Nonchalans!

Det finns i vårvädret en typ av nonchalans som kan vara klädsam föd den som bär upp nonchalansen på ett smakfullt sätt. Man kan spankulera i parken med vårkravatt eller dricka punsch i frack och studentmössa på en bättre uteservering. Framåt kvällen avnjuts en pipa och en grappa ifrån balkongen medans man högmodigt ser ned på folkmassorna nedanför. Man hälsar artigt men kyligt på bekanta och undviker allsmäktigt att söka ögonkontant under det sakta mak man tar sig ner för boulevarderna.

Men nonchalansen är ett hårfint förhållningssätt som kräver fingertoppskänsla och rätta doser. Det är för sysslomannen inte tal om några stureplansvulgäriteter eller nedlådsamhet utan rätta glimten i ögat. Man är nonchalant på ett lagom dekadent och klädsamt sätt helt enkelt. Det är mer av ett manér än ett karaktärsdrag.

Här kan ni se ett gott exempel på klädsam nonchalans. Notera särskilt hur denna syssloman introduceras i dramat och vilken fantastisk posé han antar i trappan! Det är ett spel med ögonbrynen för att understryka gesterna.

Här kan ni se en upptrappning i nonchalans i ägta brittisk 1700-tals tappning. Archibald Cunnighams iskyla är lika fruktansvärd som kittlande. Dock går hans nonchalans till slut absolut över gränsen som ni kan se i denna scen. Varning för känsliga läsare.. Detta är alltså inte Syssloliv!

Nonchalans ska brukas med måtta och god smak. Det kan då i gynnsamma tillfällen vara syssloliv.