Löjtnantshjärta

Syssloliv är, som bekant, ingen politisk blogg. Men vi unnar oss att drömma om hur bra det egentligen var förut, innan allt blev förstört.



Det var å den tiden man hälsades med "goddag" och inte "tjenare" på snabbköpet. Det var å den tiden då riktiga män rakade sig. Det hände sig i de dagar då endast luffare hade toppluva eller skärmmössa å sig inomhus. Ja, det var å den gamla goda tiden när man kallade saker vid dess rätta namn: Individualism var självisk egoism, god ton var hänsyn till andra, och jeans var en utomhusarbetsbyxa.

Det var helt enkelt bättre förr. Men låtom oss icke förglömma att Sverige är ett mycket litet och socialistiskt land, därför ska vi uttrycka oss mer tolerant och nyanserat: Det var bättre förr, när det var värre.

Denna lilla blänkare är därför ägnad åt den gambla, fina och höglovliga officerskåren. Det har faktiskt funnits en tid när löjtnanter var smala med raka axlar och god bröstkorgshållning. De var då också välrakade å rätt ställe - alltså å hakan och ej kalrakade om hjässane. Å den tiden, när det var bättre, kunde officerare inte säga "R". De spottade naturligtvis inte å gatan, men kunde smälla sabeln i ändan på busungar eller luffare.

Vi hoppes att klippet ofvan var fint och fick er att känna ett romantiskt skimmer över "förr", en varm känsla inombords och en längtan att själfva, trots att det är år 2010, upprätthålla detta lif också idag.

Klippet nedan är emellertid bättre.