måndag 16 mars 2009

Ofvanför skrivbordet

Biblioteket är hemmets arbetsrum. Där samlar man sina vackraste volymer i alla genrer, facklitteratur och kartböcker. Det självklara inslaget i biblioteket är skrivbordet. Där utrymme finns bör detta placeras "i mitten bakåt", gärna framför ett fönster. Man sitter då med ryggen mot fönstret och får naturligt solljus som extrabelysning bakifrån. En sådan möblering är vacker.

Det är dock inte alla som har utrymme för ett stort bibliotek. Har man liten eller medelstor lägenhet är det svårt att inreda ett bibliotek över huvud taget. Då blir skrivbordets placering en mer delikat fråga.

Den som väljer att ställa sitt skrivbord framför ett fönster gör ett gott val. Har man inget bibliotek bör man absolut undvika placeringen "i mitten bakåt", utan istället sitta mitt emot fönstret. Solljuset kan då visserligen vara något störande, så man får välja fönster noga. Med denna möblering får man en snygg och stillsam arbetsplats. Och oavsikt utsikt är "utomhus" (väder, vind, träd) en god framsida för skrivbordet. Man bör dock vara medveten om att en sådan möblering i regel blir mycket iögonfallande. Detta fordrar alltså ett snyggt och städat skrivbord.

Men den som bor riktigt litet, med kanske två eller ett möblerbart rum, har sällan möjlighet att ställa skrivbordet framför fönstret. Då ska man istället arbeta med tavlor.

Afficher, anslagstavlor eller post-it-lappar går naturligtvis bort för sysslomannen. Upp på väggen ska nämligen en tavla som skapar samma harmoni och fantasi som en fönsterutsikt. Två krav bör ställa å en sådan tavla.

Först måste tavlan ha bra proportioner. En alldeles för liten tavla vid ett större skrivbord blir oharmonisk och ful. Detta är det vanligaste problemet, som man ofta ser hemma hos folk. Men en stor tavla vid ett litet skrivbord ser, å andra sidan, löjlig överdådig ut. Dessutom ger det ett trångbott intryck.

För det andra är motivet högst väsentligt. Fotografier bör undvikas; realismen i dessa kan skapa oro och störa arbetet. Man bör med fördel välja en tavla med fartygsmotiv, helst med en eller två segelbåtar. För många fartyg på samma tavla kan skapa oro. Ett sjöslagsmotiv däremot kan vara vackert, så till vida att man kan något om slagets skeenden och utgång. Då kan man redogöra för det på trevligt vis när man har gäster.

Hittar man ingen bra fartygstavla bör man välja en vacker stadsbild. Det kan vara en skildring från den gambla studieorten, med universitetshus och kyrka. Det kan vara hemgatan i en historisk miljö.

Den som skriver dessa rader sitter framför ett gammalt kopparstick från 1696, föreställande Kungliga Stallet å Helgeandsholmen i Stockholm. Gatulivet är harmoniskt, då inte vem som helst fick komma i närheten av detta höga stall. Hästarna är spänstiga och vackra. Bortom holmen Strömmen med några fregatter och en slup. Där bortom det rofyllda Ladugårdslandet. Och allt detta ofvanför skrivbordet.

3 kommentarer:

  1. Mycket intressant! men finns det inga undantag från affichregeln alls? inte ens om det är en vackert inramad affich av en tavla man älskar men aldrig kommer att ha i sin ägo?

    SvaraRadera
  2. Hej Viktor!

    Tack för Din fråga. Jo, givetvis finns det sådana undantag. Man kan ju säga att allt som har ett värde, genom personligt engagemang eller delaktighet, är sådana undantag.

    En skådespelare som - i eget tycke - aldrig gjort en bättre föreställning en just Denna, skulle givetvis kunna hänga upp den inramade föreställningspostern ovanför skrivbordet. Den skulle där tjäna som inspiration till fortsatta framgångar.

    Den som sett TV-serien "Spin city" kan notera hur Michael J Fox karaktär har en sliten unionsflagga från inbördeskriget å väggen. Inramad och inglasad givetvis. Den tjänar där ett emetionellt och patriotiskt värde, som inga fartygstavlor i världen kan ersätta.

    Däremot ska man vara försiktig att skapa värden i andras framgångar. Åtminstone ovanför skrivbordet. Guns 'n' Roses-affischer går borte.

    /Redaktionen

    SvaraRadera
  3. Hej Redaktionen!

    Tack för Ert svar. Jävligt inspirerande tanke att man inte ska skapa värden i andras framgångar.

    /Viktor

    SvaraRadera