Dressing gown valet

Vi avslutar Syssloveckan med att göra en sista djupdykning i veckans tema - Dressing gown (och/eller pyjamas). Nu till ett område som endast nämnts flyktigt - att välja rätt! Syssloredaktionen har därför haft Boris M. Jisander till förfogande för att som modell visa upp olika bra och dåliga exempel å gowns. Låtom oss skåda:

Här ser vi en klassisk variant i siden, fin färg och stiliga ränder. Garanterat ett Syssloalternativ.
Här ser vi en liknande skuren modell fast i pupur. Syssloredaktionen ställer sig tvekande till färgvalet, purpurn som i det gambla Rommariket var en kejserlig färg, endast förbehållen kejsaren, kan blir lite tvetydig i många sammanhang.

Vi säger det igen - ser stulen ut!

Här har vi en rosa frottévariant som förvisso inte ser stulen ut men som en tokrolig variant av Hugh Heffners ökända rock. Dock gör sig playboykungens air inte i frotté varför vi avråder ifrån denna modell.


Ännu mer frotté varför vi påminner om att Syssloredaktionen egentligen rekommenderar bomull som tidigare nämnts. Men annars är ju den här färgen mustig och kan vara ett gott komplement till den underliggande siden pyjamasen å vintern.


Här har vi slutligen ett "ta plats mustigt" alternativ i frotté! Notera vad fint det blir med kontrasten med blå pyjamasbyxor under, ett trick som även den Svenska Fanan praktiserar med framgång. Hurra!

Ah! Ett klassiskt alternativ som inte kan ogillas. Passar bra i vit länstol.

Grönt är skönt och vilken lyster - Matchar fasanhannens bröst! En klar Sysslovinnare!


Denna variant är lite för 80-tal för Syssloredaktionen, men på rätt Syssloman kan det säkert vara en seger.

Sysslotävling andra delen – Ägta Syssloman?

Efter att ha synat skurken Jisander i sömmarna och underkänt denne på veranda punkt när det gäller sysslomannaskap (och övrigt aktningsvärda egenskaper) fortsätter vi att ställa oss frågan om individer i vårt avlånga land – Sysslo eller ej?

Denna gång är det den pensionerade advokaten Bo Hållenius som frågan gäller. Bo möter ni i Svt:s dokumentär Moderna Måltider. OBS: Glöm inte att ni drar fram tidslinjen tills EXAKT 44.00 minuter in i programtiden.

Filmen ser man HÄR.

Är detta en Syssloman eller ej?

Dressing gown dekadens

Sysslomannen faller ibland djupt men - han faller vackert. Särskillt faller han för exklusiva rökrockar och ett eskapistiskt leverne isolerad från en otacksam omvärld (se tidigare inlägg som "Orka med landet lagom" och "Den förpestade stadsbilden").

Sysslomannen startar då sin dag på kvällen, gärna genom att dra å sig tofflorna i samma andetag som en flaska Whiskey intages (se bild). Man just dessförinnan vaknat i rökrocken med gårdagsnattens air av dekadens och ciggar omkring sig. Rökrocken, ett nästan lika sällsynt väsen som Sysslomannen, blir då en slags tillvaro i sig - en tillflykt, ett sista värn. Man lever i den dygnet runt.


Hemmet blir en borg dit möjligtvis väl valda gäster må komma att dela dekadensen. Man klär sig i toga (över rökrocken) och dricker varje ny klunk ur nya glas, spelar pingpong eller krocket (inomhus), blir blasé och chanserar långstamt till spillran av en Syssloman. Man har inlåtit sig i Dressing-gown dekadens, detta så många Sysslomäns sorgliga öde. Hur det slutar? I rökrocken förstås!

Den som vill se ett besök hos en fallen Syssloman kan se detta klipp om ett besök hos Quilty.

Dressing gown-romantik

The dressing-gown - eller helt enkelt morgonrocken - tillhör sysslomannens bästa vänner. Ety, den stämmer väl överens med hans något franska inställning om att hans hem är hans absolut privata och ointagliga borg.

Låtom oss systematisera bruket.

Morgonrockens stil ska vara enkelt elegant. Den kan vara i siden, nästintill kimono, men då är det viktigt att den inte är för kort. Siden kan dessutom bli lite, hur ska vi säga, för mycket... Vit frotté går naturligtvis bort; det ser ut att vara stulet och är på tok för varmt. Nej, bäst är en enkelt mönstrad morgonrock i bomull, där tjockleken kan varieras efter tycke och smak.

Morgonrockens detaljer. Enkla således. Knytbandet i midjan är viktigt. Bröstfickan kan vara festlig för glasögon, pipa eller bröstnäsduk. Sysslomannen stoppar allt detta i samma bröstficka, ihopknölat.

Under morgonrocken kan man ha allting: pyjamas, byxor och skjorta med slips, naket. Den som bara har sin morgonrock efter duschen är ingen syssloman. Den som har ett par tofflor till har förstått.

När bära morgonrocken? Om morgonen vid uppstigandet. Hela den lediga dagen, förutsatt att man är klädd i skjorta och byxor under (se bilden). Vid sänggåendet, efter ombytet till den gamble pyjamasen.

Varför morgonrock? Sysslomannen är till naturen folkskygg. Han vill helst vara i fred. De bästa stunderna livet har att erbjuda är därför hemmets stunder. Och sysslomannens hem är hans borg. Det betyder att det är hans och ingen annans. Därför svarar han sällan i telefon och öppnar sällan dörren. Han vill vara i fred! Morgonrocken i hemmet är därför ett sigill på detta, ety den signalerar detta underbara: Här, hemma hos mig, bor jag, inte du. Så, låt mig vara i fred!

Alltså, kära läsare, god morgonrock! Mihi.

Vinterväst

Vad trevligt det är med sådana här västar utan knappar, tycker Syssloliv.

Särskilt denna årstid är västen utan knappar skön att ha under kavajen. Den v-ringade tröjan blir ibland för varm, emedan den trevliga västen utan knappar ("slipover") skapar stilfull elegans till kavajen och slipsen. Lagom varmt. Lagom akademiskt. Full pott sysslolif.

Sysslomannen klarar sig med en (max två) sådana västar. Helst ska den vara i ett tråk-klassiskt utförande, till exempel marinblått. Med en fiskbenskavaj, en tartan-rutig slips, en kraftig glasögonbåge och en välkammad lugg blir det hela trevligt och bekvämt.

Så, vad skönt det är med sådana här västar utan knappar!

Halloween!

Sverige är ett land med ångestladdad dödsskräck. I inget annat europeiskt land går det så lång tid mellan dödsfall och begravning som här. Snittet är en månad, medan norrmännen enligt lag begraver sina döda inom åtta dagar.

Eftersom vi är rädda för döden leker vi Halloween i dessa dagar. Istället för ett medicinskt faktum, blir döden då istället en trevlig maskerad. Ety, marginaliserad är sedan länge den fina svenska sedan att särskilt använda denna helg till att minnas de döda. Bättre då med med någon slags bjudning, eller "festa" som de flesta Halloween-utövare kanske säger.

Sysslomannen däremot är en gammal god svensk och hatar alla slags white trash-fester. Därför kommer han i morgon kväll, efter en bättre middag i hemmets lugna vrå, besöka sina käras gravvårdar å kyrkogården. Där kommer han att tända något ljus samt i stillhet minnas dem som gått före, i ödmjukhet över livets gåva och inför det faktum att även han har döden att se fram emot.

Väl hemma kommer han att vara klädd i en lufsig kofta, så att intrycket av "arga gubben" blir komplett när han kastar ut de tarvligt utklädda grannungarna i oförståndets och dumhetens kyla, som de genom egen lojhet och oförstånd förutbestämts till.

Sysslolif önsker en god allhelgonahelg!
Memento te mortalem esse.

Sysslotävling!

Direktör Thomas Jisander har idag dömts till fängelse för anstiftan till grof förskingring.

Är han en syssloman eller inte? Se klippet nedan och ange svar i kommentarfältet.



Lycka till!

Naturen kallar!

Hösten är en tid för en Syssloman. Hjortronlikören är mogen, vädret tarvar en whiskey i länstolen allt som oftast, och det är tid för kontemplation.

Men innan löven skrumpnar ihop till den grådaskiga tillvaro nya tiders barn känner som vinter, vill man ut i skogen – det har blivit dags för svamphelgerna! Nu tycker kanske en och annan att det varit moget länge men betänk att den riktiga utmaningen är att plocka svamp när frosten står å dörren!

Man sätter gasen i botten ut å landsvägen. Bakom sig lämnar man det förpestade stadslivet, lattepappor, skrikande barn, jantelagar, extrapriser och repriser och gör det som Rosseau och di andra drömde om..

Träd med kråkor av Caspar David Friedrich
som nu kan beses å Nationalmuseum

Man ger sig ut med en redig korg, stövekskaften i knäleden, tweed, halsduk, hjortronlikör och en näsa för de gylldene kantarellerna eller kanske de matiga sopparna? Först vittjar man di gambla gömmorna, grämer sig över att folk hittat överallt numer eller att skogen försurats. Så provar nya svampmarker. Sen äter man en ordentlig matssäck och en kopp kaffe.

Man går å andra sidan vägen, dit man vanligtvis inte söker sig. Tittar på myrstackarna och lavarna för att ta ut en riktning, sätter sig i snåren och tar en klunk hjortronlikär innan nästa dunge utforskars. Där, ja just där - hittar Sysslomannen sitt guld i samklang med skogens och markens befriande samvaro.

Framåt kvällen sitter man visslandes i köksoffan och rensar sin tredje korg. Man har en stuvning redan puttrande å spiseln.

En sådan dag är det gott att vara syssloman!

Det gylldene guld (vid sidan om punchen)

Den förpestade stadsbilden...

När sysslos medarbetare idag skulle äta lunchmat på ett sånt där nydanande salladsställe byttes ivern av den fina maten inom kort till en panikångestattack tillfogad av ett välkänt problem inom den nutida stadsbilden.
Aptiten förlorades plötsligt och mattallriken blev bara uppäten till hälften. Något kaffe på maten - som redan betalts för - blev det inte heller.
Fenomenet är inget nytt, det är heller knappast första gången någon gnäller på det; tvärtom börjar det bli tjatigt att höra kritik emot denna grupp. Det hindrar inte syssloliv att tycka lika illa om det fenomen som alla andra - utom deltagarna i denna rörelse - också tycks hata. Det handlar om de unga mammornas "offentliga barnpassning".

Nio barnvagnar med tillhörande mammor och barn slog sig plötsligt ner invid sysslolivs medarbetares lilla lunchbord. Detta ägde rum på en restaurangyta stor som ett mindre studentrum. Lunchfriden förböts abrupt till ett inferno av skvallrande tugummituggande mammor, gallskrikande spädbarn, totalblockerade utrymmen, inträngda gäster, snoriga syskon, fånigt bebisprat, fotande till barndomsalbumen och droppande bröstmjölk.
Nu tänker väl förstås vissa läsare: "oj vad förutsägbart och mossigt att syssloliv skriver om detta eftersom mamman i sysslomännens värld ska stå hemma vid spisen, så tyyyyypiskt sysslolif". Till dig som fick en sådan tanke vill jag återspegla förutsägbarheten till dig själv; så förutsägbart att d u fick j u s t d e n tanken. För detta handlar ur sysslolifs perspektiv ingalunda om könsroller eller traditioner, det handlar enkom om dels ren och skär respekt för andra människor, dels om omtanke för barnen i fråga.

Att utsätta sina medmänniskor för det dessa mammokollektiv gör framstår som oacceptabelt för många andra grupper i vårt samhälle. Ta till exempel ett restaurangbesök av en grupp om tio rullstolsbundna som velat luncha på en central lunchkrog. De skulle behöva kryssa in med tiotalet rullstolar på restaurangen och av uppenbara anledningar blockera vägar och försvåra för andra gäster att äta (Märk väl att utrymmesproblemet bara är ett av de problem som mammorna åsamkar sina medmänniskor) Nu skulle väl alla av oss verkligen unna en sådan grupp som rullstolsbundna att komma ut på restaurang, men g r u p p e n s j ä l v a skulle aldrig drömma om att i lag om tio rullstolar - utan att i vart fall anmält det till restauratören i förväg - ta sig in på en lunchrestaurang i rusningtid; detta av just medtanke till sina medmänniskor. Men det hindrar inte dagens mammor. Varför är det så? Sysslolif kan bara spekulera i hela fenomenet men uttryckssättet signalerar ett obehagligt och aggressivt rättighetstänkande; en slags oantastlig rättighet som ingen får ifrågasätta eftersom småbarnsmammor har det tufft som det är! Basta. Läskigt tycker sysslolif.
Det är dock också en sysslouppfattning att små barn inte ska uppfostras i restaurangmiljöer. Buller och pladder, ohälsosam luft och osäker miljö bör man bespara de yngsta från så länge som möjligt. Vem kan egentligen säga emot det? Det gäller även de ofta förekommande syskonen till de jollrande barnvagnsbarnen. De är ofta med och av klänger och ruskar av leda i lillsyskonets barnvagnen då de inte är upptagna med att blänga på andra restaurangbesökare med sina stora oförstående ögon. Nej, ut med barnen i skogen eller lekparken där de kan andas frisk(are) luft, lära sig saker och aktiveras. Man kan raljera om att leka bonngård med kottar och pinnar, men det är är förmodligen betydligt bättre för barnen o c h mammorna - och alla andra - än att föra det krig som idag förs i landets städer.

Stereotyper

Hur stereotyp är du? Stämmer den gambla fina polariserade indelningen som det svenska folkhemmet är uppbyggt å? Kommentera nedan och säg om mönstret har brutits i ditt fall...

Om man röstar å Moderaterne
är man arg officer eller präst,
med SEB som bank,
prenumurerandes å Svenska Dagbladet,
och vid döden anlitas privat lokal begravningsbyrå.
Kyrklig begravning.

Om man röstar å Folkpartiete
är man småföretagare eller lärare,
med Handelsbanken som bank,
prenumurerandes å Dagens Nyheter,
och vid döden anlitas privat lokal begravningsbyrå.
Borgerlig begravning.

Om man röstar å Centerpartiet
är man bonde eller homosexuell (dock ej båda),
med Föreningsbanken (numer Swedbank) som bank,
prenumurerandes å lokaltidning,
och vid döden anlitas lokal begravningsbyrå.
Kyrklig begravning.

Om man röstar å Socialdemokraterne
är man jobbare eller karriärist,
med Sparbanken (numera Swedbank) som bank,
köpandes Aftonbladet,
och vid döden anlitas Fonus.
Kyrklig partibegravning.

Orka med landet lagom

Sysslomannen, som är en kontinental natur utan att vara utlänning, känner sig ofta instängd i sitt eget hemland. Det smalt snäva sociala och kulturella klimatet i Sverige kväver honom. Lika klart som han ser orsakssambanden till detta från Du-reform och industrivälde - lika klart håller han ut som motståndsman, trots att den kampen är hopplös.

Den gamla svenska stormakten byggde på enhet i trohet till konungen och enhet i religionen. Alla tyckte och trodde lika. Det var mycket bra. Sedan kom individualismens tidevarv med tyngdpunkt på personliga ställningstaganden i såväl politik (liberalismen) som religion (frikyrklighet). Alltså skapades en svensk mix av, å ena sidan, enhet och likriktighet men, på samma gång, individualism och självförverkligande.

Det är därför den i Sverige vanliga utsagan "Jag vill bli kändis" bara är ytligt individualistisk, eftersom den, trots den starka jag-fixeringen, är något som alla säger.

Den som har hört, och förstått, den festliga sången "Ingen vill veta var du köpt din tröja" hänger med å resonemanget.

Ett exempel från kontoret

Låtom oss ta ett exempel från kontorens värld.

Det finns extremt många skäl till att tycka att den vanliga mörka kostymen med diskret slips är den bästa kontorsklädseln: respekten för arbetskamraterna, förtroendeingivandet, representationen, med mera, med mera.

Den insikten har man gjort i hela Europa. Men inte i Sverige.

I Sverige ska man vara lagom. Det betyder att man ska vara ytligt individualistisk och det ska se ut som om man har "hittat sin egen stil". I själva verket ser man ut som alla andra. Drag blicken öfver en dag å stan eller ett större varuhus. Spana in de yngre damerne. Vad ser man, såhär i hösttider? Jo, majoriteten av dem har svarta kappor i trench- eller ullmodell. 75 % har stövlar, de andra ankelboots. Ungefär lika många har långt utsläppt hår. Alla har jeans. Nu anser drygt 95 % flesta av dessa damer att de har en egen stil. Sysslobetraktaren inser emellertid... "Nej, men. De är likadana!"

Låt oss återvända till kontoren och göra ett litet bildkollage.

Den som skulle klä sig såhär skulle på många kontor uppfattas som "extravagant", "överklädd", "snobb". Eller en svensk klassiker: "Hur ska han kunna möta människor, som är så finklädd jämt?" (I Sverige är det finaste som finns att "jobba med människor", trots att ingen vet vad det egentligen betyder.)

Men huh!! Såhär får man absolut inte se ut om man ska passa in i folkhemmet (som, by the way, är en myt).

Klockrent! Såhär ska man se ut på det svenska kontoret. Lagomt proper. Sin egen stil, men ändå som alla andra. Inte för välklädd, usch, då kan ju någon ta illa upp! Inte för egen, usch, då kan ju någon bli stött.

Sysslomannen känner sig instängd i sitt eget hemland - och i sitt kontor.

Bach!

Vad kan man säga, sysslomannen är Bachälskare.

Sysslodrömmar

Drömmen om en annan tillvaro hör med till det ägta sysslolivet. Även om sysslomannen är framgångsrik i sina studier, välbetald advokat, erkänd konstnär, eller kanske till och med tillhör det andra ståndet, lever han ständigt med drömmen om något annat.

Det här betyder på inget sätt att sysslomannen är en orolig själ - tvärtom! Sysslomannen är trygg i sina goda och bekväma vanor. Men hans glada mentalitet kräver helt enkelt att han, då och då, unnar sig drömmen om att lämna allt och leva ett helt annat lif.

Den ägte sysslomannen vet själv vilken dröm som är en ägta sysslodröm. Naturligtvis handlar det inte om att vilja flytta till New York och göra samma sak där som man gör hemma i Sverige. Det handlar inte om att "förverkliga" sin gamla dröm om att hoppa fallskärm eller annat sentimentalt upplevelsetrams. Nej, sysslomannens dröm är att lämna allt.

Att sälja allt man äger och har för att flytta till Tibet, bo där i en bergsby och bli skomakare - det är en sysslodröm. "Tänk vilken trivsam tillvaro, i lugn och ro bland vänligt folk", tänker sysslomannen.

Att lämna sin trista kontorstillvaro i Sverige för att starta en egen cirkus, turnera Europa runt med skojiga upptåg - det är en sysslodröm. "Tänk så roligt att få göra andra människor glada med några pajaskonster", tänker sysslomannen.

Vilken sysslodröm har du? Kommentera nedane.

Strandliv - Utrustningen

Nu när Britt håller hösten stången med sommaren kan vi i god ro avsluta vår Strandlivs serie. Nu till utrustningen! För sysslotyp 1 (se föregående inlägg) alltså den som vistas på Kurort eller av familj eller värmebölja drivs att tillbringa en hel dag å stranden finns det en del värdefull utrustning. Förutom det vanliga krävs:

1) En bra picknickkorg, flätad och försedd med lock och tyg för att hålla kylan.
2) Parasoll (istället för solkräm).
3) Solstol av rätt typ (se bild).
4) God bok av lättsamt slag men inte för dens skull skräplitteratur. Gärna skönlitteratur som hör sommaren till.

Har man barn ska cyklop, hink och håv tas med istället för strandpingisracketar och andra styggelser. I strandzonen finns en stor artrikedom för barn att förkovra sig i.

Att bada eller inte bada...

...är inte frågan, ty sysslomannen älskar att bada och plaska.

Frågan var dock om sysslomannen gör skillnad på ett öde och ett välbesökt badställe, vilken nog för de flesta fall får besvaras jahkande.

Utgångspunkten för stranduppförande torde vara den personlighetstyp aktuell syssloman sållar sigh till. Är man lagd åt det mer försigtigha hållet - och inte gärna väcker uppseende - bör man uppträda såsom beskrevs i föregående inlägg. Är man däremot sk ta-platsmustig kan man gott unna sig att låta bli att ta på sig badkläder över huvudtaget (man gör bättre s k bombar då. Det räcker alltså med en badrock på vägen till och från stranden och ett par gode träskor.
Och varför ska man bada där man behöver bry sig om andra människor? När sysslomannen är ledig och semestrar vill han inte vara bland andra än sina närmsta. Därföre badar den den ägte sysslomannen naken. Ty sysslomannen vill inte att något så världsligt som ett par fåniga kortbyxor skall komma honom och elementen emellan. Han vill vara ett medh nathuren. Sysslomannen badar alltså vid sin egen brygga och besöker endast undantagvis allmänna badstränder. Om han så gör, handlar det om ett hälsobad i samband med vistelse å hälso- och badort.

/Bad-Redax från Sysslobryggan

Hur bör sysslomannen se ut på stranden?

Som första fråga i vår serie om Strandliv har vi: Hur bör sysslomannen se ut på stranden?
Regeln för Sysslomannens klädsel å stranden är okomplicerad. Regeln lyder:

Den syssloman som har en normal till atletisk kropp klär sig i badbyxor utan överdrivna reklamtryck eller andra vulgära budskap samt ett par ordentliga sandaler typ Birkenstock eller möjligen espandrillios (Glöm plastiga flipflops, crocks eller andra vederstyggligheter). På överdelen bär man en skjorta, pikéttröja eller t-shirt tills dess man kommit fram då överplagget må tas av. Badbyxor samt eventuellt solskydd har applicerats INNAN man ankommer å stranden. Som krona å huvudet bär sysslomannen gärna en panamahatt eller stråhatt med kulört band.


Den fete sysslomannen eller den med på ett annat sätt förfallande kropp, vet att det kan vara distraherande som ett slags momento mori för de andra badgästerna. Skolkuratorer och mödrar till trots - man lägger sig vid sidan av eller håller kroppen skyld med undantag av färden till, vistelsen i, och färden från vattnet.


Här finns en rad tilltalande möjligheter för den fete sysslomannen. Exempelvis kan man bära fina linneskjortor, badrockar av bättre slag eller varför inte en randig baddräkt a la 20-talets starke Adolf? Se det goda exemplet på feta familjen som trots sin grossess i godan ro kan leka sina strandlekar triumferande i sina baddräkter.


Den mustige sysslomannen som kan skatta sig lycklig över en ståtligare grosshandlarmage med en och annan korpulent vinkel, har förstås inget att dölja. Han kan glatt applicera reglerna för en normal till atletisk syssloman med tillägget att det är fritt fram att på ett mustigt och värdigt sätt lunka längst stranden och tex ”göra bomben” så att det stänker ner kladdiga barn och sandiga föräldrar
Så gör man!

Strandliv

Syssloredatkionen har idag mottagit en fråga rörande Strandliv. Av den anledningen kommer vi nu i ett par inlägg avhandla det i högsta grad relevanta frågor som Karlos Hoegos ställer:

Hur bör sysslomannen se ut på stranden?

Bör sysslomannen göra skillnad på strand (öde havsstrand) och strand (välbesökt ”playa”)?

Bör sysslomannen ens besöka alla stränder?

Hur bör sysslomannen vara klädd i samband med tagandet av ett dopp, d.v.s. före, under och efter.

Kan sysslomannen ”ligga” på stranden en hel dag?

Sist men inte minst, vid en dagsutflykt för sol och bad, vad bör sysslomannen förbereda och ta med sig i form av mat och dryck?

Pfhestliga gambla vykort

Syssloredaktionen har ägnat sommaren åt att meta och rensa ut de gambla gömmorna i redaktionschiffonjén. Bland skatterna som där återfanns kan vi nu visa upp gambla vykort som redaktionen mottagit i början av sysslolivet - en tid då inget var för stort eller för smått för att bli motiv. Emellertid kan ni klicka på bilderna för att se dem större.

Gödselhögen på Ugglehult


Regnaholm vid sjön Regnaren.

Exteriör af quarnen tre Kronor

Artillerikasernen Upsala


Kungl. Djurgården

Källaren Den gylldene Freden

Syllslobrunch i exil

Brunch är ett nytt ord för svenskarne, importerat ungefär samtidigt som Cafe Latte*, Afterwork** och Field Marketing Manager***. Men trots att fenomenet måhända fått ett nytt namn i folkmun är det en måltid som är välkänd av en syssloman av kontinentalare sort. Hur kan detta då te sig när det är som bäst?
Man är på sysslobesök på manhattan. Det ska ätas Brunch med en gammal kamrat sen studietiden i Uppsala Å restaurangen är det några minuters väntetid så man går till baren för att slå ihjäl väntan med en förfriskning Alla runt omkring dricker bloody marys så man slår till. Vad man inte vet är att man på detta ställe får två drinkar för en av en varje gång man beställer. Man får alltså två bloody marys vid baren. Väl vid bordet ingår det även en drink (därför två) till brunchen. Således fyra bloody marys.

Man äter en fet omelett och får välja vårprimörer till. Man väljer sparris, svampinjoner och grillad kronärtskocka. Det hela täcks i ett tjockt lager chevre och en ogenerad klick hollandaisås. Bredvid ligger tjocka friterade potäter och kanadensisk bacon så frasig att den mest förmätna gris skulle varit stolt.

Då Mary redan retat ens aptit stjälper man i sig brunchen som är precis lagon ”greasy” och sköljer ner med sista bloodyn som man spetsat med någre extra droppar tabasco över den rivna pepparoten. När sista tuggan är i munnen slänger man besticken på det tomma fatet och skjuter ut stolen för att kunna knäppa upp en knapp och svälja. Man, andas ut, lutar sig tillbaka och kan känna sig som en ganska nöjd syssloman med en mastig brunch och fyra bloody marys i kråset – innan lunch.

På hemvägen tar man sig en Brooklyn lager (i brun papperspåse som den lokala seden/lagen ger) och rör sig hemåt. Man stannar för en sherry på ett bättre ställe. Man tänker: Idag var det godth att vara syssloman!


*Cafe Latte = Espresso med massor av mjölk som drickes av thédrickande storstadsbor med allt för mycket tid.

**Afterwork = Ett nytt, socialt accepterat sätt att supa efter arbetsdagen eller dess sista timmar samt möjlighet att ställa sig in hos chefer eller alternativt - vänsterprassla med sekreterare.

***Field marketing manager = Gatumånglare.

Semestersysslor

Sysslomannen har fortfarande semester så vi fortsätter på temat genom att redogöra för några sysslor som sysslotyp 1 ägnar sig åt – den mustiga sysslomannen!

Den mustiga sysslomannen vaknar efter någon timmes drömlikt medvetande av solljuset och att nån fluga eller humla dunsat mot fönstret precis länge nog. Man går upp och hämtar tidningen i maklig takt, gör sig en redig frukost som ätes å altanen. Tidningen läser man egentligen inte. Man bläddrar i den för det är semester och händer ändå ingenting. Den duger dock åt ansiktsskugga under dagens många lurar.

Förmiddagen genomlevs i ett omväxlande mellan hängmattan, hammocken, soffan eller annan lämplig plats för böcker, kontemplation och intagande av mat, kaffe och kakor.
Man slår å sommar i p1 emellanåt men förargas snart över hur folkliga och ointressanta sommarvärdarna blivit. Oförtjänta ”kändisar” som på dålig svenska krystar fram nån uppväxttragedi blandat med ”what a wonderful world”. När ”jag trivs bäst i öppna landskap” går å efter en lång monolog om att våga ta chanser i livet stänger man av med en demonstrativ kraft, gärna genom att dra ur sladden.

Å eftermiddagen gör man en trevlig utflykt, kanske till ett naturresarvat med sällsynta fjärilar, stranden eller något fornminne i trakten. Man stannar för att köpa mat hos lokala handlare. Matförskaffandet blir den mest centrala aktiviteten under semestern. Det ska köpas färska grönsaker, nygräddat bröd, nyrökt fisk, nyystad ost, färska jordgubbar, tryffel och lokal honung.

Väl hemma gör man sig en sommardrink – tex pimms eller med sommarens syssloingridiens – vispad, fluffig, äggvita (se tidigare inlägg)medan allt detta tillreds. Å kvällen röker man pipa i kvällsluften eller cyklar ner å någon brygga för att meta och dricka grappa.

Innan läggdags går man ut å altanen, vädrar i kvällsluften och tittar mot himlen Det blir nog en god sysslodag i morgon också!

Att fira semester

"Har Syssloliv tagit sommarlof?" tänker ni. Icke alls! svarer vi. Syssloredaktionen är bara på välbehövlig svensk semester. Det kallas för att fira semester och sysslomannen gör detta givetvis å ett ägta sysslovis.

Det finns olika semesterfirare i Sverige. Husvagnsfamiljerna i likadana träningsoveraller var en populär klassiker från 1970-talet och framåt. Den traditionella formen är i dag å utdöende och har istället ersatts av ett slags lyxfjantande. Dagens husvagnsfolk förstår inte resarglädjen, det primitiva livet och friheten på samma sätt som 70-talets familjer gjorde. I dag skaffar man sig stora och dyra husvagnar eller husbilar. Ju häftigare finesser den har desto bättre! Liksom för att visa att man "har råd" att unna sig semester. En dylik investering begriper sig sysslomannen inte å.

Vi har också den resande typen - vi kan kalla honom herr Idiot. Så fort det blir sommarsemester ger sig herr Idiot ut på en utlandsresa, inte sällan till Medelhavet. Det är alltid trevligt att resa i Medelhavet. Ja, inte minst det av vissa kategoriska pajaser "ovärdigförklarade" Mallorca har sina fantastiska sysslofördelar och behagliga liv. Men - och detta är viktigt! - vad ska man göra där när det är vackert hemma i Sverige? Nej, till Medelhavet reser man en vecka under hösten. Då är badvattnet efter svenska förhållanden fortfarande varmt, vindarna firska och solen uppbyggande för kropp och själ. Rekommenderas varmt. Men inte under svensk högsommar... Herr Idiot vill bara ut och resa, men kan inget om att fira svensk semester.

Vi ska heller inte glömma kategorin av "effektsökare" - herr Uppkomling och fröken Bracka med vänner. De ska naturligtvis till Båstad, Visby och Saint Tropez i nämnd ordning. Mest för att "vara där", umgås med samma folk de alltid umgås med, leva samma oansvariga liv de alltid lever, samt gotta sig i sitt eget upphöjande av sig själva. Å andra sidan kan vi vara tacksamma för att herr Uppkomling har förpassats till Båstad för tillfället, så vi andra slipper umgås med honom. Fröken Bracka har väl förvisso sina förtjänster, men knappast någon man tar med å en ägta sysslosemester.

Ety! Sysslosemestern, som givetvis herr Syssloman firar, regleras utifrån tre viktiga aspekter. Slicka i er nu!

För det första ska den vara choisefri. Och då menar vi riktigt choisefri. Glöm barberaren, glöm rakkniven, glöm strumporna och annat vardagskrafs. Hår och skägg ska växa, skor och sandaler bäres barfota. Herr Syssloman njuter av semesterlivets kravlöshet, av att strunta i tider och ansvar.

För det andra firas sysslosemestern primitivt. Ju mer primitivt desto bättre. Ett slitet sommartorp med utedass och närhet till vatten för det dagliga morgondoppet - där har du sysslosemestern i ett nötskal! Och märk väl att detta på intet sätt tar bort stark sprit och god mat, som är livsviktiga ingredienser i semestern.

För det tredje vill herr Syssloman vara i fred. Han svarar inte i mobiltelefonen, han läser inte mail. Han vill bara vara i fred!

Frisyrer från förr

Det är dags för dig att raka dig och skaffa dig ny frisyr!
Syssloliv presenterar därför inspiration i form av Frisyrer från förr.
Först ut har vi sidvågor i en elegant drömmande utformning. Framställs med fluffig kam/borste och amerikansk pomada.

Excentrikern med en frisyr och en framtoning som kanske för tankarna till Gary oldman som dracula i filmen bram stokers dracula. Vi ser ett exempel på hur man använder huvudets alla hårområden i en helhet - hjässa, polisånger, skägg, mustach och bryn - Hurra!

Vågorna – allt hänger i vågorna! Här frontala vågor. Framställs genom snabb cykeltur och amerikansk pomada.

Denna frisyr kräver en oerhörd dedikation och kan knappast genomföras över en plötsligt ”makeover”. Det kräver beslutsamhet och tålmodighet vilket passar en syssloman.

Här har vi dagens sysslofavorit - Inget trams med vattenkam och puts här inte. Av med uniformsmössan bara och våga visa den väderbitne mannens korta men ack så uttrycksfulla hår!