100

Syssloliv tackar för de fina gratulationer vi emottagit vid vårt hundrade inlägg. Med detta n:o 101 i ordningen triumferar vi oss själfa i ett hjärtligt Hurra!

Vi vill be våra kära läsare att med uppsluppen glädje knacka i borden därhemma, såsom en rejäl Sysslomannaapplåd till våra framsteg.

Ety, idag firas Sysslolivet.

De goda plaggen 5. Sysslokalsongen

När det kommer till underkläder är preferenserna väldigt varierande även bland de mest konventionella av sysslomän. Det handlar helt enkelt om att vi är väldigt olika på detta plan och vad man blivit uppfostrad med osv. Om man tvingas kora en sysslokalsong så är det dock utan tvekan boxershortsen. Dessa bäres i neutrala skjort- eller pyjamasmönster som till exempel blåvita ränder eller rödvita rutor.

Vad som blir något enklare är vad som inte är sysslokalsonger: Tangas bör undvikas då det bäres av pojkar och kvinnor och vill man inte medvetet bli förknippad med dessa så bör man avstå. Sysslomannen bär inte heller kalsonger med någon annan mans namn än sitt eget. Varför ska det stå Börje Salming, Björn Borg, Dolce Gabana eller Herman Göring på mina kalsongerna när de är mina? Nej, en syssloman bär endast sina egna kalsonger utan synliga logotyper eller egennamn på.

Myten säger att de absolut skönaste kalsongerna inte går att tillverka som kalsonger. Syssloredaktionen är på det klara med att detta är en av de många sanna myter som bitit sig kvar i generationer (tillsammans med sanningar som att man inte ska lita på: nattgammal is, bristande båge, bruds ord i bädden, björnars lek mfl här). Det man måste göra är att klippa av benen på ett par befintliga långkalsonger strax ovanför knäet. Oavsett hur lika de är ett par vanliga kalsongshorts så kommer de garanterat kännas helt annorlunda, prova själv får du se.

En annan bekväm och opretentiös kalsong är försvarsmaktens gröna sköna. Dessa kan köpas i butik för tänk inte tanken att rota fram de gamla lumpenöverskotten. Modellen är frukten av generationers utprövande för att finna den perfekta passformen bland svenska män. Det har varit fädernas strävan som sträcker sig bortom karolinernas dagar. Som bekant var det di gröna kalsongerna som räddade så många tappra karoliner under såväl den rysska som den norska kölden. Det har även hävdats att det bakom varje Svenskt nederlag (tex Poltava) funnits ett akut underskott av kalsonger i försörjningslinjerna.

Kort sagt: En syssloman kan bära vilken kalsong som passar honom men den enda riktiga sysslokalsongen är det klassiska boxershortset – går även bra att bada i när badbyxor inte medtagits vid spontana bad. Kalsonger med tryck bör helst undvikas.

De goda plaggen 4. Syssloskjortan

I do not mean to suggest for a moment that all it takes to be a top executive is a custom-tailored european suit. You also need the shirt and tie.

Trots Dave Barrys väl valde är skjortan aldrig något annat än ett underplagg. Sysslolifvet fordrar därför ganska många skjortor, så att skjortan kan bytas efter varje bad/dusch. Syssloskjortan bör således vara av god kvalité, av uppenbart ekonomiska skäl. Den ska ju hålla för många tvättar.

Skjortan är alltså inte Sysslomannens "finplagg", eller något han har då och då. Han har inget annat. Skjortan är för honom vad T-tröjan är för så många unga svenska män idag. Sysslomannen måste ha skjorta lika självklart som bekväma kalsonger och rejäla strumpor. På jobbet, till kostymen eller till kavajen med slips. Eller mer avslappnat uppknäppt till samma kostym eller kavaj när tillfället fordrar det. Uppkavlade ärmar till sköna sommarchinos eller små shorts under sommaren, eller till en skön tröja på lediga dagar. Enda gången Sysslomannen inte använder sig av skjortan som underplagg är när han bär sin sköna tenniströja om sommaren. Men å andra sidan - även denna bekvämlighet av piké har karaktär av skjorta!

Sysslomannen satsar därför först och främst å ganska neutrala skjortor, utan hänsyn till modets nycker. En uppsättning ljusblå skjortor - såväl mer dressade med dubbelvikt manschett, som Sysslofavoriten med buttons-down för casualbruk - är den bästa grunden. Utöver detta bygger man vidare med någon finrandig i vitt och ljusblått och någon trevlig rutig som kan vara mer kulört.

Den vita skjortan med dubbelvikt manschett (och gärna i poplinbomull) är givetvis ett nödvändigt ont, som ofta fordras till kostymen. Över huvud taget trist att ha att göra med en sådan skjorta före och efter, men väl rätt trevligt när man bär den.

Sysslomannens favorit är emellertid den choisefria hemmaskjortan. Den behöver egentligen inte vara av god kvalité. Den kan vara gammal och sliten, med trasiga manschetter eller förlorade knappar. Den kan vara ljusblå, eller grovt storrutig. Men det är hemmaskjortan - en trotjänare för de lediga dagarne, en bekväm vän som känner sin Syssloman.

Till sist något om modellen. Ja, det spelar inte så stor roll om skjortan har en rak skuren klassisk modell eller en mer "slim fit". Allt beror på bärarens egen figur och trivsel. Men betänk att en rakt skuren skjortan kan få den lille att se pösig ut, liksom de slimmade skjortorna är störttråkigt uttjatade som om allt tajt vore rätt.

Citatet

Redaktionen hittade ett citat på en närbelägen blogg, som på ett ypperligt sätt ringar in Sysslolifvets klädideal:

Har faktiskt sydda frontveck på de flesta av mina byxor. Hade det även innan det blev vanligt igen. Det är helt enkelt snyggt.
Har man en viss kroppstyp/utstrålning ser man aldrig gubbig ut vilka gubbklassade plagg man än tar på sig.
Snarare är kontrasten mellan ålderdomlig stil och ungdomlig utstrålning bland det snyggaste som finns ur modesynvinkel.

De goda plaggen 3. Sysslobyxan

Om byxan i Sysslolifvet har vi ordat mycket i tidigare inlägg. Det tycks förvisso vara ett djupt och viktigt ämne. Generellt kan väl sägas ungefär såhär: Inget ont om jeans, men Sysslomannen har svårt för det. Det beror dock inte på att det skulle vara fel, oklätt eller annan kritik som brukas riktas mot jeansbyxan. Nej, Sysslomannen tycker helt enkelt att hårda jeans är för obekväma. Låg midja, tajta på låret och trånga kring livet - det rimmar illa med det bekväma och behagliga Sysslolifvet.

Vår rekommendation är att du ska satsa på en snygg och bekväm byxa. Liksom med kostym och blazer finns ett brett urval av modeller, färger och kvalitéer. Passform får man själv prova sig fram till. Men de svenska modeskaparnes bidrag till World Fashion - den låga midjan - går ju helt bort. Hur kan man bära något sådant? Oskönt, ofint, otrevligt. Nej, lär av seklernas visdom om manligt mode! Har någon sett JFK i byxor med låg midja, eller ens James Dean med sådana jeans?

Byxan ska vara hög upptill och vila behagligt på höftbenet. Detta är en av de allra viktigaste Syssloreglerna och kan inte sägas för ofta.

Å ena sidan är också byxan ett viktigare plagg än kavajen, då genomlidandet av en timme i en obekväm byxa är bra mycket värre än en dag i en illasittande blazer. Å andra sidan är kavajen mer iögonfallande för betraktaren.

Byxor är ofta slitstarka om de inte tvättas för ofta. Många gör misstaget att man hela tiden tvättar eller kemar sina byxor, vilket bara sliter ut dem. En byxa behöver inte tvättas oftare än en - max två! - gånger per säsong. Vinfläckarne kan man ta bort med en tvättsvamp, tvål och vatten.

Sysslomannen klarar sig på tre sorters byxor.

Å hösten/vintern bär han helst sköna manchesterbyxor i mörkbrun eller svart (vilket passar utmärkt till tweedkavajen). Manchesterbyxan kan vara trevlig med gångveck upptill, men då får man se upp så att inte möstret är så grovt och tungt. Detta kan få byxan att kännas stor och vid. Grövre bommullstwill eller mollskinn går också bra, men bör då vara utan gångveck. Man klarar sig gott och väl med två sådana höst- och vinterbyxor.

Inför sommaren bär Sysslomannen mer tvättade material i bomull, alltså chinos. Chinon är mörkblå, grön eller beige. En av varje färg är ett bra chinosförråd, men mörkblå och olika nyanser av beige är viktigast att skaffa. Chinon kan med fördel ha gångveck upptill, även om vissa stilprofessorer motsätter sig detta. Men man får helt enkelt välja: vill jag ha det bekvämt eller skitnödigt tillrättalagt? Vidare kan en benvit linnebyxa vara "vin-festlig" vid sommarfester (och då räcker det utmärkt med nederdelen till en glad linnekostym).

Slutligen har Sysslomannen en eller två grå pressvecks, att använda till klubbkavajen. Ibland hamnar man ju i det mellanläge där kostym är för uppklätt och blazer med manchester/chinos är för casual. Här räcker det med en enda byxa i mörkgrå ull. Gångveck eller inte spelar ingen roll. Vill man kan man ha en byxa i flanell för höst- och vinterbruk, och en i tunnare lätt ull för sommarbruk.

Till sist: Ska byxan ha pressveck? Den grå byxan åtminstone bör väl ha det, men pressveckens skärpa råder det olika meningar om. Den som vill vara högtidlig kan ju stryka dobbelveck. Delad glädje är ju, som bekant, dubbel dito.

De goda plaggen 2. Sysslokavajen

Den udda kavajen, blazern, tillhör Sysslolivets allra bästa vänner. Var och en som vill leva Syssloliv häpnar aldrig att glädjas över den udda kavajens stora användningsområde. Blazern är trevlig, praktisk och utmärkt för vardagens allehanda. För alla som arbetar eller studerar i sammanhang där kostymen helt enkelt är för uppklädd finns det inga gränser å blazerns betydelse.

Dagens blazer fick sin form under tidigt 1900-tal då kostymöverdelen började användas till en udda byxa för att skapa en något mer avspänd stil. Det rörde sig då nästan uteslutande om sportiga sammanhang. Idag avgör matchningen med skjorta, byxa och slips om man är ledig eller välklädd.

När det gäller Sysslokavajens passform gäller generellt vad vi tidigare sagt om kostymen. Beträffande knapparne bör man tänka symetriskt. Alltså, en tvåknäppt kavaj ska ha två, eller helst fyra ärmknappar å vardera sida. En treknäppt kavaj ska ha tre eller fem dito. Det är vidare viktigt att akta sig för kavajer utan slitsar. En slitslös blazer smiter åt runt ryggslutet på ett olustigt sätt och får kavajen att se "ogjord" ut.

Sysslomannen klarar sig egentligen å endast tre blazers.

Han behöver en jordenrunt-kavaj för sommarbruk. Denna bör vara i beige eller benvit och kan gärna vara av linne. Har den å andra sidan inslag av syntetmaterial gör den skäl för sitt namn och kan tvättas i egen maskin, vilket är vansinnigt praktiskt.

För höst-, vinter- och tidigt vårbruk klarar sig Sysslomannen långt på en välsittande tweedkavaj. Denna är givetvis grövre och varmare än sommarkavajen, men också mörkare i exempelvis gröna eller bruna nyanser. Ett lätt rutmönster i gult eller rött är trevligt. Denna kavaj kombineras med fördel till varma tröjor. Under tidig höst och tidig vår används den gärna som jacka med halsduk, då det inte finns någon mening med att springa i långrock om det inte är påkallat.

Till sist har Sysslomannen en klubblazer; mörkblå med guldblanke knappar. Tyget kan vara tunnare ull eller lite grövre kamgarnsserge. Likgiltigt vilket. Desto viktigare är dock att ta sig en funderare över blazerns knappar. En köpt klubbkavaj har egentligen "temporära" knappar med tillverkarens symbol. Tanken är att man ska byta ut dessa mot egna klubb- eller regementesknappar. Förutsätter klubben att man ska bära klubbkavaj bör de alltså tillhandahålla sådana knappar. Militärer kan tillämpa den gamble "sprätta från uniformen-principen". Tillhör man ingen sådan klubb eller regemente bör man ha helt släta blanka knappar.

Jorden runt-kavaj, tweedkavaj och klubbkavaj räcker långt. Allt utöver det är lyx, som kan vara trevligt men inte är nödvändigt.

De goda plaggen 1. Sysslokostymen

If a man runs for president, interviews for a high-level job, or needs a good table at a smart restaurant, chances are he'll be wearing a suit.

Alan Flussers ord i bokön Dressing the Man gäller också Sysslomannen.

Kostymen är ett tidslöst plagg som den som lever Sysslolivet alltid har god nytta af. Grundformen med jacka och byxa har väl sett likadan ut i drygt 100 år, däremot ändras passform och snitt alltefter tidens smak.

Sysslomannen är inte särskilt trendkänslig, utan ekonomisk och har svårt för krångel när det gäller kläder. I ett Syssloliv har man alltså klassiska kostymer. Helst två-knäppt, men tre-knäppt går naturligtvis också an. Enkelknäppt passar de flesta, men den som kan bära upp en dubbelknäppt kostym bör utan tvekan göra det. Dubbelknäppten gör sig bäst högt knäppt och - för allt i världen! - med slitsar. Hög eller låg knäppning är en fråga om smak, så länge kavajjackan smiter åt.

För tillfället är det många som går omkring i korta kavajer, så att jackan slutar mitt på ryggslutets mitt eller till och med därovan. Detta är helt vansinnigt, fult och opraktiskt. Det ser barnsligt och oklätt ut. Principen är att jackans längd ska vara till tumvecket i den nedåt sträckta armen. Detta är, så att säga, tumregeln. Mihi.

En Syssloman har 50-talsideal och klarar sig bra med två kostymer. Vana kostymbärare på 50-talet nöjde sig nämligen ofta med just två. Kostymerna varvades varannan dag, emedan skjorta (ett underplagg!) och slips byttes kontinuerligt. Detta var praktiskt, trevligt och otillrättalagt elegant.

Väljer man modellen med två kostymer bör man ha en mörkblå och en mörkgrå. Den mörkblå blir den festliga kostymen, och den mörkgrå den mer affärsmässiga. Den mörkblå blir bröllopskostym, den mörkgrå blir begravningskostym. Den mörkblå kan dessutom ha lätta kritstreck, för att festa till den ännu mer. Den mörkgrå, å andra sidan, ska vara enfärgad och diskret. En svart kostym har man ingen direkt användning för, försåvitt man inte är begravningsentreprenör eller präst.

De goda plaggen

I ett ägta Syssloliv är kläder ett nödvändigt ont. Det tillrättalagda och utvalt perfekta saknar liv och därmed saknas karaktär. Saknas karaktär saknas elegans över huvud taget. Alltså noll Syssloliv.

Men även det nödvändigt onda - kläder - behöver en systematik. Sysslomannen lär sig att ha ögat inriktat på det han vill ha: de goda plaggen.

I ett par inlägg kommer vi nu att presentera de goda plaggen, utan vilka en Syssloman inte kan känna sig så otillrättalagd och karaktärsfull som han vill vara.

Nonchalans!

Det finns i vårvädret en typ av nonchalans som kan vara klädsam föd den som bär upp nonchalansen på ett smakfullt sätt. Man kan spankulera i parken med vårkravatt eller dricka punsch i frack och studentmössa på en bättre uteservering. Framåt kvällen avnjuts en pipa och en grappa ifrån balkongen medans man högmodigt ser ned på folkmassorna nedanför. Man hälsar artigt men kyligt på bekanta och undviker allsmäktigt att söka ögonkontant under det sakta mak man tar sig ner för boulevarderna.

Men nonchalansen är ett hårfint förhållningssätt som kräver fingertoppskänsla och rätta doser. Det är för sysslomannen inte tal om några stureplansvulgäriteter eller nedlådsamhet utan rätta glimten i ögat. Man är nonchalant på ett lagom dekadent och klädsamt sätt helt enkelt. Det är mer av ett manér än ett karaktärsdrag.

Här kan ni se ett gott exempel på klädsam nonchalans. Notera särskilt hur denna syssloman introduceras i dramat och vilken fantastisk posé han antar i trappan! Det är ett spel med ögonbrynen för att understryka gesterna.

Här kan ni se en upptrappning i nonchalans i ägta brittisk 1700-tals tappning. Archibald Cunnighams iskyla är lika fruktansvärd som kittlande. Dock går hans nonchalans till slut absolut över gränsen som ni kan se i denna scen. Varning för känsliga läsare.. Detta är alltså inte Syssloliv!

Nonchalans ska brukas med måtta och god smak. Det kan då i gynnsamma tillfällen vara syssloliv.