The Bishop's Wife
Handling. I denna romantiska komedi från 1947 ber biskop Henry Brougham (David Niven) om ett gudomligt ingripande för att få till stånd den nya katedralen, mot alla mänskliga odds. Hans bön tycks besvaras genom ängeln Dudleys (Cary Grant) inträdande å scenen. Dudleys himmelska uppdrag som rådgivare till biskopen är emellertid högst konfidentiellt, varför han endast avslöjar sin rätta identitet för denne. Alla charmas av den nyanlände, och välklädde, gentlemannen. Alla utom biskop Brougham, som både tvivlar på ängelns autencitet och störs av hans gentlemannamanér visavi biskopinnan Julia (Loretta Young). Filmen har naturligtvis den rätta julstämningen, med snö, glada barn och en nalkande julefrid. (En skräpig uppföljare gjordes 1996:
The Preacher's Wife med Denzel Washington, Whitney Houston och Courtney B. Vance.)
Kläder. Ja, här står verkligen 40-talets
permanent fashion å sin topp - det som envar syssloman än idag låter sig beledsagas af. Cary Grants välkammade frisyr och vackra leende gör förvisso att han ser bra ut i det mesta (notera t.ex. hur han bär en ganska stor ulster i filmens inledning, vilket naturligtvis inte gör något). David Niven borde vara ett stilideal för dagens biskopar. Här är det inte fråga om hängkavaj och loafers, utan om reglementsenlig mörk kavajkostym och präststock. Nivens eleganta mustascher borde vara ett ideal för alla män. Den som är lagd åt det mer uttrycksfulla hållet kan låta sig inspireras av professor Wutheridge (Monty Woolley), som själfklart bär tweed, tjock tröja och tokig halsduk/fluga. I filmen uppträder professorn också i dressing gown, serverandes sherry.
Uppförande. Sysslomannen låter sig här inspireras av Cary Grants karaktär. Ängeln Dudley är gladtrevlig mot människor å gatan, hjälpsam och go' med barn. Samtidigt är han lite finurlig och klumpig, vilket gör honom charmig och omtyckt. Biskopens idealism och arbetsnarkomani är också något att eftersträfva, så länge man ser upp med att inte glömma sina nära och kära - vilket ängeln Dudley söker åvisa biskopen. Det biskopliga arbetsrummet/biblioteket är tjusigt. Den som kan bör möblera så. Biskopen och biskopinnan ber gifvetvis anspråkslös bordsbön före kvällsvarden.
Handling. I denna romantiska komedi från 1947 ber biskop Henry Brougham (David Niven) om ett gudomligt ingripande för att få till stånd den nya katedralen, mot alla mänskliga odds. Hans bön tycks besvaras genom ängeln Dudleys (Cary Grant) inträdande å scenen. Dudleys himmelska uppdrag som rådgivare till biskopen är emellertid högst konfidentiellt, varför han endast avslöjar sin rätta identitet för denne. Alla charmas av den nyanlände, och välklädde, gentlemannen. Alla utom biskop Brougham, som både tvivlar på ängelns autencitet och störs av hans gentlemannamanér visavi biskopinnan Julia (Loretta Young). Filmen har naturligtvis den rätta julstämningen, med snö, glada barn och en nalkande julefrid. (En skräpig uppföljare gjordes 1996: The Preacher's Wife med Denzel Washington, Whitney Houston och Courtney B. Vance.)
Kläder. Ja, här står verkligen 40-talets permanent fashion å sin topp - det som envar syssloman än idag låter sig beledsagas af. Cary Grants välkammade frisyr och vackra leende gör förvisso att han ser bra ut i det mesta (notera t.ex. hur han bär en ganska stor ulster i filmens inledning, vilket naturligtvis inte gör något). David Niven borde vara ett stilideal för dagens biskopar. Här är det inte fråga om hängkavaj och loafers, utan om reglementsenlig mörk kavajkostym och präststock. Nivens eleganta mustascher borde vara ett ideal för alla män. Den som är lagd åt det mer uttrycksfulla hållet kan låta sig inspireras av professor Wutheridge (Monty Woolley), som själfklart bär tweed, tjock tröja och tokig halsduk/fluga. I filmen uppträder professorn också i dressing gown, serverandes sherry.
Uppförande. Sysslomannen låter sig här inspireras av Cary Grants karaktär. Ängeln Dudley är gladtrevlig mot människor å gatan, hjälpsam och go' med barn. Samtidigt är han lite finurlig och klumpig, vilket gör honom charmig och omtyckt. Biskopens idealism och arbetsnarkomani är också något att eftersträfva, så länge man ser upp med att inte glömma sina nära och kära - vilket ängeln Dudley söker åvisa biskopen. Det biskopliga arbetsrummet/biblioteket är tjusigt. Den som kan bör möblera så. Biskopen och biskopinnan ber gifvetvis anspråkslös bordsbön före kvällsvarden.
Var hyr jag den? Casablanca?
SvaraRaderaG. Boll