Ska lutfisken, för matsmältningens skull, afsluta varmrätterne - eller ska den gamble luten afnjutas å juldagen? Ska man dra ut telefonjacket när man äter lutfisk? Är ris-a-la-Malta den gifvna efterrätten å julbordet? Ska man ha genever? Kalle Anka eller kommunisten Jonsson?Gode läsare. Julen tåger allt närmare. Innan Syssloliv ger välbehövda tips å sista minuten-julklappar och någre gode rim-förslag vill vi inbjuda till ett festligt spontant tyck till!
Ange i kommentarfältet ditt skrå, och sedan hur du anser att julafton bör arrangeras för detta skrå. Ety, äfven julen bör firas ståndsmässigt!
Där jag firar julafton gör vi såhär. Julegröten med rejäl skinksmörgås är dagens lunch. Sedan julbön i kyrkan vid 17-tiden. Därefter stora julbordet med alla läckerheterna, inkl lutfisk.
SvaraRaderaJag minns att "Morfar prosten" äter sin lutfisk på juldagen (eller annandag jul?) Då drar han ut telefonjacket, eftersom han inte vill bli störd när han äter lutfisk!
SvaraRaderaTack för roliga inlägg om ståndsmässighet.
/Arkan
Jag är konstnär, och jag skiter i julen!
SvaraRaderaLever inte kaosartat för att jag valt det, utan för att det ligger utanför min kapacitet att upprätthålla en struktur
Jag är konstnär och gör följande:
SvaraRaderaÅ förmiddagen vaknar jag ju sent. Driven ut af hunger tar jag mig hem å välvilliga vänner för att få mig en gratis Jullunch och framför allt glögg att värma upp di frusna lederna med. Först är jag surmulen och irriterar mig på den tjatiga julmusiken.
Å eftermiddagen mår jag riktigt bra men glöggen börjar svalna och smakar allt för sött. Stärkt av Julöl, Sill och en slutlig nubbe beger jag mig ut för att vandra kring i staden. Man vill se vad som tilldrager sig å kvällningen i Julaftons stad.
Jag beskådar familjesammankomster a la Fanny och Alexander genom dekorerade fönster, ser soppkökens lågmälda julefrid och Judiska fester.
Fram åt midnatt beger jag mig å någon julefest själv. Då har högtiden förbytts mot yra och värme, barnen somnat och gamblingarna tatt färdtjänst. Där sträcker man mot morgonen ut sig å en soffa, som en stor rund julegris.
/Carravaggio