Den andra av de grundläggande mustighetstyperne är den, för mången kanske okända, s k Carl Lidbom-mustigheten. Kategorin har naturligtvis fått sin benämning av upphovsmannen med samma namn - Carl Lidbom.Carl Lidbom (1926-2004) var hög jurist, statsråd och ambassadör. Av karriärskäl var han också socialdemokrat. Lidboms livsstil, intressen och nöjen förkroppsligade på alla sätt en kategori av mustighet, där det färgstarka och uttrycksfulla liksom hämtar sin näring i en rökig fransk hög-stjärnig restaurang.
Kläder. En Carl Lidbom-mustig person är välklädd. Dock inte till vilket pris som helst. Det är inte tal om något "trams" med bröstnäsdukar, kulörta slipsar eller annat ofranskt. Kostymen är sobert mörkblå och slipsen likaså. Skjortan är gärna ljusblå. Allt är sobert utan extravaganser. Medan en ta-plats-mustig sommartid skulle bära storspräcklig skjorta utanför byxorna, skulle en Carl Lidbom-mustig bära kortärmad vit skjorta nedstoppad i linnebyxor.
Rökning. En Carl Lidbom-mustig är, per definition, rökare. Men så fort det handlar om pipa eller cigarrer rör det sig inte om Carl Lidbom-mustighet. Möjligen kan en Carl Lidbom-mustig röka cigarr å någon socitetsfest i smoking, sisådär, men då bara för etikettens skull när man blir bjuden. Annars röker man cigaretter. Mycket. Ofta. Det är i cigarretten som den Carl Lidbom-mustiges själfva livssluft finns. Mer än kläderna är det just den elegante cigaretten som uttrycker ägta Carl Lidbom-mustighet. Den Carl Lidbom-mustige skrattar i mjugg åt rökningens hälsorisker. Röka är helt enkelt något man gör. Det finns inga alternativ. Men man röker inte med munstycke eller annat "fjolligt", som den Carl Lidbom-mustige skulle säga skrattande i goda vänners lag. Inte heller har man något tramsigt och opraktiskt etui. Däremot ska det vara franskt och dyrt. Riktigt dyrt. En Carl Lidbom-mustig hittar sitt märke och håller sig till det, ety han röker inte vad som helst. Trots sitt motstånd mot "finlir" när det gäller rökning, är han en stor finsmakare. Gauloises cigaretter ligger bra till.
Dryckesvanore. Som alla mustiga dricker den Carl Lidbom-mustige vin. Mycket vin. Vin. Vinsorter, vindruvor, vin till den och den rätten. Allt handlar om vin. Det finns ett enormt intresse för vin. Whiskey och groggar kan väl vara trevligt, men inget är ändå som vin. Vin.
Kärlek. Den Carl Lidbom-mustige har en älskarinna. Inte av respektlöshet mot sin hustru/motsvarande, eller för att han inte älskar henne. En älskarinna är helt enkelt något man har. Det har den Carl Lidbom-mustige lärt sig i Frankrike. Med älskarinnan är det ofta som med rökning: det ska vara franskt och dyrt. Riktigt dyrt. Men man hittar sin älskarinna och håller sig till henne, ety man är inte med vem som helst.
Möten och mat. Man träffar inte vänner för "en fika", "en kopp kaffe", "en promenad" eller något sådant. Man ses å en restaurang! En Carl Lidbom-mustig har en handfull riktigt bra restauranger i världens stora städer där han mer eller mindre är stamgäst, eller åtminstone känner sig trygg. Men detta med dyra restauranger är inget som den Carl Lidbom-mustige liksom talar om som om vore han lite "fin"; han säger inte "Ska vi äta en bit mat?" Nej, han talar om matställena som om det inte fanns så många alternativ: "Vi kan väl ses på Le Meurice då?"
Politik. En Carl Lidbom-mustig är socialist av några slags (obegripliga?) konservativa skäl. Det handlar om stabilitet och samhällsbevarande. Socialismen är fransk och mest en finess. Man hatar kommunister och "tokvänster".
Detta är Carl Lidbom-mustighet. "Man skulle ha tänkt det i alla fall", säger jag och håller cigaretten i ena handen, småskrattandes med hes, rökig röst. Jag har ätit en god fransk måltid bestående af chèvrebrulée med liten sallad, hummersoppa, någon tryffel uppå en Boeuf Bourguignon. Jag har lutat mig tillbaka, lett i mjugg åt min text och känt mig lite sådär socialistisk. Det här med solidaritet är väl ändå viktigt.
Man skulle ha tänkt det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar