enklare är vad som inte är sysslokalsonger: Tangas bör undvikas då det bäres av pojkar och kvinnor och vill man inte medvetet bli förknippad med dessa så bör man avstå. Sysslomannen bär inte heller kalsonger med någon annan mans namn än sitt eget. Varför ska det stå Börje Salming, Björn Borg, Dolce Gabana eller Herman Göring på mina kalsongerna när de är mina? Nej, en syssloman bär endast sina egna kalsonger utan synliga logotyper eller egennamn på.

Myten säger att de absolut skönaste kalsongerna inte går att tillverka som kalsonger. Syssloredaktionen är på det klara med att detta är en av de många sanna myter som bitit sig kvar i generationer (tillsammans med sanningar som att man inte ska lita på: nattgammal is, bristande båge, bruds ord i bädden, björnars lek mfl här). Det man måste göra är att klippa av benen på ett par befintliga långkalsonger strax ovanför knäet. Oavsett hur lika de är ett par vanliga kalsongshorts så kommer de garanterat kännas helt annorlunda, prova själv får du se.

En annan bekväm och opretentiös kalsong är försvarsmaktens gröna sköna. Dessa kan köpas i butik för tänk inte tanken att rota fram de gamla lumpenöverskotten. Modellen är frukten av generationers utprövande för att finna den perfekta passformen bland svenska män. Det har varit fädernas strävan som sträcker sig bortom karolinernas dagar. Som bekant var det di gröna kalsongerna som räddade så många tappra karoliner under såväl den rysska som den norska kölden. Det har även hävdats att det bakom varje Svenskt nederlag (tex Poltava) funnits ett akut underskott av kalsonger i försörjningslinjerna.

Kort sagt: En syssloman kan bära vilken kalsong som passar honom men den enda riktiga sysslokalsongen är det klassiska boxershortset – går även bra att bada i när badbyxor inte medtagits vid spontana bad. Kalsonger med tryck bör helst undvikas.

De goda plaggen 4. Syssloskjortan

I do not mean to suggest for a moment that all it takes to be a top executive is a custom-tailored european suit. You also need the shirt and tie.

Trots Dave Barrys väl valde är skjortan aldrig något annat än ett underplagg. Sysslolifvet fordrar därför ganska många skjortor, så att skjortan kan bytas efter varje bad/dusch. Syssloskjortan bör således vara av god kvalité, av uppenbart ekonomiska skäl. Den ska ju hålla för många tvättar.

Skjortan är alltså inte Sysslomannens "finplagg", eller något han har då och då. Han har inget annat. Skjortan är för honom vad T-tröjan är för så många unga svenska män idag. Sysslomannen måste ha skjorta lika självklart som bekväma kalsonger och rejäla strumpor. På jobbet, till kostymen eller till kavajen med slips. Eller mer avslappnat uppknäppt till samma kostym eller kavaj när tillfället fordrar det. Uppkavlade ärmar till sköna sommarchinos eller små shorts under sommaren, eller till en skön tröja på lediga dagar. Enda gången Sysslomannen inte använder sig av skjortan som underplagg är när han bär sin sköna tenniströja om sommaren. Men å andra sidan - även denna bekvämlighet av piké har karaktär av skjorta!

Sysslomannen satsar därför först och främst å ganska neutrala skjortor, utan hänsyn till modets nycker. En uppsättning ljusblå skjortor - såväl mer dressade med dubbelvikt manschett, som Sysslofavoriten med buttons-down för casualbruk - är den bästa grunden. Utöver detta bygger man vidare med någon finrandig i vitt och ljusblått och någon trevlig rutig som kan vara mer kulört.

Den vita skjortan med dubbelvikt manschett (och gärna i poplinbomull) är givetvis ett nödvändigt ont, som ofta fordras till kostymen. Över huvud taget trist att ha att göra med en sådan skjorta före och efter, men väl rätt trevligt när man bär den.

Sysslomannens favorit är emellertid den choisefria hemmaskjortan. Den behöver egentligen inte vara av god kvalité. Den kan vara gammal och sliten, med trasiga manschetter eller förlorade knappar. Den kan vara ljusblå, eller grovt storrutig. Men det är hemmaskjortan - en trotjänare för de lediga dagarne, en bekväm vän som känner sin Syssloman.

Till sist något om modellen. Ja, det spelar inte så stor roll om skjortan har en rak skuren klassisk modell eller en mer "slim fit". Allt beror på bärarens egen figur och trivsel. Men betänk att en rakt skuren skjortan kan få den lille att se pösig ut, liksom de slimmade skjortorna är störttråkigt uttjatade som om allt tajt vore rätt.

Citatet

Redaktionen hittade ett citat på en närbelägen blogg, som på ett ypperligt sätt ringar in Sysslolifvets klädideal:

Har faktiskt sydda frontveck på de flesta av mina byxor. Hade det även innan det blev vanligt igen. Det är helt enkelt snyggt.
Har man en viss kroppstyp/utstrålning ser man aldrig gubbig ut vilka gubbklassade plagg man än tar på sig.
Snarare är kontrasten mellan ålderdomlig stil och ungdomlig utstrålning bland det snyggaste som finns ur modesynvinkel.

De goda plaggen 3. Sysslobyxan

Om byxan i Sysslolifvet har vi ordat mycket i tidigare inlägg. Det tycks förvisso vara ett djupt och viktigt ämne. Generellt kan väl sägas ungefär såhär: Inget ont om jeans, men Sysslomannen har svårt för det. Det beror dock inte på att det skulle vara fel, oklätt eller annan kritik som brukas riktas mot jeansbyxan. Nej, Sysslomannen tycker helt enkelt att hårda jeans är för obekväma. Låg midja, tajta på låret och trånga kring livet - det rimmar illa med det bekväma och behagliga Sysslolifvet.

Vår rekommendation är att du ska satsa på en snygg och bekväm byxa. Liksom med kostym och blazer finns ett brett urval av modeller, färger och kvalitéer. Passform får man själv prova sig fram till. Men de svenska modeskaparnes bidrag till World Fashion - den låga midjan - går ju helt bort. Hur kan man bära något sådant? Oskönt, ofint, otrevligt. Nej, lär av seklernas visdom om manligt mode! Har någon sett JFK i byxor med låg midja, eller ens James Dean med sådana jeans?

Byxan ska vara hög upptill och vila behagligt på höftbenet. Detta är en av de allra viktigaste Syssloreglerna och kan inte sägas för ofta.

Å ena sidan är också byxan ett viktigare plagg än kavajen, då genomlidandet av en timme i en obekväm byxa är bra mycket värre än en dag i en illasittande blazer. Å andra sidan är kavajen mer iögonfallande för betraktaren.

Byxor är ofta slitstarka om de inte tvättas för ofta. Många gör misstaget att man hela tiden tvättar eller kemar sina byxor, vilket bara sliter ut dem. En byxa behöver inte tvättas oftare än en - max två! - gånger per säsong. Vinfläckarne kan man ta bort med en tvättsvamp, tvål och vatten.

Sysslomannen klarar sig på tre sorters byxor.

Å hösten/vintern bär han helst sköna manchesterbyxor i mörkbrun eller svart (vilket passar utmärkt till tweedkavajen). Manchesterbyxan kan vara trevlig med gångveck upptill, men då får man se upp så att inte möstret är så grovt och tungt. Detta kan få byxan att kännas stor och vid. Grövre bommullstwill eller mollskinn går också bra, men bör då vara utan gångveck. Man klarar sig gott och väl med två sådana höst- och vinterbyxor.

Inför sommaren bär Sysslomannen mer tvättade material i bomull, alltså chinos. Chinon är mörkblå, grön eller beige. En av varje färg är ett bra chinosförråd, men mörkblå och olika nyanser av beige är viktigast att skaffa. Chinon kan med fördel ha gångveck upptill, även om vissa stilprofessorer motsätter sig detta. Men man får helt enkelt välja: vill jag ha det bekvämt eller skitnödigt tillrättalagt? Vidare kan en benvit linnebyxa vara "vin-festlig" vid sommarfester (och då räcker det utmärkt med nederdelen till en glad linnekostym).

Slutligen har Sysslomannen en eller två grå pressvecks, att använda till klubbkavajen. Ibland hamnar man ju i det mellanläge där kostym är för uppklätt och blazer med manchester/chinos är för casual. Här räcker det med en enda byxa i mörkgrå ull. Gångveck eller inte spelar ingen roll. Vill man kan man ha en byxa i flanell för höst- och vinterbruk, och en i tunnare lätt ull för sommarbruk.

Till sist: Ska byxan ha pressveck? Den grå byxan åtminstone bör väl ha det, men pressveckens skärpa råder det olika meningar om. Den som vill vara högtidlig kan ju stryka dobbelveck. Delad glädje är ju, som bekant, dubbel dito.

De goda plaggen 2. Sysslokavajen

Den udda kavajen, blazern, tillhör Sysslolivets allra bästa vänner. Var och en som vill leva Syssloliv häpnar aldrig att glädjas över den udda kavajens stora användningsområde. Blazern är trevlig, praktisk och utmärkt för vardagens allehanda. För alla som arbetar eller studerar i sammanhang där kostymen helt enkelt är för uppklädd finns det inga gränser å blazerns betydelse.

Dagens blazer fick sin form under tidigt 1900-tal då kostymöverdelen började användas till en udda byxa för att skapa en något mer avspänd stil. Det rörde sig då nästan uteslutande om sportiga sammanhang. Idag avgör matchningen med skjorta, byxa och slips om man är ledig eller välklädd.

När det gäller Sysslokavajens passform gäller generellt vad vi tidigare sagt om kostymen. Beträffande knapparne bör man tänka symetriskt. Alltså, en tvåknäppt kavaj ska ha två, eller helst fyra ärmknappar å vardera sida. En treknäppt kavaj ska ha tre eller fem dito. Det är vidare viktigt att akta sig för kavajer utan slitsar. En slitslös blazer smiter åt runt ryggslutet på ett olustigt sätt och får kavajen att se "ogjord" ut.

Sysslomannen klarar sig egentligen å endast tre blazers.

Han behöver en jordenrunt-kavaj för sommarbruk. Denna bör vara i beige eller benvit och kan gärna vara av linne. Har den å andra sidan inslag av syntetmaterial gör den skäl för sitt namn och kan tvättas i egen maskin, vilket är vansinnigt praktiskt.

För höst-, vinter- och tidigt vårbruk klarar sig Sysslomannen långt på en välsittande tweedkavaj. Denna är givetvis grövre och varmare än sommarkavajen, men också mörkare i exempelvis gröna eller bruna nyanser. Ett lätt rutmönster i gult eller rött är trevligt. Denna kavaj kombineras med fördel till varma tröjor. Under tidig höst och tidig vår används den gärna som jacka med halsduk, då det inte finns någon mening med att springa i långrock om det inte är påkallat.

Till sist har Sysslomannen en klubblazer; mörkblå med guldblanke knappar. Tyget kan vara tunnare ull eller lite grövre kamgarnsserge. Likgiltigt vilket. Desto viktigare är dock att ta sig en funderare över blazerns knappar. En köpt klubbkavaj har egentligen "temporära" knappar med tillverkarens symbol. Tanken är att man ska byta ut dessa mot egna klubb- eller regementesknappar. Förutsätter klubben att man ska bära klubbkavaj bör de alltså tillhandahålla sådana knappar. Militärer kan tillämpa den gamble "sprätta från uniformen-principen". Tillhör man ingen sådan klubb eller regemente bör man ha helt släta blanka knappar.

Jorden runt-kavaj, tweedkavaj och klubbkavaj räcker långt. Allt utöver det är lyx, som kan vara trevligt men inte är nödvändigt.

De goda plaggen 1. Sysslokostymen

If a man runs for president, interviews for a high-level job, or needs a good table at a smart restaurant, chances are he'll be wearing a suit.

Alan Flussers ord i bokön Dressing the Man gäller också Sysslomannen.

Kostymen är ett tidslöst plagg som den som lever Sysslolivet alltid har god nytta af. Grundformen med jacka och byxa har väl sett likadan ut i drygt 100 år, däremot ändras passform och snitt alltefter tidens smak.

Sysslomannen är inte särskilt trendkänslig, utan ekonomisk och har svårt för krångel när det gäller kläder. I ett Syssloliv har man alltså klassiska kostymer. Helst två-knäppt, men tre-knäppt går naturligtvis också an. Enkelknäppt passar de flesta, men den som kan bära upp en dubbelknäppt kostym bör utan tvekan göra det. Dubbelknäppten gör sig bäst högt knäppt och - för allt i världen! - med slitsar. Hög eller låg knäppning är en fråga om smak, så länge kavajjackan smiter åt.

För tillfället är det många som går omkring i korta kavajer, så att jackan slutar mitt på ryggslutets mitt eller till och med därovan. Detta är helt vansinnigt, fult och opraktiskt. Det ser barnsligt och oklätt ut. Principen är att jackans längd ska vara till tumvecket i den nedåt sträckta armen. Detta är, så att säga, tumregeln. Mihi.

En Syssloman har 50-talsideal och klarar sig bra med två kostymer. Vana kostymbärare på 50-talet nöjde sig nämligen ofta med just två. Kostymerna varvades varannan dag, emedan skjorta (ett underplagg!) och slips byttes kontinuerligt. Detta var praktiskt, trevligt och otillrättalagt elegant.

Väljer man modellen med två kostymer bör man ha en mörkblå och en mörkgrå. Den mörkblå blir den festliga kostymen, och den mörkgrå den mer affärsmässiga. Den mörkblå blir bröllopskostym, den mörkgrå blir begravningskostym. Den mörkblå kan dessutom ha lätta kritstreck, för att festa till den ännu mer. Den mörkgrå, å andra sidan, ska vara enfärgad och diskret. En svart kostym har man ingen direkt användning för, försåvitt man inte är begravningsentreprenör eller präst.

De goda plaggen

I ett ägta Syssloliv är kläder ett nödvändigt ont. Det tillrättalagda och utvalt perfekta saknar liv och därmed saknas karaktär. Saknas karaktär saknas elegans över huvud taget. Alltså noll Syssloliv.

Men även det nödvändigt onda - kläder - behöver en systematik. Sysslomannen lär sig att ha ögat inriktat på det han vill ha: de goda plaggen.

I ett par inlägg kommer vi nu att presentera de goda plaggen, utan vilka en Syssloman inte kan känna sig så otillrättalagd och karaktärsfull som han vill vara.

Nonchalans!

Det finns i vårvädret en typ av nonchalans som kan vara klädsam föd den som bär upp nonchalansen på ett smakfullt sätt. Man kan spankulera i parken med vårkravatt eller dricka punsch i frack och studentmössa på en bättre uteservering. Framåt kvällen avnjuts en pipa och en grappa ifrån balkongen medans man högmodigt ser ned på folkmassorna nedanför. Man hälsar artigt men kyligt på bekanta och undviker allsmäktigt att söka ögonkontant under det sakta mak man tar sig ner för boulevarderna.

Men nonchalansen är ett hårfint förhållningssätt som kräver fingertoppskänsla och rätta doser. Det är för sysslomannen inte tal om några stureplansvulgäriteter eller nedlådsamhet utan rätta glimten i ögat. Man är nonchalant på ett lagom dekadent och klädsamt sätt helt enkelt. Det är mer av ett manér än ett karaktärsdrag.

Här kan ni se ett gott exempel på klädsam nonchalans. Notera särskilt hur denna syssloman introduceras i dramat och vilken fantastisk posé han antar i trappan! Det är ett spel med ögonbrynen för att understryka gesterna.

Här kan ni se en upptrappning i nonchalans i ägta brittisk 1700-tals tappning. Archibald Cunnighams iskyla är lika fruktansvärd som kittlande. Dock går hans nonchalans till slut absolut över gränsen som ni kan se i denna scen. Varning för känsliga läsare.. Detta är alltså inte Syssloliv!

Nonchalans ska brukas med måtta och god smak. Det kan då i gynnsamma tillfällen vara syssloliv.

Valborg

Strax är det dags för det glada ursvenska firandet å Valborgsmässoafton. Vintern har rasat ut, våren är kommen. Ulster byts mot trench och den mörka kostymen hängs undan för enkom kvällsbruk.

Detta "sista april" eller "Valborg" har gambla anor i vårt land. Och även om det finns en gemensam nämnare i vårdkasar, akademiska upptåg och mycken svensk sprit, kanske traditionerna ändå skiljer sig åt.

Nu inbjuder vi er, kära läsare, att berätta om ert ideala Valborgsfirande, Valborgstraditioner eller Valborgsönskemål. Låt kommentarfältet flöda öfver likt Fyrisån i slutet av april!

Syssloliv goes restaurant (motsv)

Sysslofebern drar över riket. Alla vill vara sysslomän och leva syssloliv. Senaste i raden av sysslosatsningar är restauranten Sysslomannen i Upsala. Här finns en länk till restaurantens hemsida!

Den hembske förkylningen

Så var det då dags! Den vår som nu bejublas och högtidligt hälsas har gjort sitt intåg i depressionernas och glädjepillrens underbart befriade land. Ett drygt halvår av totalt mörker, kyla och åtta timmars arbetsdag har nu nått sitt slut. Temperaturen har stigit till strax under 10 grader, solen lånar oss några strålar och svensken kastar av sig alla sina mörka uniforma vinterkläder, plockar fram de knälånge Dressmann-shortsen och hyllar den efterlängtade våren.

Ur ett internationellt, eller i alla fall kontinentalt, perspektiv är det förvisso fortfarande vinter i Sverige. Men det gör detsamma, eftersom vi har valt att kalla just denna period för vår. Den svenska vårens bejublade intåg kanske lättar upp den tragiska vinter- och mörkerdepressionen, som ju är så vanlig i socialförsäkringarnas förlovade land. Men dessvärre ersätts detta av en annan folksjukdom. Den hembske förkylningen.

Den hembske förkylningen är en av Sysslomannens värsta fiender. Att vara förkyld är knappast Syssloliv. Samtidigt kan det ju heller inte betraktas som ett misslyckande i strävan efter Syssloliv, bara för att man råkar bli förkyld. Så är det naturligtvis inte. Däremot kan man bemöta förkylningen som en ägta Syssloman, och därmed gå segrande ur det hela. Låtom oss ge någre råd.

1. "Svettas in våren". Där artikelförfattaren kommer ifrån har detta utmärkta råd länge undervisats. Svettas in våren! Alltså: vinterrocken kan hänga med ett bra tag in i april. Kashmir- eller ullhalsduken likaså. Handskar är en självklarhet en bit in i maj. (Inte minst vid second hand-shopping är handskar ett klokt val året om.) Var varmt klädd. Byt hellre skjorta två gånger om dagen, istället för att gå ut i vårsolen som vore det sydspansk sommar.

2. Undvik barn. Små barn, i synnerhet dagis- och skolbarn, är erkända smittbärare. Undvik dem under förkylningstiderne. Den som har egna barn bör under denna period vara särskilt noga med att lära ut, och praktiskera, sund vardagshygien. Tvätta händerna regelbundet och ofta varje dag.

3. Se till att ha en läkarvän. En god vän som är läkare är en klok investering i alla sjukdomstider. Ett gott SMS-råd kan lugna den förkylde. Tips om halsmedicin eller förebyggande medicin kan betyda mycket!

4. Praktisera den klassiska huskuren. Så fort förkylning nalkas - ety, man måste lära sig att känna igen dess inledningsfas, för det att förkylningen helt har brutit ut - bör man göra följande. Först tar man på sig sin pyjamas och morgonrock. Varma tofflor eller tjocka strumpor. Sedan går man till köket. Två delar varm mjölk och en del konjak hälls upp i en mugg och drickes i lagomt tempo, ungefär som en kopp te. Kort därefter, med viss andhämtning, tar man två alvedon, eller motsvarande, och går till sängs. Man lägger sig tidigt och "sover ut". Även om man är varm av alvedonen, eller pyjamasen, bör man sova med en extra pläd eller filt över täcket. En svettig och varm natt masar undan förkylningen. Behövs det tar man ytterligare två alvedon å morgonen. Å sen eftermiddag/kväll upprepas huskuren om förkylningstendenserne kvarstår.

Tidlös vår med Syssloliv

Snabba trender och säsongsmode hör inte hemma hos Syssloliv. Här satsar vi på att bära kläder att åldras i, få en historia med och få en relation till.

Man köper hellre en dyrare och hållbar tröja på bättre herrekipering än 20st HM tröjor som tappar färg och passform efter tre tvättar. Det är både miljövänligt och etiskt riktigt mot alla inblandade i produktion och konsumtion.

Ibland kan man förfasa sig över svenska mäns flockbeteende avseende stil. Märk exempelvis hur det via modehusens reklamkampanjer utgick ett påbud i år om hur byxorna ska avslutas – inte uppvikta, inte nedvikta utan upprullade ! Veckan efter bar alla svenska metrosexuella män detta slaviskt och förfasade sig vid åsynen av ”de som inte kände trenden”.

Fint eller fåraktigt?

Visst kan man bära upprullade byxor men detta är bara ett exempel av många på trender som följs helt okritiskt män som har bättre koll på senaste trendfärgerna än på världsnyheterna. Det är en av alla fåniga trender som skapas i syfte att få oss att konsumera och kontinuerligt överge gamla kläder för nya. Förändring är metoden - Skjortkragar, midja och passform på byxor, slitsar på kavajer och halsdukarnas längd är särskilt utsatta för modeindustrins påfund. Men allt detta överlåter vi åt modemagasin och modebloggar att diktera för den enfaldige.

På Syssloliv satsar vi istället på den tidlösa sysslostilen som aldrig kommer lämna dig i sticket! Vi på Syssloliv blir ditt andrum i konsumtionshetsen och ett alternativ till trendiga bloggar som kräver att du har tre dagar ledigt i veckan för att hålla kollen på säsongens nycker. Att du sedan slipper skämmas för barnbarnen framför framtidens fotoalbum är en bonus.

Kampen om England. Epilog

Bröderna John och Andrew Stephenson tröttnade på de lokalnoblas trakasserier. John återvände till London, blev student på ett sämre universitet och gick i personlig konkurs. Men han somnade i varje fall sällan ensam. Andrew begav sig på upptäcktsfärd till Mellanamerika, där han försvann spårlöst.

Den förhatlige Sir Thomas of Ritthar valdes till borgmästare i Greenwich. Genom beslut i fullmäktige tog han över den omstridda bäck som under alla år skilt Georgeson Castle från Ritthar Hall. Som grädde å moset valdes han året därpå till parlamentsledamot för liberaldemokraterna och blev sedermera partiets förste premiärminister i Storbritannien.

Efter bröderna Stephensons flykt lade advokat Sir Morgan Georgeson beslag på Lovelace Hall genom att förfalska testamentet. Han blev därmed den sjunde Earlen av Tweed och Baron av Lovelace. Efter att ha blivit avgiftad å ett kurhem i mellersta England återvände han till Greenwich som en helt ny människa. Valet av Sir Thomas till borgmästare gjorde dock att han började dricka igen. Han tvingades lägga ned sin advokatbyrå och låste in sig i ett litet rum på Lovelace Hall, förbittrad på det samhälle som aldrig kunnat tåla sådana som han.

Kyrkoherde Ian St John misslyckades med alla karriärförsök i den engelska statskyrkan. Trots att han på punkt efter punkt kompromissade med sitt samvete, och övergav varje "otidsenlig" bekännelsefråga, blev han aldrig mer än kyrkoherde i lilla Greenwich. Sedan bäste vännen Sir Morgan låst in sig på Lovelace Hall begav sig St John till Oxford som student, trots sin höga ålder. Han försökte göra comeback i sitt gamla Magdalen College, men söp ned sig och blev den akademiska historiens mest tragiske överliggare.

Advokat Eric Tenton bytte snart sida och blev Sir Morgans nära medarbetare och delägare i advokatbyrån. Men på grund av Sir Morgans fördjupade missbruk lades byrån ned och Tenton fick leva på en skral pension. För belånade medel köpte han den gamla fattigstugan i Greenwich och inrättade där ett patetiskt "hov" med sig själv. Tenton höll dock fanan högt, kallade pensionen för "fallskärm" och stugan för "herrgård".

Stalledrängen Burt Loui fattade efter hand mod och sade upp sig från sin underbetalda tjänst, till St Johns stora förtret. Väl självständig bildade han eget stuteri och blev norra Englands mest framgångsrike entreprenör. Drottningen upphöjde honom till Kommendör i Order of the British Empire och han blev Sir Burt. Allmänt känt var han rik som ett troll. På den pampiga gravvården lät han hugga följande minnesord över honom själv, över Greenwich - och över den kamp om England som aldrig segrade:

Från de öden och äventyr,
genom vilka jag lidit under mångårigt hån och spä,
har jag nu vänt mig bort.
Grånad och ensam är slottets herre.
Trött och sjuk är dess herde.
Narren styr hennes roder.