Den gyldene medelbyxan

Pressvecks för uppklätt – jeans för slarvigt. För den som inte insett det säger nu Syssloliv med klar och myndig stämma: chinosbyxan är alltid rätt och löser de flesta av dina bryderier på byxfronten!

Det är ingen hemlighet att jeans är olämpligt i de flesta situationer. Trots det upphöjs denna grovbyxa – detta blåställ – i våra dagar till himmelska höjder. Jeansbyxans öde är dock bestämt till att – i fråga om stilgrad – aldrig nå högre än den s k mjukbyxan.

Annat är det med chinosbyxan; den passar så gott som alltid in då inte det finns ett formellt klädkrav som säger något annat. Genom sin oändliga variationsrikedom fyller den varje krav som en normal karl kan och bör ställa på en god herrbyxa. Mer om detta i senare inlägg. Här skall dock göras upp med två vanliga missuppfattningar beträffande bomullsbyxan.

Först; vissa ser chinos som något som endast hör till sommaren. Här svarar Syssloliv diplomatiskt att färgen avgör. Färgen på sina chinosbyxor varierar man med fördel efter årstiden. Till sommaren hör helt riktigt den klassiskt khakifärgade byxan, hösten kräver en mörktonad brunbeige medan man om vintern trivs med mossgrönt. Den marinblå färgen kan tyckas marint somrig men fungerar också utmärkt om vårvintern. Färgen avgör också i någon mån kombinationsmöjligheterna; de mörkblå är som gjorda för den ljusblåa skjortan vare sig rödvinet runnit ner eller inte och de mörkare vintertonerna passar de tjocka tröjorna och tweeden fint. Tweedkavaj till chinos alltså? Kavaj till chinos ö h t?

Ja, vissa hävdar att chinos till kavaj ser tokigt ut och bör undvikas. Syssloliv svarar att inget kunde vara mer fel. Tvärtom lämpar sig chinosbyxan till kavaj i väldigt många situationer och yrken. Om inte ens arbete ställer andra krav på en formell klädsel – som för exempelvis en domstolsjurist eller begravningsentreprenör – är chinosbyxan tvärtom att föredra framför en alltför tillknäppt, tillrättalagd och skitnödig pressvecksstil. Den mer avslappnade stilen har kommit att kallas ”smart casual” och tillämpas flitigt inte minst av män mer akademiska yrken och kretsar. Där intar chinosbyxan en omistlig roll vid sidan av en annan favorit; manchesterbyxan.

Avslutningsvis uppmanar redaktionen – som själva är aldrig lämnar redaktionen utan ett par chinos i närheten – Er trogna läsare att berätta om era erfarenheter av den mjuka bomullsbyxans gyldene medelväg. Och kom alltid ihåg; chinos är Syssloliv.

Not just for girls

Gina-tjejen får ursäkta, men chinos är inte bara för flickor. Det låter kanske som ett fånigt påpekande; klassikern chinos tillhör varje mans garderob - oavsett intresset för kläder. Men under ett par säsonger har chinos-modet varit oerhört starkt på damfronten.

Jag menar, det var ju inte länge sedan chinos betraktades som nördigt och prettigt. Åtminstone av den okunnige. Men nu är det för många modemedvetna damer det bekvämaste och mest praktiska plagg man kan ha (möjligen vid sidan av så kallade legins).

Givetvis kan en bekväm-pösig chniosbyxa med frontväck/gubbväck te sig något prettig. Till skjorta, slipover och acne också nördig. Men en rätt chinosmodell till rätt stil passar såväl den poppige som den klassiske.

Syssloliv, som sedan gammalt är en fanatisk beundrare av Pernille Holmboe, ber därför om ursäkt. Men vi vill också ha chinos.

Bless my chinos

Det är bara fantasi och smak som sätter gränserna. Beige, röd, lång, kort, bred, smal, hög eller låg. En byxa utan begränsningar!

Det är tema chinos på Syssloliv.

Välförsedd

Foto: Time Magazine

Diplomat eller advokat

Den som slits mellan två yrkeskategorier får det svårt i afton. Diplomat eller advokat? Syssloliv står mitt emellan de bästa av världar.

Se "Diplomaterna" på SVT1, eller "Advokaterna" på TV4 ikväll. Båda kl 21.00.

Sysslotävling - uppföljning

Vinnaren i kategorin "Bäst välklädde". Beviset.

Hobbies II

I Sysslolivs andra inlägg om hobbies presenterar vi här några av hobbyförslagen ytterligare.

Bygga hus är en utmärkt hobby för den intellektuelle mannen som "abretar med människor". Genom att praktiskt förverkliga en färdig plan stimuleras alla sinnena och hela kroppen.
Passar bäst: läkaren, psykologen


Fågelskådning är hobbyn för den hetlevrade mannen som behöver varva ned och stimulera sitt åsidosatta tålamod.
Passar bäst: officeren, läraren

Gamla hus/arkitekturhistoria är en intressant hobby för den humanistiskt lagde mannen, som trots allt vill ha någon slags länk mellan sitt arbete och hobbyn. Gamla hus-hobbyn innebär mycket läsning, intressanta upptäckter och friska promenader.
Passar bäst: musikern, prästen

Musik är också en hobby. Men musikhobbyn ska underhållas med regelbundna konserter eller operabesök. Man bör hålla sig till de odödliga: Duke Ellington, Bob Dylan eller klassisk musik. Utmärkt för den som arbetar mycket med språket, som i musikhobbyn får vila och ersättas av musikalisk skönhet.
Passar bäst: juristen, diplomaten

Tennsoldater och modellbygge är klassiska hobbies. Det är smått, pillrigt och kräver stor fingerfärdighet. Utmärkt för den som annars inte använder händerna så mycket i sitt arbete.
Passar bäst: statstjänstemannen, börsmäklaren

Hobbies I

Varje man behöver en hobby, likgiltigt om man arbetar eller studerar. Därför kommer Syssloliv i ett par artiklar att uppehålla sig kring ämnet "hobbies".

En hobby är helt central för att skingra tankarna, och för att inte snöa in på det man ägnar dagens arbetstimmar åt. För många - inte minst studenter! - är det vanligt att fritidsintressena hör samman med det ämne man studerar. En jurist finner sin njutning i tingsrättsförhandlingar. En teolog är med i någon kyrklig grupp. En konstvetare går på museer. Men en hobby måste i regel vara helt väsensskild från det dagliga arbetet.

Många finner sin glädje i friskvården. Men Syssloliv vill poängtera att motion är en klass för sig - också det mycket viktigt för en man. Hobbyn handlar om att tänka på annat. Däremot får hobbyn gärna stimulera såväl sinnen som kropp.

Men fantasin kan ofta tryta. Det är svårt att hitta bra hobbies. Syssloliv vill därför lista några förslag, som förhoppningsvis kan ge våra kära läsare idéer.

Hobbyförslag

Bygga hus

Den gambla ångmaskinen

Filateli

Fågelskådning

Gamla hus/arkiteturhistoria

Lägga stora - riktigt stora! - pussel

Modellbygge

Museijärnväg

"Spela dålig tennis" (ett uttryck som gärna kan användas)

Tennsoldater

Vi välkomnar våra läsare att komma med fler förslag i kommentarfältet.

Retorisk recension – Presidentens installationstal

Förväntningarna var orimligt höga när Obama höll sitt installationstal men trots dess lågmäldhet var det väl talat. Märkligt nog är många förvånade att Obama inte gjorde ett ”I have a dream” – ett tal som mer än något annat kanoniserats i den amerikanska historien. Naturligtvis kunde Obama inte annat än misslyckas om han försökt sig på samma mynt som Dr King för ett halvt sekel sedan. Istället genomförde han ett tal som var jämförelsevis lågmält men samtidigt intesivt i sitt allvar och sina enkla formuleringar. Endast mot slutet stegrades rösten och blev flöt igång med större kraft och pahtos.

Flera retoriska figurer fanns med, framför allt flera upprepningar i inledningsorden av meningarna. Talet var förvånansvärt klassiskt och följde till punkt och pricka de aristoteliska dygderna. Efter att ha vunnit åhörarnas sympoathier genom att tacka tidigare presidenten (delectare) fortsatte en beskrivande inledning med bakgrunden till talet – dess omständigheter. Därpå kom en slags mittfinal följt av ett så kallat Refutatio där invändningar och kritik avfärdades innan den stora finalen och slutorden brändes av. Obama hann även med att inkludera alla måsten som att till exempel nämna utrikespolitiska lägen, ekonomiska krisen, hans roll som första svarta president och den ohållbara miljöutvecklingen.

Vi hörde alltså ett tal som innehöll alla delar i rätt avvägd mängd för att utgöra ett skolboksexempel. Kanske var det också här det skillde sig ifrån Dr Kings tal som ofta urartade i fantastisk improvisation vars energi och spontanitet närmast kan beskrivas som en hänryckt predikan. Man hade kanske hoppats på ett mer pathosfyllt avsnitt av ljudande stämma och känsla. Men trots vad alla besvikna TV kommentatorar tycker måste jag säga att det var ett mycket imponerande tal som väl svarade mot den retoriska situationen och med genuin känsla förde fram situationens allvar.

Härkan ni höra Dr Kings finaste tal kvällen innan han skjöts till döds.

Installationsdag!

Idag svär Barack H. Obama presidenteden och installeras som USA:s 44:e president. Syssloliv erfar att Obama kommer att bära en midnattsblå kritstreckskostym, uppsydd för detta tillfälle av Georges De Paris. Håll utkik på SVT24 kl. 17 i eftermiddag, där hela installationsceremonin sänds.

Sysslotävling - vinnarna

Det är Americana-tema på Syssloliv. Och nu har det blivit dags att kora vinnarna i temats stora Sysslotävling. Redaktionen har valt vinnarna i första hand från Nadav Kanders bilder i The New York Times.

1. Mest karaktärsfulle

Gruppledaren i Representanthuset, James E. Clyburn, har en egen och karaktärsfull stil. Kavajen sitter bra, men är nog tyvärr utan slits(-ar). Avgörandet fann vi i de tokiga slipsarna han bär. De ger en personlig stil. Vågat och karaktärsfull! På god andra plats kom givetvis alla konnässörers ikon, Tom Daschle. Men vi tycker att det krävs mer än ett par lustiga glasögon för att vinna "Mest karaktärsfulle".

2. Bäst välklädde

Kosmetiskt vita tänder och slipsar som matchar ögonfärgen kan tyckas vara litet "för mycket". Men blivande vicepresidenten Joe Biden har välskräddade kostymer och tjusiga slipsknutar. Detta kompletteras ofta med en smakfullt nedstoppad bröstnäsduk - högst ovanligt bland politiker i allmänhet. En värdig vinnare!

3. Mustigast

Det råder ingen tvekan om resultatet. Pete Rouse, blivande rådgivare till presidenten, vinner för sin naturliga och ospelade mustighet. Sittvecken och leendet avslöjar en hårt arbetande och skräpmatsätande kille. David Axelrod är också mycket mustig, men Rouse vinner på sin "pösmunkighet".

Vita husets hjärta - The Oval Room

Vita husets hjärta och presidentens arbetsrum – The Oval room, är skådeplats för lika många historiska beslut som upphov till historiska myter. Det var här Rosewelt sägs ha spelat sönder golvet med sitt golfande och det var här man under kalla kriget bekymrat följde ryssens röresler och fingrade på den idag mytavfärdade telefon med vilke presidenten kunde utlösa den slutgiltiga ordern.

Arkitektoniskt betraktat är det ovala rummet intressant ur flera aspekter. Rummet som är byggt 1909 är i nästan 10 kvadratmeter med över fem meter i takhöjd. Det går i nyklassisistiska drag där den ovala formen är speciell. Istället för den i europa så vanliga basilikaformen hos ämbetsrum i hjärtat av maktens korridorer förknippas ovala rum med en demokratisk idé. Rundheten gör att rummet inte blir hierarkiskt. Alla har samma förutsättningar och placering i rummet och alla kan se den som föredrager. (Jämför exempelvis Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm i vilken alla kan se predikstolen och koret med exempelvis Uppsala domkyrka där hierarkin så att säga är inskriven i arkitekturens funktion.)

I sann demokratisk anda har vårt svenska IKEA nu byggt upp det ovala rummet på Washington station fast med ikea möbler som kan köpas av var och en som befinner sig på bortre änden av färden mot the american dream. Men möblemanget i det riktiga ovala rummet är delvis av tidlösare slag:

För även om viss inredning blivit fast av tradition så får den tillträdande presidenten får bestämma hur rummet ska se ut. Det är ett viktigt beslut då det kommer att vara presidentens arbetsrum och möteslokal under de kommande åren. Det medför att beslutet ofta fattas i samrådan med fru och inredningsarkitekt. Det rör främst saker som färgschema och mindre bekvämligheter. Det ska bli spännande att se vad Obama gör med förre presidentens sobert tråkiga bruna och marinblå palett. Vågar vi gissa på inslag av rött och vitt?

Sysslotävling - Obama's People

I morgon svärs Barack H. Obama in som USA:s 44:e president. The New York Times fotograf Nadav Kander har sammanställt ett festligt bildkollage av "Obama's People" - den grupp människor som i fyra års tid kommer att leda USA. Bilderna är publicerade här.

Ikväll korar Syssloliv tre vinnare i Obamaadminstrationen:

1. mest karaktärsfulle
2. bäst välklädde
3. mustigaste

Missa inte det!

Glasögon och karaktär

Glasögon handlar om karaktär. Det spelar egentligen ingen roll om man väljer sköldpaddsbågar, seriefigurstilen, eller nästan osynligt båglösa glasögon. Det handlar om att våga. Detta är t o m viktigare än att bågarna passar ansiktsformen, ögonfärgen eller klädstilen. Att våga bära det man gillar, därför att man gillar det - det är karaktär. USA:s blivande hälsominister Tom Daschle är helt och hållet Syssloliv.

Choklad - en tidlös njutning

Det finns ett tidlöst nöje som förtjänstfullt ersätter en onyttig efterrätt när man efter en god förrätt och mustig varmrätt redan är proppmätt. För vad passar bättre till söndagskaffet eller lördagsconjaken än en bit choklad av bättre sort?

Italienska Amedei utger sig för att leverera världens bästa choklad på kaka. De har många sorter att välja mellan – med olika kakaohalt, mjölkchoklad, vit choklad, mörk med mandel, pistagenötter, fikon och inte minst min favorit – mörk choklad med hallon, körsbär och jordgubb i.

Den vita chokladen kan vi förstås omedelbart räkna bort. Den är inte choklad alls då den inte innehåller kakao utan endast socker, fett och kakaosmör. Den passar endast som glasyr på kokta päron eller för att kastas till svinen för att de inte ska äta upp pärlorna – i övrigt är det inte något för en sann chokladälskare.

Amedeis chokladsorter är över lag mycket goda. Särskillt den rödspräckliga förpackningen med den goda mörka chokladen med insprängda röda bär är en fantastisk njutning för den som uppskattar en fruktig smak med syrliga inslag.
Det enda man kan klaga på när det gäller amedei är att det på förpackningen även på den rena sorten står att chokladen kan innehålla spår av nötter och mjölk! Jag tycker att man kan kräva av högklassig choklad av denna prisklass att den håller en högre kvalitet än att vittna om denna fabriksmässiga produktionsnakdel. I övrigt innehåller chokladen enast naturligt rörsocker, vanilj och kakaosmör som sig bör och inget skräp som smakämne eller animaliskt fett av något slag.

När är det då lämpligt att ta sig en bit? Den mörka chokladen kan med fördel avnjutas till avecen eller cigarren och klarar av smakkonkurransen med starkare rökdom såväl som mot rivigare whiskey. Minns att choklad är en färskvara och bör ätas upp inom två veckor om den förvaras riktigt. Ät gärna extra mycket mörk choklad under vintern då kakaon stimulerar glädjehormoner trots mörkret och bristen på solljus.

Amedeis kakor kostar ca 70kr styck och kommer i en mycket smakfull förpackning i matt och grovt papper med en estetiskt tilltalande enkelhet. Den eleganta förpackningen gör att chokladen tjänar väl som enklare gå bort present eller kan läggas fram på brickan till kaffebjudningen.

Att rensa garderoben...

... är ett riktigt tråkigt företag. Det är såväl tröttsamt som smärtsamt. Det är dock nyttigt och karaktärsdanande, att inse att vissa saker helt enkelt inte går att spara längre.

Några råd.

Kavajer: Kasta ut allt utan slits(-ar). Men treknäppning ska man nog akta sig att göra sig av med om man i övrigt gillar kavajen. Jag hade någon sådan framme i höstas och övervägde att rensa, men när jag sedan provade kavajen så insåg jag att en sådan fluga spelar mindre roll om kavajen är stilig i övrigt.

Användning: Hänger det ett par byxor i garderoben som du inte har använt på mycket länge, så ska man nog kasta ut dem. Oanvända kläder skapar bara ångest i garderoben. Låt garderoben innehålla det du använder (= det du fakatiskt trivs med och alltså tycker om).

Lycka till med rensningen! Men förhoppningsvis blir garderoben inte lika präktig som på bilden nedan.

Sköldpadds II... Syssloliv beundrar

Inte för tjocka. Inte för tunna. Inte för mörka. Inte för ljusa. Bara sköldpadds. Bara Syssloliv.

Nytt år, ny almanacka

Många män väljer idag olika varianter av den engelska klassikern Filofax. Det är dock sällan man ser någon med en riktig Filofax. Oavsett vilket ska man ha klart för sig att denna sortens almanacka är såväl pretentiös som opraktisk. Givetvis kan man försöka signalera en upphöjd position, som man i själva verket inte har, med sin viktiga "filofax". Och ner i kavajfickan går den inte. Den som använder en sådan måste alltså alltid bära med den i handen, eller i sin väska. Opraktiskt.

Som alternativ finns då fickkalendern. Men här får man se upp. En alldeles för liten fickkalender kan lätt framstå som lite "farbroderlig". Många äldre män har mycket små almanackor, som de noterar dagens väderförhållanden i. De tycker sedan att det är festligt att gå två, tre år tillbaka för att jämföra datum.

Syssloliv är en varm förespråkare av den stora fickkalendern. Den håller måtten som en vettig plånbok och finns i olika varianter. Redaktionen vill rekommendera två.

"Herrkalendern". Här syns hela veckan på ett uppslag. Genom ett ögonkast kan man se vad dagarna har att erbjuda i arbete, engagemang och fritid. Har man smårutig kavaj och kraftiga glasögonbågar bör man kosta på sig ett dyrare skinnomslag till denna almanacka. Omslaget bör helst vara svart med guldfärgade beslag i kanterna.

"Finansmannakalendern". En till redaktionen närstående finansman har alltid använt denna variant. Den är lättsam, enkel och mycket prisvärd. Arbetar man i en bransch där många använder Filofax, eller stora viktiga kalendrar, är den helt idealisk. Intrycket blir då en något överlägset opretentiös hållning, som kan vara mycket framgångsrik. Den svarta plasten ser ut som skinn och almanackan får som hand i handske plats i kavajfickan. Den är mycket Syssloliv.

För den som inte vill ha en fickkalender rekommenderas skrivbordskalendern. Den är ett otippat kort som personlig almanacka, men är mycket överskådlig. Man kan göra en grej av att alla andra runt konferensbordet får bläddra och slå i sina kalendrar, medan man själv har hela månaden framför sig. Den får i regel också plats i portföljen. Egentligen finns det väl ingen mer karaktärsfull almanacka än just skrivbordskalendern, men den är inte Syssloliv.

Hatten - problem och möjligheter

För inte så länge sedan bar alla män med självaktning hatt. Idag ser det annorlunda ut. Den allra vanligaste huvudbonaden 2009 torde väl vara den gamble barhuvan. Män i alla åldrar bär, oavsett utomhustemperatur - inget alls. För vad finns det för alternativ till hatten? En toppluva? Även de mer stylade modellerna ser tuffsiga ut. En tweedkeps? För sportigt! En pälsmössa? Kanske, men som regel för varmt om det inte är minst 8 minusgrader.

Varför då inte hatt? Någon har sagt att män under 40 bara ser pretentiösa ut i hatt. Tyvärr kan det nog stämma. Men män över 40 då? Nja, de tillhör en generation där de som unga såg alla män i hatt. De vill inte vara så! De vill vara moderna, inte så gubbiga och - framför allt! - inte en dag över 40! Hatt är uteslutet.

Men unga män är mer konservativa än de själva tror. Vilka bär i allmänhet ordentlig vinterrock? Unga män! (Herrar över 40 bär elegantare "herrjackor" av samma anledning som de vägrar bära hatt). Varför kan då inte unga män bära hatt? En avancerad frisyr kanske ställer till problem. Men låt Syssloliv våga sig på ett förslag: Bär hatt till kostym! Låt en smakfull hatt, i t ex Feodora-modell, bli ett trevligt gåbort-inslag. En gåbort-hatt kan man hitta för en billig penning å second hand. Se bara upp för ett för smalt brätte, av typen "cool pryl, köpt på H&M". Vi är inte ute efter någon slags pop style här. Det handlar om en gåbort-hatt. Det har man. Det är Syssloliv.

Den oslagbara hattklassikern - Feodora

Harpälsens mästare

Senaste tillskottet i samlarskåpet på Sysslolivs redaktion är denna utsökta lilla vas. Läsare med tränat öga anar nog helt riktigt att det är fråga om en Berndt Friberg.
Friberg föddes 1899 och började som drejare vid Höganäsbolaget redan som sextonåring. 1934 kom Friberg till Gustavsberg där han stannade framtill sin död 1981. Till en början var Friberg anställd som drejare åt såväl Kåge som Lindberg innan han 1944 fick sin egen studio på Gustavsberg. Fribergs arbeten var ofta inspirerade av det kinesiska stengodset och harpälsglasyren - som detta fynd är ett exempel på -sätts ofta i samband med honom. Se och njut av en utmärkt och populär representant för svensk formgivning!

Advokatbesöket - Resultatet

Ni trogna läsare på här på Syssoliv minns säkert medarbetaren som skulle besöka advokaten och hans bryderier om kläderna. Resultatet blev detta; ngt mörkare toner än förslagen för att bibehålla en slags ungdomlig fräschör gentemot den äldre advokaten.

Polyester

Polyester är underskattat. Många föredrar de ädla materialen i sina kläder. En sidenslips är såklart alltid en sidenslips, och står egentligen utan alternativ. En kostym ska naturligtvis vara av ren ull. Men i flera plagg kan inslag av polyester åstadkomma underverk.

Den tunna ullbyxan: utan några procent polyester skulle pressvecken försvinna efter två-tre sittningar.

Sommarkavajen: Polyester andas inte och blir varmt, så sant som det är sagt. Men vad vore en vit sommarkavaj utan att man kunde tvätta den i egen maskin! Syssloliv rekommenderar alla som ännu inte äger Gulins Jorden runt-kavaj, att genast leta upp den på närmaste second hand-butik. Oslagbar.

Klubbslipsen: Ingen klubb med självaktning skulle vara så förnäm att man tillverkade sin klubbslips i tjock engelsk siden. En svensk klubb har polyesterslipsar. Basta!

2nd hand - före och efter

Advokattipset II

Det handlar väl mest om att försöka förmedla en slags akademisk "city style". Virkad slips, tweedkavaj och Barbourjacka riskerar att bli för lantligt. Mustigt visserligen, men för lantligt. Här är ytterligare ett advokatbyråbesöktips.
Kavajen: Ljus manschester. Man kan också tänka sig en ljusgrå i tjock ull
Skjortan: Ljus med diskreta rutor. Färgglad, men "värdig", slips. Rosa är ju lite festligt också
Byxorna: Svarta chinos eller mollskinnsbyxor
Skorna: Svarta Oxford, sluten snörning
Ytterrock: gråmelerad Cover coat med diskret halsduk, klarblå eller grå

Advokattipset

Vän ska besöka advokatbyrå, för att ställa sig in. Kavajkostym, som advokaterna själva bär, blir för pretentiöst och kaxigt. Uppknäppt i halsen kan sabotera självsäkerheten; advokaten kommer ju att ha slips. Vi behöver alltså en kombination av kläder, som både signalerar "akademisk vardag" och "rätt klädd". Syssloliv försöker sig på ett förslag.

Kavajen: Försiktig tweed, inget grovt. Diskret mönster
Skjortan: Ljusblå med "akademisk" slips
Byxorna: Mörkblå chinos med bra passform
Skorna: Svarta Oxford, sluten snörning

Sköldpadds

Mode är svårt att begripa. Det är dock riktigt glädjande att den Havanna-bruna sköldpaddsmönstrade glasögonbågen är "inne" just nu (sedan i höstas). Den stilen är fullkomligt tidslös. Den som har skaffat sådana bågar av modeskäl gör klokt i att hålla fast vid den länge. Till en mörkblå kostym, nedknölade i bröstfickan tillsammans med näsduken, är sköldpaddsbågen helt och hållet - Syssloliv.

Se bara på redaktör Knutson. Elegant!

Brevskrivandets konst

Den svenska kommunala skolan och det ökade Internetanvändandet har gjort brevskrivandets konst tämligen usel i vårt land. SMS, mail och Messenger har gjort språket metalliskt. Och i grundskolan får man som regel inte ens lära sig att särskrivning är riktigt ondskefullt. När gymnasiet skulle förmedla brevskrivarkonsten minns jag att det mer handlade om byråkratiska inlagor än ordentliga svenska brev. Men man skriver inte brev som en PM!

Men allt tjat om hur ett brev ska se ut, osv, får emellertid inte påverka vår fantasi och flexibilitet. Ett brev skrivet på skrivmaskin, och med det felstavade rättat med bläckpenna - det är mustigt och har karaktär. Snygga teckensnitt och häftiga rubriker passar kanske för copywritern, men det är ganska trist och inte särskilt vågat. Ett brev är ju som ett plagg - det säger något om användaren, om författaren. Den som vill framstå som häftig och "layoutsnygg" förmedlar bara sin kunskap om ett ordbehandlingsprogram, men knappast någon karaktär.

Här följer några idéer.

(1) Alva Myrdal använde som synes eget förtryckt brevpapper. Lägg särskilt märke till avsaknaden av någon fjantig personlig logotyp eller ett innovativt teckensnitt. Brevhuvudet anger namn och adress, inget annat. Det förtryckta brevpappret är idealiskt för skrivmaskinsanvändare, men tyvärr litet för pretentiöst för den som använder dator.

(2) Skriver man däremot sitt brev för hand - vilket är att föredra om det är privat - kan ett förtryckt brevpapper se rätt tjusigt ut. Man slipper särskilt problemet med var man ska skriva sin egen adress. Det står ju redan där!

(3) Ett mer officiellt brev, t ex ett klagomål till den lokala matbutiken, bär däremot skrivas på maskin eller dator. Anglosaxisk standard är då att skriva sin egen adress högst upp, gärna i anslutning till datumet. Adressatens namn och adress skrivs då omedelbart under detta, eller allra sist i brevet. Det ser rätt snyggt ut, men är ganska osvenskt.


För svensk standard gäller med fördel följande upplägg:

(Datum, ev högerställt)

Adressatens namn
Adress
ORT

Ingress

Brevtext.

Avslutningsfras (eller datum om man skriver till en institution; då har man såklart inget datum högst upp)

Avsändarnamn
Adress
ORT
Ev mailadress, telefonnr

Skriver man för hand, dvs det personliga brevet, ser det annorlunda ut:

Datum (gärna högerställt; kan också skrivas allra sist)

Ingress

Brevtext.

Avslutningsfras
Avsändarnamn

Adressatens namn behövs inte skrivas ut i brevet, inte heller avsändarens namn. Ditt namn och adress står kanske redan på ett förtryckt brevpapper. Annars får du inte vara mindre flexibel än att du helt enkelt klottrar dit det någonstans på brevet.

Vilken modell man än väljer ska man komma ihåg att karaktär inte med nödvändighet är det korrekta och alltigenom tjusiga. Karaktär är Syssloliv.

Falskt alarm

Igår damp ett SMS ned i telefonen. En bekant påstod att ett par vitmålade och omklädda rokokostolar stod och skrotade i Röda korsets möbelförråd.

Självklart blev Sysslolivs redaktion intresserad. Mycket intresserad.

En delegation från redaktionen – nämligen undertecknad – företog en resa ut till butiken. Där genom fönstret syntes stolarna, pulsen steg lite när jag småsprang fram till dem för att ingen skulle hinna före. Väl nere å knä vred jag och vände på dem. Det falska alarmet var ett faktum. En bröllopsgåva från 1944 var det – i sedvanlig vit ommålning och broderiklädsel från tjugotalet. Den som såg antikrundans nypremiärprogram i torsdags förstår. I antikrundan var dock karmstolarna just antika vilket dessa – efter analys av fogar och sarg – uppenbarligen inte var.

Med en annan klädsel hade stolarna dock inte vart några problem att placera. Tvärtom hade de gjort sig riktigt tjusiga på Sysslolivs redaktion där mottot är att man aldrig kan få för många stolar. Men priset – 1800 kronor för paret – är möjligen rimligt på en antikaffär men inte värdigt en fredsorganisaton. Stolarna lämnades därför kvar med en reservationslapp som snart löper ut.

Halsduksbotanik

Randigt har varit höstens och vinterns lösenord för halsdukar. I flera sk kvalitetsbutiker har vi kunnat notera mer eller mindre välgjorda imitationer av anglisaxiskt akademiskt mode. Här bör man se upp. Som vanligt säger ett plagg alltid något om den som använder det. En college-halsduk är som en kilt. Bäraren ska ha förtjänat kiltens tartan och halsdukens ränder. Så tänker i alla fall Syssloliv.

Den som till trots ändå vill bära en college-halsduk, utan att ha studerat i England eller USA, bör välja äkta ränder. Denna halsduk från Hackett uppfyller kriteriet. Äkta Cambridge College. (Ingen på Syssloliv-redaktionen har dock studerat i England, så vi har ingen aning om vilket av Cambridges colleges det rör sig om. Se det som en varning för dessa halsdukar.)

Om man ändå vill hålla fast vid randigt, men inser problemet med college-halsdukar kan man välja en mindre pretentiös och uppenbart akademisk halsduk, som denna festliga från Charles Tyrwhitt. Den är glad och trevlig och piffar till det svenska överrocksmörkret. Charles Tyrwhitts halsdukar är också gjorda i kashmir, vilket förvandlar vintern till sommar.

Syssloliv har dock sina alldeles egna rekommendationer. Barbours rejäla lammullshalsduk, i klassiskt Barbour-tartan, är slitstark och användbar. Den gör inga anspråk på att vara elegant eller tjusig - den är bara praktisk. Precis som Barbourjackan. Flera i redaktionen har använt denna i åratal och skulle inte kunna klara sig utan den. Just nu gratis frakt vid beställning från Country Attire.

För den, som p g a sitt yrke eller annat, söker en mer modest stil rekommenderar vi en äkta tidlös klassiker: den gråmelerade halsduken. Den är ofta lätt att få tag på, så länge man ser upp för Acryl (som inte värmer ordentligt och dessutom noppar). Inget annat än lammull eller - ännu hellre! - kashmir är att rekommendera. Vill man inte ha en gråmelerad kan man, beroende på ytterrockens färg, välja en mörkblå eller mörkröd. Den enfärgade, modesta halsduken är äkta Syssloliv. En deluxe-variant finns just nu på rea hos Crombie.