Den förpestade stadsbilden...

När sysslos medarbetare idag skulle äta lunchmat på ett sånt där nydanande salladsställe byttes ivern av den fina maten inom kort till en panikångestattack tillfogad av ett välkänt problem inom den nutida stadsbilden.
Aptiten förlorades plötsligt och mattallriken blev bara uppäten till hälften. Något kaffe på maten - som redan betalts för - blev det inte heller.
Fenomenet är inget nytt, det är heller knappast första gången någon gnäller på det; tvärtom börjar det bli tjatigt att höra kritik emot denna grupp. Det hindrar inte syssloliv att tycka lika illa om det fenomen som alla andra - utom deltagarna i denna rörelse - också tycks hata. Det handlar om de unga mammornas "offentliga barnpassning".

Nio barnvagnar med tillhörande mammor och barn slog sig plötsligt ner invid sysslolivs medarbetares lilla lunchbord. Detta ägde rum på en restaurangyta stor som ett mindre studentrum. Lunchfriden förböts abrupt till ett inferno av skvallrande tugummituggande mammor, gallskrikande spädbarn, totalblockerade utrymmen, inträngda gäster, snoriga syskon, fånigt bebisprat, fotande till barndomsalbumen och droppande bröstmjölk.
Nu tänker väl förstås vissa läsare: "oj vad förutsägbart och mossigt att syssloliv skriver om detta eftersom mamman i sysslomännens värld ska stå hemma vid spisen, så tyyyyypiskt sysslolif". Till dig som fick en sådan tanke vill jag återspegla förutsägbarheten till dig själv; så förutsägbart att d u fick j u s t d e n tanken. För detta handlar ur sysslolifs perspektiv ingalunda om könsroller eller traditioner, det handlar enkom om dels ren och skär respekt för andra människor, dels om omtanke för barnen i fråga.

Att utsätta sina medmänniskor för det dessa mammokollektiv gör framstår som oacceptabelt för många andra grupper i vårt samhälle. Ta till exempel ett restaurangbesök av en grupp om tio rullstolsbundna som velat luncha på en central lunchkrog. De skulle behöva kryssa in med tiotalet rullstolar på restaurangen och av uppenbara anledningar blockera vägar och försvåra för andra gäster att äta (Märk väl att utrymmesproblemet bara är ett av de problem som mammorna åsamkar sina medmänniskor) Nu skulle väl alla av oss verkligen unna en sådan grupp som rullstolsbundna att komma ut på restaurang, men g r u p p e n s j ä l v a skulle aldrig drömma om att i lag om tio rullstolar - utan att i vart fall anmält det till restauratören i förväg - ta sig in på en lunchrestaurang i rusningtid; detta av just medtanke till sina medmänniskor. Men det hindrar inte dagens mammor. Varför är det så? Sysslolif kan bara spekulera i hela fenomenet men uttryckssättet signalerar ett obehagligt och aggressivt rättighetstänkande; en slags oantastlig rättighet som ingen får ifrågasätta eftersom småbarnsmammor har det tufft som det är! Basta. Läskigt tycker sysslolif.
Det är dock också en sysslouppfattning att små barn inte ska uppfostras i restaurangmiljöer. Buller och pladder, ohälsosam luft och osäker miljö bör man bespara de yngsta från så länge som möjligt. Vem kan egentligen säga emot det? Det gäller även de ofta förekommande syskonen till de jollrande barnvagnsbarnen. De är ofta med och av klänger och ruskar av leda i lillsyskonets barnvagnen då de inte är upptagna med att blänga på andra restaurangbesökare med sina stora oförstående ögon. Nej, ut med barnen i skogen eller lekparken där de kan andas frisk(are) luft, lära sig saker och aktiveras. Man kan raljera om att leka bonngård med kottar och pinnar, men det är är förmodligen betydligt bättre för barnen o c h mammorna - och alla andra - än att föra det krig som idag förs i landets städer.

Stereotyper

Hur stereotyp är du? Stämmer den gambla fina polariserade indelningen som det svenska folkhemmet är uppbyggt å? Kommentera nedan och säg om mönstret har brutits i ditt fall...

Om man röstar å Moderaterne
är man arg officer eller präst,
med SEB som bank,
prenumurerandes å Svenska Dagbladet,
och vid döden anlitas privat lokal begravningsbyrå.
Kyrklig begravning.

Om man röstar å Folkpartiete
är man småföretagare eller lärare,
med Handelsbanken som bank,
prenumurerandes å Dagens Nyheter,
och vid döden anlitas privat lokal begravningsbyrå.
Borgerlig begravning.

Om man röstar å Centerpartiet
är man bonde eller homosexuell (dock ej båda),
med Föreningsbanken (numer Swedbank) som bank,
prenumurerandes å lokaltidning,
och vid döden anlitas lokal begravningsbyrå.
Kyrklig begravning.

Om man röstar å Socialdemokraterne
är man jobbare eller karriärist,
med Sparbanken (numera Swedbank) som bank,
köpandes Aftonbladet,
och vid döden anlitas Fonus.
Kyrklig partibegravning.

Orka med landet lagom

Sysslomannen, som är en kontinental natur utan att vara utlänning, känner sig ofta instängd i sitt eget hemland. Det smalt snäva sociala och kulturella klimatet i Sverige kväver honom. Lika klart som han ser orsakssambanden till detta från Du-reform och industrivälde - lika klart håller han ut som motståndsman, trots att den kampen är hopplös.

Den gamla svenska stormakten byggde på enhet i trohet till konungen och enhet i religionen. Alla tyckte och trodde lika. Det var mycket bra. Sedan kom individualismens tidevarv med tyngdpunkt på personliga ställningstaganden i såväl politik (liberalismen) som religion (frikyrklighet). Alltså skapades en svensk mix av, å ena sidan, enhet och likriktighet men, på samma gång, individualism och självförverkligande.

Det är därför den i Sverige vanliga utsagan "Jag vill bli kändis" bara är ytligt individualistisk, eftersom den, trots den starka jag-fixeringen, är något som alla säger.

Den som har hört, och förstått, den festliga sången "Ingen vill veta var du köpt din tröja" hänger med å resonemanget.

Ett exempel från kontoret

Låtom oss ta ett exempel från kontorens värld.

Det finns extremt många skäl till att tycka att den vanliga mörka kostymen med diskret slips är den bästa kontorsklädseln: respekten för arbetskamraterna, förtroendeingivandet, representationen, med mera, med mera.

Den insikten har man gjort i hela Europa. Men inte i Sverige.

I Sverige ska man vara lagom. Det betyder att man ska vara ytligt individualistisk och det ska se ut som om man har "hittat sin egen stil". I själva verket ser man ut som alla andra. Drag blicken öfver en dag å stan eller ett större varuhus. Spana in de yngre damerne. Vad ser man, såhär i hösttider? Jo, majoriteten av dem har svarta kappor i trench- eller ullmodell. 75 % har stövlar, de andra ankelboots. Ungefär lika många har långt utsläppt hår. Alla har jeans. Nu anser drygt 95 % flesta av dessa damer att de har en egen stil. Sysslobetraktaren inser emellertid... "Nej, men. De är likadana!"

Låt oss återvända till kontoren och göra ett litet bildkollage.

Den som skulle klä sig såhär skulle på många kontor uppfattas som "extravagant", "överklädd", "snobb". Eller en svensk klassiker: "Hur ska han kunna möta människor, som är så finklädd jämt?" (I Sverige är det finaste som finns att "jobba med människor", trots att ingen vet vad det egentligen betyder.)

Men huh!! Såhär får man absolut inte se ut om man ska passa in i folkhemmet (som, by the way, är en myt).

Klockrent! Såhär ska man se ut på det svenska kontoret. Lagomt proper. Sin egen stil, men ändå som alla andra. Inte för välklädd, usch, då kan ju någon ta illa upp! Inte för egen, usch, då kan ju någon bli stött.

Sysslomannen känner sig instängd i sitt eget hemland - och i sitt kontor.

Bach!

Vad kan man säga, sysslomannen är Bachälskare.

Sysslodrömmar

Drömmen om en annan tillvaro hör med till det ägta sysslolivet. Även om sysslomannen är framgångsrik i sina studier, välbetald advokat, erkänd konstnär, eller kanske till och med tillhör det andra ståndet, lever han ständigt med drömmen om något annat.

Det här betyder på inget sätt att sysslomannen är en orolig själ - tvärtom! Sysslomannen är trygg i sina goda och bekväma vanor. Men hans glada mentalitet kräver helt enkelt att han, då och då, unnar sig drömmen om att lämna allt och leva ett helt annat lif.

Den ägte sysslomannen vet själv vilken dröm som är en ägta sysslodröm. Naturligtvis handlar det inte om att vilja flytta till New York och göra samma sak där som man gör hemma i Sverige. Det handlar inte om att "förverkliga" sin gamla dröm om att hoppa fallskärm eller annat sentimentalt upplevelsetrams. Nej, sysslomannens dröm är att lämna allt.

Att sälja allt man äger och har för att flytta till Tibet, bo där i en bergsby och bli skomakare - det är en sysslodröm. "Tänk vilken trivsam tillvaro, i lugn och ro bland vänligt folk", tänker sysslomannen.

Att lämna sin trista kontorstillvaro i Sverige för att starta en egen cirkus, turnera Europa runt med skojiga upptåg - det är en sysslodröm. "Tänk så roligt att få göra andra människor glada med några pajaskonster", tänker sysslomannen.

Vilken sysslodröm har du? Kommentera nedane.

Strandliv - Utrustningen

Nu när Britt håller hösten stången med sommaren kan vi i god ro avsluta vår Strandlivs serie. Nu till utrustningen! För sysslotyp 1 (se föregående inlägg) alltså den som vistas på Kurort eller av familj eller värmebölja drivs att tillbringa en hel dag å stranden finns det en del värdefull utrustning. Förutom det vanliga krävs:

1) En bra picknickkorg, flätad och försedd med lock och tyg för att hålla kylan.
2) Parasoll (istället för solkräm).
3) Solstol av rätt typ (se bild).
4) God bok av lättsamt slag men inte för dens skull skräplitteratur. Gärna skönlitteratur som hör sommaren till.

Har man barn ska cyklop, hink och håv tas med istället för strandpingisracketar och andra styggelser. I strandzonen finns en stor artrikedom för barn att förkovra sig i.

Att bada eller inte bada...

...är inte frågan, ty sysslomannen älskar att bada och plaska.

Frågan var dock om sysslomannen gör skillnad på ett öde och ett välbesökt badställe, vilken nog för de flesta fall får besvaras jahkande.

Utgångspunkten för stranduppförande torde vara den personlighetstyp aktuell syssloman sållar sigh till. Är man lagd åt det mer försigtigha hållet - och inte gärna väcker uppseende - bör man uppträda såsom beskrevs i föregående inlägg. Är man däremot sk ta-platsmustig kan man gott unna sig att låta bli att ta på sig badkläder över huvudtaget (man gör bättre s k bombar då. Det räcker alltså med en badrock på vägen till och från stranden och ett par gode träskor.
Och varför ska man bada där man behöver bry sig om andra människor? När sysslomannen är ledig och semestrar vill han inte vara bland andra än sina närmsta. Därföre badar den den ägte sysslomannen naken. Ty sysslomannen vill inte att något så världsligt som ett par fåniga kortbyxor skall komma honom och elementen emellan. Han vill vara ett medh nathuren. Sysslomannen badar alltså vid sin egen brygga och besöker endast undantagvis allmänna badstränder. Om han så gör, handlar det om ett hälsobad i samband med vistelse å hälso- och badort.

/Bad-Redax från Sysslobryggan

Hur bör sysslomannen se ut på stranden?

Som första fråga i vår serie om Strandliv har vi: Hur bör sysslomannen se ut på stranden?
Regeln för Sysslomannens klädsel å stranden är okomplicerad. Regeln lyder:

Den syssloman som har en normal till atletisk kropp klär sig i badbyxor utan överdrivna reklamtryck eller andra vulgära budskap samt ett par ordentliga sandaler typ Birkenstock eller möjligen espandrillios (Glöm plastiga flipflops, crocks eller andra vederstyggligheter). På överdelen bär man en skjorta, pikéttröja eller t-shirt tills dess man kommit fram då överplagget må tas av. Badbyxor samt eventuellt solskydd har applicerats INNAN man ankommer å stranden. Som krona å huvudet bär sysslomannen gärna en panamahatt eller stråhatt med kulört band.


Den fete sysslomannen eller den med på ett annat sätt förfallande kropp, vet att det kan vara distraherande som ett slags momento mori för de andra badgästerna. Skolkuratorer och mödrar till trots - man lägger sig vid sidan av eller håller kroppen skyld med undantag av färden till, vistelsen i, och färden från vattnet.


Här finns en rad tilltalande möjligheter för den fete sysslomannen. Exempelvis kan man bära fina linneskjortor, badrockar av bättre slag eller varför inte en randig baddräkt a la 20-talets starke Adolf? Se det goda exemplet på feta familjen som trots sin grossess i godan ro kan leka sina strandlekar triumferande i sina baddräkter.


Den mustige sysslomannen som kan skatta sig lycklig över en ståtligare grosshandlarmage med en och annan korpulent vinkel, har förstås inget att dölja. Han kan glatt applicera reglerna för en normal till atletisk syssloman med tillägget att det är fritt fram att på ett mustigt och värdigt sätt lunka längst stranden och tex ”göra bomben” så att det stänker ner kladdiga barn och sandiga föräldrar
Så gör man!

Strandliv

Syssloredatkionen har idag mottagit en fråga rörande Strandliv. Av den anledningen kommer vi nu i ett par inlägg avhandla det i högsta grad relevanta frågor som Karlos Hoegos ställer:

Hur bör sysslomannen se ut på stranden?

Bör sysslomannen göra skillnad på strand (öde havsstrand) och strand (välbesökt ”playa”)?

Bör sysslomannen ens besöka alla stränder?

Hur bör sysslomannen vara klädd i samband med tagandet av ett dopp, d.v.s. före, under och efter.

Kan sysslomannen ”ligga” på stranden en hel dag?

Sist men inte minst, vid en dagsutflykt för sol och bad, vad bör sysslomannen förbereda och ta med sig i form av mat och dryck?

Pfhestliga gambla vykort

Syssloredaktionen har ägnat sommaren åt att meta och rensa ut de gambla gömmorna i redaktionschiffonjén. Bland skatterna som där återfanns kan vi nu visa upp gambla vykort som redaktionen mottagit i början av sysslolivet - en tid då inget var för stort eller för smått för att bli motiv. Emellertid kan ni klicka på bilderna för att se dem större.

Gödselhögen på Ugglehult


Regnaholm vid sjön Regnaren.

Exteriör af quarnen tre Kronor

Artillerikasernen Upsala


Kungl. Djurgården

Källaren Den gylldene Freden

Syllslobrunch i exil

Brunch är ett nytt ord för svenskarne, importerat ungefär samtidigt som Cafe Latte*, Afterwork** och Field Marketing Manager***. Men trots att fenomenet måhända fått ett nytt namn i folkmun är det en måltid som är välkänd av en syssloman av kontinentalare sort. Hur kan detta då te sig när det är som bäst?
Man är på sysslobesök på manhattan. Det ska ätas Brunch med en gammal kamrat sen studietiden i Uppsala Å restaurangen är det några minuters väntetid så man går till baren för att slå ihjäl väntan med en förfriskning Alla runt omkring dricker bloody marys så man slår till. Vad man inte vet är att man på detta ställe får två drinkar för en av en varje gång man beställer. Man får alltså två bloody marys vid baren. Väl vid bordet ingår det även en drink (därför två) till brunchen. Således fyra bloody marys.

Man äter en fet omelett och får välja vårprimörer till. Man väljer sparris, svampinjoner och grillad kronärtskocka. Det hela täcks i ett tjockt lager chevre och en ogenerad klick hollandaisås. Bredvid ligger tjocka friterade potäter och kanadensisk bacon så frasig att den mest förmätna gris skulle varit stolt.

Då Mary redan retat ens aptit stjälper man i sig brunchen som är precis lagon ”greasy” och sköljer ner med sista bloodyn som man spetsat med någre extra droppar tabasco över den rivna pepparoten. När sista tuggan är i munnen slänger man besticken på det tomma fatet och skjuter ut stolen för att kunna knäppa upp en knapp och svälja. Man, andas ut, lutar sig tillbaka och kan känna sig som en ganska nöjd syssloman med en mastig brunch och fyra bloody marys i kråset – innan lunch.

På hemvägen tar man sig en Brooklyn lager (i brun papperspåse som den lokala seden/lagen ger) och rör sig hemåt. Man stannar för en sherry på ett bättre ställe. Man tänker: Idag var det godth att vara syssloman!


*Cafe Latte = Espresso med massor av mjölk som drickes av thédrickande storstadsbor med allt för mycket tid.

**Afterwork = Ett nytt, socialt accepterat sätt att supa efter arbetsdagen eller dess sista timmar samt möjlighet att ställa sig in hos chefer eller alternativt - vänsterprassla med sekreterare.

***Field marketing manager = Gatumånglare.

Semestersysslor

Sysslomannen har fortfarande semester så vi fortsätter på temat genom att redogöra för några sysslor som sysslotyp 1 ägnar sig åt – den mustiga sysslomannen!

Den mustiga sysslomannen vaknar efter någon timmes drömlikt medvetande av solljuset och att nån fluga eller humla dunsat mot fönstret precis länge nog. Man går upp och hämtar tidningen i maklig takt, gör sig en redig frukost som ätes å altanen. Tidningen läser man egentligen inte. Man bläddrar i den för det är semester och händer ändå ingenting. Den duger dock åt ansiktsskugga under dagens många lurar.

Förmiddagen genomlevs i ett omväxlande mellan hängmattan, hammocken, soffan eller annan lämplig plats för böcker, kontemplation och intagande av mat, kaffe och kakor.
Man slår å sommar i p1 emellanåt men förargas snart över hur folkliga och ointressanta sommarvärdarna blivit. Oförtjänta ”kändisar” som på dålig svenska krystar fram nån uppväxttragedi blandat med ”what a wonderful world”. När ”jag trivs bäst i öppna landskap” går å efter en lång monolog om att våga ta chanser i livet stänger man av med en demonstrativ kraft, gärna genom att dra ur sladden.

Å eftermiddagen gör man en trevlig utflykt, kanske till ett naturresarvat med sällsynta fjärilar, stranden eller något fornminne i trakten. Man stannar för att köpa mat hos lokala handlare. Matförskaffandet blir den mest centrala aktiviteten under semestern. Det ska köpas färska grönsaker, nygräddat bröd, nyrökt fisk, nyystad ost, färska jordgubbar, tryffel och lokal honung.

Väl hemma gör man sig en sommardrink – tex pimms eller med sommarens syssloingridiens – vispad, fluffig, äggvita (se tidigare inlägg)medan allt detta tillreds. Å kvällen röker man pipa i kvällsluften eller cyklar ner å någon brygga för att meta och dricka grappa.

Innan läggdags går man ut å altanen, vädrar i kvällsluften och tittar mot himlen Det blir nog en god sysslodag i morgon också!

Att fira semester

"Har Syssloliv tagit sommarlof?" tänker ni. Icke alls! svarer vi. Syssloredaktionen är bara på välbehövlig svensk semester. Det kallas för att fira semester och sysslomannen gör detta givetvis å ett ägta sysslovis.

Det finns olika semesterfirare i Sverige. Husvagnsfamiljerna i likadana träningsoveraller var en populär klassiker från 1970-talet och framåt. Den traditionella formen är i dag å utdöende och har istället ersatts av ett slags lyxfjantande. Dagens husvagnsfolk förstår inte resarglädjen, det primitiva livet och friheten på samma sätt som 70-talets familjer gjorde. I dag skaffar man sig stora och dyra husvagnar eller husbilar. Ju häftigare finesser den har desto bättre! Liksom för att visa att man "har råd" att unna sig semester. En dylik investering begriper sig sysslomannen inte å.

Vi har också den resande typen - vi kan kalla honom herr Idiot. Så fort det blir sommarsemester ger sig herr Idiot ut på en utlandsresa, inte sällan till Medelhavet. Det är alltid trevligt att resa i Medelhavet. Ja, inte minst det av vissa kategoriska pajaser "ovärdigförklarade" Mallorca har sina fantastiska sysslofördelar och behagliga liv. Men - och detta är viktigt! - vad ska man göra där när det är vackert hemma i Sverige? Nej, till Medelhavet reser man en vecka under hösten. Då är badvattnet efter svenska förhållanden fortfarande varmt, vindarna firska och solen uppbyggande för kropp och själ. Rekommenderas varmt. Men inte under svensk högsommar... Herr Idiot vill bara ut och resa, men kan inget om att fira svensk semester.

Vi ska heller inte glömma kategorin av "effektsökare" - herr Uppkomling och fröken Bracka med vänner. De ska naturligtvis till Båstad, Visby och Saint Tropez i nämnd ordning. Mest för att "vara där", umgås med samma folk de alltid umgås med, leva samma oansvariga liv de alltid lever, samt gotta sig i sitt eget upphöjande av sig själva. Å andra sidan kan vi vara tacksamma för att herr Uppkomling har förpassats till Båstad för tillfället, så vi andra slipper umgås med honom. Fröken Bracka har väl förvisso sina förtjänster, men knappast någon man tar med å en ägta sysslosemester.

Ety! Sysslosemestern, som givetvis herr Syssloman firar, regleras utifrån tre viktiga aspekter. Slicka i er nu!

För det första ska den vara choisefri. Och då menar vi riktigt choisefri. Glöm barberaren, glöm rakkniven, glöm strumporna och annat vardagskrafs. Hår och skägg ska växa, skor och sandaler bäres barfota. Herr Syssloman njuter av semesterlivets kravlöshet, av att strunta i tider och ansvar.

För det andra firas sysslosemestern primitivt. Ju mer primitivt desto bättre. Ett slitet sommartorp med utedass och närhet till vatten för det dagliga morgondoppet - där har du sysslosemestern i ett nötskal! Och märk väl att detta på intet sätt tar bort stark sprit och god mat, som är livsviktiga ingredienser i semestern.

För det tredje vill herr Syssloman vara i fred. Han svarar inte i mobiltelefonen, han läser inte mail. Han vill bara vara i fred!

Frisyrer från förr

Det är dags för dig att raka dig och skaffa dig ny frisyr!
Syssloliv presenterar därför inspiration i form av Frisyrer från förr.
Först ut har vi sidvågor i en elegant drömmande utformning. Framställs med fluffig kam/borste och amerikansk pomada.

Excentrikern med en frisyr och en framtoning som kanske för tankarna till Gary oldman som dracula i filmen bram stokers dracula. Vi ser ett exempel på hur man använder huvudets alla hårområden i en helhet - hjässa, polisånger, skägg, mustach och bryn - Hurra!

Vågorna – allt hänger i vågorna! Här frontala vågor. Framställs genom snabb cykeltur och amerikansk pomada.

Denna frisyr kräver en oerhörd dedikation och kan knappast genomföras över en plötsligt ”makeover”. Det kräver beslutsamhet och tålmodighet vilket passar en syssloman.

Här har vi dagens sysslofavorit - Inget trams med vattenkam och puts här inte. Av med uniformsmössan bara och våga visa den väderbitne mannens korta men ack så uttrycksfulla hår!

Slagkraftigt tal!

Det är möjligt, rentav sannolikt, att man inte behöver vara någon Einstein för att begripa att slagkraftigt tal hör till en af sysslolivets allra behagligaste fröjder. Sysslomannen talar nämligen i sentenser. Låtom oss kika litet å detta.

En viss sorts människor talar i förnumstigheter och snusförnuftigheter. Sådana säger kanske "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder" eller att saker och ting "är A och O". Det är alltså fråga om ett slags skitsnack, vilket levereras som vore det resultatet av djupblodande tankeverksamhet. Det finns inget sätt att tala som sysslomannen hatar mer än just detta.

Sysslomannens egen variant av slagkraftigt tal är därför att tala i sentenser. Det handlar om att leverera slagkraftiga och avgörande korta meningar som - så att säga - gör slut på vidare diskussion. Till skillnad från den dryge snusförnuftige talaren, som bara vill verka klok, tycker sysslomannen om att chockera omgivningen med sina sentenser. Därför låter han gärna det slagkraftigt sagda avrundas med en minst lika slagkraftig skrattsalva och ett jakande nickande.

"Hur en mössa ser ut har väl ingen betydelse?!" (Sysslomannen sedan någon kritiserat hans gula solhatt).

"Jag har ingen telefon! Hahahaha!" (Sysslomannen ljuger för telefonoperatörsförsäljaren utanför snabbköpet, i det att han samtidigt knallar vidare med sina tunga matkassar).

"Äh! Dra åt helvete!" (En ofta gångbar syssloklassiker).

Syssloförberedelser

Sysslomannen är visserligen inte särskilt organiserad, men väl förberedd. Framför allt är han inte pretentiös, och hans arbetsnarkomani tar sig andra uttryck än att ständigt och jämt presentera tipp-topp-resultat.

Därför arbetar sysslomannen utifrån förberedelser och visdom från tidigare erfarenhetere. Likgiltigt om han är student, eller yrkesarbetande, eller någon slags frisinnad hemmapoet, är hans produktioner resultatet av ett uniformt sätt att tänka, arbeta, skriva och tala.

För PM, inlagor och rapporter använder sysslomannen en tidigt uppställd mall med given struktur och disposition. Hur denna ser ut är upp till varje syssloman. Men märk, att det är en viktig del av sysslolivet att slänga sig med favoritfraser och älsklingsföljder i språket.

Mallen är densamma för allt han skriver. Är hans produktioner begränsade, och spridda åt vitt skilda håll, utgörs den av färdig text som ser likadan ut samtligt material. Sysslomannen omformulerar helt enkelt de meningar som behövs, lägger till de avsnitt som förväntas, och så vidare. På det sättet slipper han ju sitta och skriva något nytt varje gång. Analysen är viktigare än producerandet av text, tycker sysslomannen.

Detsamma gäller sysslomannens tal. Det kan hända att han ganska ofta håller tal. Medveten om detta har han helt enkelt satt sig ned en eftermiddag och skrivit en hel mängd med utkast till tal för olika situationer. När det väl är dags, tar han bara fram sitt gambla manus och korrigerar det som behövs. Men skriva något helt nytt behöver han inte göra. Varför skulle han det, när folk ändå inte lyssnar? För de gör de nästan aldrig.

Allt man behöver är ett par eftermiddagars idogt arbetande för att göra de förberedande uppställningarna. Så kan sysslomannen producera en mängd uppsatser och tal, som alla uppskattas och beundras, men som vid en närmare granskning helt enkelt visar sig vara ett och detsamma.

Dixi.

Sysslomannen å resa

Som gästskribent i ett antal researtiklar om London presenterar här Sysslolivs resereporter sitt första inlägg.

Sysslomannen reser gärna då andan faller på. Resmålen kan för all del växla men inte sällan reser sysslomannen till någon av Europas storstäder. Han rör sig ledigt i Rom, Paris eller Köpenhamn men den enda plats han kallar sitt andra hem är: Dhet gambla London!

Det är tyvärr inte syssloliv att åka billigflyg utan han väljer gärna ett erkänt flygbolag där både flygvärdinnor och piloter har riktiga uniformer. Gärna ett brittisk bolag så han kan börja vänja sig vid språket redan under resan. Om han dricker något under turen så är det endast gin-tonic, i plastglas, med citron, mycket stark. Flygplanskaffe är otänkbart.

Väl å plats är sysslomannen varken någon bortkommen turist eller konstgjord globetrotter; han är helt enkelt syssloman. Han anpassar sig till invånarnas seder och bruk och är inte rädd för främmande sätt att göra saker på. I Paris åker han gärna Metro men i London är det de röde bussarne som gäller. Sina måltider intar han gärna å pub och han äter med fördel en engelsk paj eller kokta korvar. Självklart intas maten med mängder av ale, men ju senare på dagen det är desto större är chansen att alen kompletteras med vin. Rött vin.

Sysslomannen promenerar gärna i London och är då utrustad med paraply med krycka. En mindre kartbok följer gärna med i kavajfickan men det stås inte i gathörnen och bläddras och stirras efter gatuskyltar. Vid behov sneglar han i boken om bästa vägen men går oftast på måfå.

I kommande rapporter ska vi följa sysslomannen i klädaffärer, museer och på restauranger i London.

Väl mött!

/Sysslolivs resereporter

Sysslospråket

Kanske har en och annan undrat öfver det säregna språket här å Syssloliv. Låtom oss ge några kommentarere.

Eftersom det mesta, för att inte säga allt, var betydligt bättre före nedhängade jeans, mössor på inomhus, Du-reformen och annat samhällsomdanande trams, vill Syssloliv använda ett språk som, å något vis, går tillbaka till de gamble glade tiderne. På den tiden var livet lättare att lefva, ety man respekterade varandra och umgicks under ett outtalat socialt mönstere som underlättade hela tillvaron för alla. Men eftersom de som bestämmer i Sverige inte tycker att tillvaron ska vara lätt för människor, så har man avskaffat alla sådana här underlättande mönstere.

Den här bloggen är visserligen inte politisk, men vem har sagt att man måste vara så förbannat progressiv hela tiden?

Samtidigt använder vi språket med en stor - för att inte säga riktigt stor! - glimt i ögat. Det är nämbligen bara tillrättalagda och skitnödiga människor som inte klarar af att skoja med sig själfva, sina ideal och sitt framhållningssätt. Sådan är inte Sysslomannen. Tvärtom har han roligt åt sitt eget sätt att vara, sina later och olater, sitt goda vänskapslag och sina öfvriga sammanhang.

En liten Sysslo-ordlista

å ersätter i närmast alla sammahang på
fv ersätter v i ord, mest för att det ser gammalt ut: öfvrigt, trefvligt, osv
gambla heter det istället för gamla
E avslutar gärna ord som normalt avslutas med R, eftersom det helt enkelt låter festligt när man uttalar det: uttalare, pratare, Oscare

Gambla tider...

För en tid sedan kunde syssloläsaren läsa ett förslag på hur en dag med alkoholen lämpligen avfiras i Sverige idag. Att brännvin och mat alltid varit en viktig del av vår kultur är allom känt och har genom historien också illustrerats på mångahanda sätt.

Ny Illustrerad Tidning beskrev hur en svensk gentleman på 1860-talets skulle skapa sig en riktigt glad dag. Det vill säga en sysslodag:

Klockan tio fm. frukost. Helan, halvan och tersen. En biffstek, en halv porter och en cigarr.
Klockan elva till tolv. En pinne sherry, en pinne portvin, en pinne sherry, ett glas punsch, en cigarr, en pinne portvin, en stenborgare, en sup, en bit och ett glas svagdricka, en cigarr, en pinne sherry.
Därefer promenad till klockan fyra em. I förbifarten en förfriskning med konjak på något bättre ställe.
Klockan fyra till sju middag. Smörgåsbord, helan, halvan, tersen, kvarten, kvinten och femton droppar, en halv öl, soppa, vin, fisk, vin, fågel, vin, dessert, vin, frukt, vin, kaffe, konjak, likör, cigarrer, punsch, sodavatten.
Klockan sju till elva em. En toddy, en cigarr, sodavatten, ett glas punsch, en tuting, fyra glas punsch, mera punsch.
Därefter avslutning i form av smör, bröd, brännvin, ost, öl och sist ett glas punsch.

(Ur: "Det glada Sverige", Stockholm 1948)

Avslutningsvis vill Redax uppmana den gode syssloläsaren att prova konceptet ofvan. Flera medlemmar av Redax har "fastat" i konceptet och rekommenderar starkt den gode syssloläsaren att prova!

Glad midsommar önskar Syssloliv!

Tag det lugnt å bryggorne!

De goda plaggen 6. Brougeskon

Det finns vissa fenomen som sätter extra sprätt på sysslolivet. Det rör sig om det som håller sig utanför det konventionella och måttliga.

Det kan vara conjakstryffel med havssalt och expresso, en grand double corona den rätta eftermiddagen, sköldpaddsbågar, absint, kyssa å hand, motorglasögon, eftermiddagsrus en solig måndag eller ett handskrivet brev med eget sigill. Bland dessa kryddor placerar sig syssloplagget no 6 – Brougeskon!

Denna sko med sitt välkända mönster, adderar textur och själ mitt i den välsmorda formaliteten. Det sägs att den kom till då irländska herdar började göra hål i sina läderskor för att de skulle andas bättre. Denna idylliska företeelse har idag övergått i skor som accentuerar bärarens air lika väl som en osynlig cohiba. Brougeskon är således ett av de alldra mustigaste av syssloplaggen.

Är man syssloman nog att bära upp dem är ett par välslitna brouges i oxblod möjligt att bära till nästan allt. Den ännu mer excentriske bär kanske Guives and Hawkes hagelskjutna brouges och kan då äntligen få skrida fram som en berusad jägmästare med vådligt sikte. (Kanske har man redan en gammal morbror att ärva sådana skor av efter en fordom jakt med allt för många huttar i gömslet?)

På det tråkiga och trånga coctailpartyt bärs dessa med fördel i kombination med geväder i armvecket - Garanterat eget utrymme både vid snittarna såväl som vid groggbänken!

Skål för brougeskon!

En Sysslokväll...

... behöver inte vara komplicerad.

Jag orkade inte laga någon ordentlig middag. Så det fick bli ett mellanmål av nybakat bröd (från gårdagen). Öl hade jag inte hemma, så jag bredde kaviar på brödet och sköljde ner med iskall O.P.

Sedan sköljde jag någon sparris, ett par körsbärstomater och en morot. La upp på en stor tallrik utan någon större finess. Några ostbitar av en uppskuren stark prästost kompletterade det hela.

Jag klämmer i mig kaviarbakelserna och dricker en redig snaps. Sedan korkar jag upp en flaska rödvin och häller opp till min grönsaks- och ostbricka.

Voila! Jag har en trefvlig Sysslokväll framför mig - och ångesten dämpas!

Sysslotävling: Vinnarn

Att gå bort är trefvligt och godht.
Presenten ska vara enkel, inte stor.
Vinnarn en sysslotävling nu äntligen fått.
Brännvinets man, kryddbrodern Viktor.

Med gentil fantasi är Viktors hemkryddade brännvin en gifven succé å mångfaldet kalasbjudningar. Han skriver om sin gå bort-present: "Minimal ansträngning, man kan anpassa smaken till den man ger den till, och små goda stärkande flaskor kan man aldrig få för många av." Det är Syssloliv.

GRATTIS VIKTORE - VINNARN!

Viktor: Du har nu vunnit en gästpublikation å Syssloliv. Författa Din artikel i valfritt ämne och sänd den till syssloliv@hotmail.com. Vi kommer att publicera den under Din signatur så fort den inkommit till oss.
/Redax

Sysslotävling: Gå bort-presenten

För att få lite fart å läsaraktiviteten startar vi idag helgens Sysslotävling: Gå bort-presenten. Välkommen med ditt bidrag!

Att gå å visit eller bjudning är en svår konst. Ety, det handlar inte endast om att svara å inbjudan eller eventuellt planera klädsel. Det handlar också om att förbreda en lämplig gå bort-present.

Alltför många män slarvar med denna viktiga detalj i visiternas och bjudningarnas sociala konst. En viss kategori kommer inte med någon gåva alls; den vänliga och betydelsefulla gesten faller dem aldrig in. En annan kategori snor ihop något strax innan de ska gå. En sådan gåva kan visserligen vara hjärtlig, men blir lite fantasilös. En tredje kategori ska genom sin gå bort-present överträffa alla andra gäster, vilket blir genomskinligt och tramsigt.

Gå bort-presenten bör, menar vi å Syssloliv, innehålla följande:

1. Vara unik, men inte vräkig
2. Vara enkel, men inte förutsägbare
3. Vara upphov till vidare samtal
och - viktigast -
4. Vara i samklang med givarens person

SYSSLOTÄVLING
Vilken gå bort-present föredrar Du? Ange Ditt svar i kommentarfältet nedan och motivera!

(Första pris är en gästpublikation på Syssloliv-bloggen).

Lycka till!

Valstil i valtid

Å söndag går hela EU till val till Europaparlamentet. Syssloliv är visserligen ingen politisk blogg, men sysslomannen är naturligtvis en väljare. Låt oss säga något om vilka valstilar och valkaraktärer som kan passa in på en syssloman.

Den stolte syssloväljaren är i nästan samtlige fall en äldre man som går punktligt till valurnan på valdagen. Förhandsröstning är det inte tal om. Ord som demokrati, medborgarskap och inflytande är inte plattityda modebegrepp för den stolte väljaren, som hade han lärt dem på palestinasjalskurs å en skånsk kursgård. Nej, begreppen har istället närmast nationalromantisk laddning. Den stolte väljaren röstar socialdemokratiskt, trots att hans samtliga värderingar motsvarar en djup och ärlig socialkonservatism. Men han är svensk och har alltid röstat på socialdemokraterna.

Klädsel vid valurnan: finaste söndagskostymen.

Den orubblige syssloväljaren är en stabil man med orubbliga åsikter om det mesta. Han har ett yrke som är mer gammaldags "fint" än vad det genererar höga inkomster. Han är med andra ord kyrkomusiker eller någon slags tjänsteman. Valet är borgerligt och polisfrågor engagerar. Är han yngre röstar han på moderaterna, av längtan efter högerpartiets sedan länge svunna konservatism. Är han pensionär röstar han på folkpartiet av samma skäl som den stolte syssloväljaren röstar socialdemokratiskt. Han är svensk, gnällig, har starka åsikter och har alltid röstat på folkpartiet.

Klädsel vid valurnan: udda kavaj och slips, våtkammad.

Den lantlige syssloväljaren. I Sverige gäller generellt att man inte får rösta på moderaterna om man bor på landet. Det är ungefär lika provocerande som att bära slips för ofta. Därför röstar den lantlige syssloväljaren på centerpartiet. Han är dock mycket konservativ och en analys skulle troligen placera honom som en slags gammaldags kristdemokrat. Men på landet röstar bara frikyrkliga på "KDS", och den lantlige syssloväljaren är kyrkvärd eller medlem av Lions. Alltså blir det centern. Jaktfrågor engagerar. Han hatar varg.

Klädsel vid valurnan: vardaglig, praktisk jacka

Den intresserade syssloväljaren kan sägas utgöra en blandning av de ovan nämnda syssloväljarne. Han delar den stolte syssloväljarens tro på "stororden" demokrati och medborgarskap, men tycker ändå att det politiska systemet lämnar mycket att önska. Polisfrågor engagerar starkt. Han hatar varg. Utan att veta om det bär han på en hel del socialdemokratiska folkhemsideal, men skulle aldrig rösta på socialdemokraterna. Och var han steget nära tidigare förstördes allt när Mona Sahlin blev partiordförande, emedan Göran Persson i mångt och mycket var den intresserade syssloväljarens alter ego. Fast det skulle han aldrig någonsin erkänna. Han talar gärna politik, vrider och vänder på frågorne, men är knappast engagerad partipolitiskt. Snarare tycker han att det finns något fördummande över svensk politik och inget parti motsvarar egentligen hans åsikter. Men han röstar moderat eller kristdemokratiskt.

Klädsel vid valurnan: kavaj och slips, gärna någon försiktigt politisk nål å kavajslaget för ett lite provocerande ställningstagande mot kommunisterna