Sommartoner

Syssloliv tänker på etablissemang med underhållning som på 1940-talet.

Dekadenta dopp

Syssloliv vill härmed åminna om den goda badseden denna tid av sommaren. Man badar bäst i sällskap av andra Sysslomän i enlighet med tidigare inlägg.

I år lägger vi dock till attributet lustiga hattar! Man kan också ha andra goda accessoarer som parasoll, parasolldrinkar och solglasögon å under det så kallade "dekadentdoppet". Man skvalpar lite, snurrar i sin badring och tar en sipp. Det är alltså frågan om en mer kontemplativ och långdragen procedur än det tidigare förordnade "direktdoppet". Det kräver en plats fri från badande turister och kladdiga barn. Bäst finner man en vik dit man tar sig med Petterssonbåt, slup, sjöeka eller annat värdigt transportmedel.

Gott badväder önskar Syssloredaktionen.

Ta mig till havet? Eller kanske inte...

Såhär i försommartider tänker Sysslolif, liksom så många andra, tillbaka på barndomens skolavslutningar i sockenkyrkan. Fröknarna bar hembygdsdräkt, flickorna sommarklänningar och de vattenkammade småpojkarna kortbyxor. Svenska flaggor och lövade ingångar ramade in högtiden till en plats i våra hjärtan
Förr var kyrkan en självklar plats för avslutningarna. Om detta går debatten idag varm. För min barndoms avslutningar var En vänlig grönskas och i denna ljuva sommartid obligatoriska. Men emellan dessa psalmer var det dags för skoleleverna att framföra sina inrepeterade sånger för stolta föräldrar och anhöriga. Vad jag nu vill säga är att den kyrkliga platsen inte är någon garanti för ett lämpligt innehåll i avslutningen. Det kan gälla såväl rektorns tafatta tramstal som repertorivalet bland skolfröknarne. Så var det för mig.

Jag skulle sluta tvåan, sådär omkring åtta år gammal, och vi skulle framföra en i sammanhanget säkerligen rätt vanlig sommarlåt, nämligen ”ta mig till havet” av Peter Lundblad. Glada i hågen, och med stark vilja att få fram en ren sångklang och röra åhörarna sjöng vi de väldiktade (?) orden.

Det är först långt senare som jag har reflekterat över sångtextens egentliga innehåll. Vid en första anblick på texten handlar den om hav, sand och om att göra någon till kung. Det låter somrigt, fint och tillsammans med tonartshöjningarna mot slutet blir det en känsloförmedling af rang.
Men vad var det egentligen vi åttaåringar – och förmodligen genom åren många genrationer åttaåringar – med emfas och övertygelse stämde in i? Låt oss titta lite närmare å textraderna.

"Vi tar vägen mot stranden, vi som aldrig setts förr,
att du vågar gå med mig i från trängsel och vin.
/…/
Sommarnatten är från och med nu din och min."

Första raderna handlar uppenbarligen om två för varandra okända personer som ses på en tillställning med mycket folk och vin. Det låter som en fest med alkohol. Mot natten – sommarnatten – lämnar de festen tillsammans trots att de aldrig sett varandra förut. Vi går vidare i texten och bortser från refrängens första poetiska rader och se lite noggrannare å dess fortsättning

"Sanden är fuktig och kvinnan är ung,
galen av längtan är jag."

De två festdeltagarna har här allts lämnat festen och hamnat på den fuktiga stranden. Vi får veta att en av dem är kvinna, och eftersom den andre vill bli kung lär väl han vara man. Vi får också veta att hon är ung. I förhållande till mannen kan antas? Han blir dessutom tydligen galen af längtan. Som åttaåring frågade man sig inte efter vad han längtar? Sedan har man förstått att det förmodligen är den unga kvinnan han längtar efter.

"Kanske något berusad fastän glasklar ändå
när ett sinne i taget fylls av allt jag kan få.
/…/
Jag vill ha dig när natten ser på."

Här får vi veta att vinintaget på den tidigare festen varit så pass omfattande att det är berusning med i bilden. Trots det upplevs allt som glasklart när ett sinne i taget (smak, syn, hörsel, lukt osv) fylls av allt han ”kan få”. Sen vill huvudpersonen i fråga – här tolkad som mannen - ”ha dig” - alltså den unga kvinnan - när natten ser på. Jag tror det räcker så. Detta står alltså jag och mina åttaåriga kamrater och basunerar ut, ifrån tårna, i en fullsatt sockenkyrka. Och ingen verkar tycka det är något konstigt med det (!).

Ett tecken på sekularisering eller bara dåligt omdöme? Jag vet inte. Förmodligen bådeoch. Men idag känns det inget vidare att ha förletts av småskolefröknar till att i kyrkorummet besjunga ett nedsupet och sandigt engångsligg mellan en äldre man och en ung kvinna. Inget vidare alls.

Pilsnerfilm - Mexiko och Montecarlo

Våren och sommaren hör Pilsnerfilmen till!

För Mexico tryck här

För Montecarlo tryck här

Tweed

Idag uppmärksammar Syssloliv Tweed med två filmsnuttar.

Om Sysslomannen vore något för spektakel och exhibitionism så skulle han deltaga i den form av gemyt som kallas "Tweed run". Som det nu är nöjer han sig med att cykla ut med ett par likasinnade vänner å picknick iförd tweed. Det är en god syssla om våren.

Se här en film om Tweed run.

Se här vad man helst förtär i Tweed.

Valborg

Valborg - Studenten och den evige ungdommens (Sysslomannens) tid om året!

Lyss till här till en hyllning till den ljuva tid, frambringad av en rusig gud i sin egen stämmas paradis.

Dödsmasken

Idag uppmärksammar Syssloliv dödsmasken. Tyvärr är det inte längre sed att låta gjuta sig en dödsmask men kanske vänder det snart? Den gambla fina seden har till stor del ersatts av fotografiet. Ofta gjordes masken nämligen för att avbilda den döde, eller för att ha som förebild till ett porträtt.

I Stockholm är det inte bara å nordiska museet eller livrustkammaren man kan beskåda dess anletsdrag men framför allt på Thielska Galleriet å Kungl. Djurgården. Där, högst uppe i tornrummet, illuminerad av den vidunderliga utsikten mot det blånande havet, finner vi Nietchez dödsmask i en oöverträffad atmosfär. Nedan ser vi dödsmasker avbildandes ett antal Sysslomän som gått ur tiden. Men vilka? Svaren finner ni i kommentarerna. Sist finner ni även Anna Månsdotters ruskiga dödsmask.

Ståndsmässigt uppträdande 5. Pastorn

Om det svenske prästerskapet af idag kan sägas mycket. Intensiva är dess försök att gång å gång tvätta bort stämpeln av konservativa "mörkermän" med trygga gammaldags värderingar, som lyckligtvis fortfarande är djupt förankrade i den svenska folksjälen. Men låt oss vända oss till denna folksjäl och där i djupen hitta den gamble go'e pastorn. Syssloprästen.

Således presenterer Syssloliv här ett gammalt, gott och fint prästideal. Ja, låt er väl smakae!

Våran prost
är rund som en ost
och lärd som själva den onde,
men gemen likväl
och en vänlig själ
och skäms ej, att far hans var bonde.
Han lever som vi
och dricker sitt kaffe med halva i
som vi
och ratar icke buteljen,
älskar mat
som vi
och är lat
som vi
- men annat är det vid helgen.

Så fort han får prästrocken på,
vi andra känna oss ynkligt små,
men prosten likasom växer,
för då är han prost från topp till tå
och det en hejdundrande prost ändå
i stort pastorat med annexer.
Jag glömmer väl aldrig i all min dar,
hur vördig han var
här om sistens i kappan och kragen,
hur världens barn
han malde i kvarn
och läste för köttet lagen!
Och prosten grät
- tacka för det,
han talte om yttersta dagen!

Och alla gräto vi ymnigt med,
ty köttet sved
och själen var allt satt i klämma.
Och kyrkrådet smög sig med ryggen i kut
vid tjänstens slut
efter prosten ut,
ty rådet var kallat till stämma.
Men det förståss,
vi repade oss,
när prosten klarade strupen
till sist och sade: "välkomna
till smörgåsbordet och supen!"

(Gustaf Fröding)

Länsstolen

Idag uppmärksammar Syssloliv någonting mycket viktigt - Länsstolen!

Denna möbel är kanske Sysslomannens trognaste vän genom livet. Hur har ni läsare det med er egen länsstol?

Länsstolen bär Sysslomannen i båd livets väl- som motgång. Där insuper man både pirök såväl som morgontidningen och kvällslektyren. Punchen - den gyldene nektarn samt vardagens bittra motgångar skvalpar över dess sittgrop.

En tidig variant från det forna egypten.

En "taplatsmustig" Syssloman nöjer sig inte med ett enkelt fårskinn när man kan få hela fårskallen.

Kan länsstolen vara den viktigaste möbeln?

Nakenbadets högtidliga konst

Det är snart försommar och svenskt badväder. Det är dags att väcka alla goda sysslomän till nakenbadets högtidliga konst.

Mången tror säkert att man måste åka utomlands för att bada, simma i klart havsvatten och sola å en strand. Det är trevligt, men har inget att göra med det härliga sekelskifteslivet som den ägta sysslomannen lefva. Här gälla gammal hederlig svensk nakenbad för herrar.

Detta går till å följande sätt.

1. Man börjar från mitten/slutet av maj, beroende af temperaturerne. Man bestämma en veckodag och ett datum.

2. De gode vännerne träffas en dag i veckan, eller med motsvarande regelbundenhet, vid den närmaste och mest behagliga insjön. Vännerne ska givetvis vara herrar. Den högtidliga nakenbadskonsten är ett uttryck för en slags svensk herrklubb om sommaren. Den hormonstinne och töntige läsaren börjar givetvis fundera å att komma med moderna förslag som att "ha med tjejer", eller "picknick med flickvännerna". Du som tänker så kan sluta läsa med detsamma. Tryck här för att komma till Veckorevyn.

3. Man välja en plats invid insjön. Den ska ha form som en dunge, eller omges av ett trefvligt buskage.

4. Vid de första träffarna avvaktar man väder, temperatur och vattnets behaglighet. Man kan då med fördel vara påklädd, fast kanske med kavajen kastad åt sidan. Solhatt av varierande modell rekommenderas. Någon väljer kanske den stiliga, men kanske litet förutsägbara, panamahatt'n. En annan kommer i tokig mjuk typghatt. Alla hattar är välkomna!

5. När det är gynnsamt väder kastar man av sig kläderna (utom hatten!) och sitter naken vid sjösidan.

6. Så läsa en utvald broder några lärda stycken ur en klassiker, eller ännu hellre ur någon encyklopedi. Referat ur morgontidningen eller uppläsningar ur denna bör inte komma i fråga. Meningen är ju att man ska koppla av i gode vänners lag.

7. Man röker - och det mycket. Man ska riktigt njuta i det unika tillfället att helt legitimt kunna afnjuta sitt rökverk och dricka tobaken spritt språngande naken!

8. Det kan inte nog poängteras hur viktigt det är med hatt'n. Just detta att vara helt (ja, helt!!) naken, men ändock bära sin solhatt - det hör till det trefvligaste med hela nakenbadets högtidliga konst.

9. Vid tillfälle tar man ett dopp. Man leker inte och plaskar gör man endast måttligt. Man simmar litet fram och tillbaka. Sedan går man upp å sjösidan igen och soltorkar, under det att man konverserar kring det nyss lästa.

Lycka till!

Sysslohat

Syssloliv är en mustig blogg som ibland listar saker som en syssloman tycker riktigt - alltså riktigt - illa om, för att så att säga låta tillvarons vardagsproblem vädra luft. Å så vis blir man sannolikt inte en så kallad bättre människa. Däremot känns det bra efteråt.

Nu gäller det butiksbiträden. Syssloliv hatar när butiksbiträdet...

1. Talar med kollegan under det att kunden expedieras
2. Tuggar tuggummi
3. Är man och bär barärmat linne
4. Säger "tjena" istället för "god dag", eller åtminstone "hej"
5. Föreslår en annan färg på plagget, när kunden bestämt hävdar att den vill ha en annan färg
6. Säger "Ne, ne, ne, du ska inte ha den där! Du ska ha den här modellen istället..."
7. Luktar svett (vanligare än man tror i synnerhet å "jeansaffärer")
8. Har mössa å
9. Daltar omkring med ett måttband runt halsen som vore man den skräddare man är hästlängder ifrån att vara
10. Är humorlös och inte ens anstränger sig för att artighetsfnissa åt kundens vardagstrevliga skämt, hur dåliga de än är

Bästa motståndsmedel är att ge igen med den gamla US-repliken.

US går å butik och tittar på skjortor. Biträdet framträder.

Biträdet: Det där tror jag inte är din storlek.
US: Vem fan har sagt att det är jag som ska ha den!?

US lämner butiken.

Snart semester

Det börjar nu bli hög tid att planera sin sommarsemester. Se nedan för inspiration.

Go'helg

Hoppas ni har haft en trevlig helg. En riktigt trevlig sysslohelg! Vi bjuder tack!

10 Essentials

Syssloliv har tidigare beskrivit glädjen med vinimitation. Vin. Sådant finns också i klädernas outtömliga värld.

Den eleganta herrmodetidningen Gentlemen's Quarterly rekommenderas ett besök. Där finns nämligen det trevligt stående inslaget 10 Essentials, där olika välklädda män, av mer eller mindre känd sort, listar sina tio mest nödvändiga garderobstingest.

Följ länken här.

Familjeråd

Så här gör man.

Vintersöndag i Sysslolivet

På en läsares uppmaning skriver Syssloliv idag om en romantisk aktivitet en Sysslosöndag i vintersverige.
Sysslomannen vet att uppskatta havet och skärgården särskilt om vintern. Istället för felnavigerande turister och stekare å sandhamnsresa föredrar Sysslomannen den karga vintern, de frusna kobbarne och när det knäpper i isen. Därför beger man sig gärna ut med fru, fästmö eller vänner å långfärdsskridskotur, gärna med pimpling efter matsäckslunchen. Ett annat alternativ är att ta en bättre båttur med lunch från övre däck och vintersolen i ögonen. Glöm inte varm Punsch i termosen!

Denne gode man sitter inte med SMS som en inskränkt skulle kunna tro. Nej det är den meditativa koncentrationen å vattnet och ljuset som är i fokus.

För den med gikt eller annat hinder för att komma ut å det öppna havet beger man sig å lämplig våffelservering. Våfflor äter sysslomannen gärna å vintern så att det osar och värmer. Bor man i huvudstaden åker man ut till Prins Eugens Waldermarsuddé där våfflorna förtärs innan man tar en tur bland den svenska sekelskifteskonsten. Man beser de så hyllade blomsterkreationerna som klär museet och tar slutligen en sakta promenad kring udden, spanandes mot det hav man föredrar på detta avstånd.

Utsikt från Lusthuset på Prins Eugens Waldermarsudde med Fåfängan i bakgrunden.

Löjtnantshjärta

Syssloliv är, som bekant, ingen politisk blogg. Men vi unnar oss att drömma om hur bra det egentligen var förut, innan allt blev förstört.



Det var å den tiden man hälsades med "goddag" och inte "tjenare" på snabbköpet. Det var å den tiden då riktiga män rakade sig. Det hände sig i de dagar då endast luffare hade toppluva eller skärmmössa å sig inomhus. Ja, det var å den gamla goda tiden när man kallade saker vid dess rätta namn: Individualism var självisk egoism, god ton var hänsyn till andra, och jeans var en utomhusarbetsbyxa.

Det var helt enkelt bättre förr. Men låtom oss icke förglömma att Sverige är ett mycket litet och socialistiskt land, därför ska vi uttrycka oss mer tolerant och nyanserat: Det var bättre förr, när det var värre.

Denna lilla blänkare är därför ägnad åt den gambla, fina och höglovliga officerskåren. Det har faktiskt funnits en tid när löjtnanter var smala med raka axlar och god bröstkorgshållning. De var då också välrakade å rätt ställe - alltså å hakan och ej kalrakade om hjässane. Å den tiden, när det var bättre, kunde officerare inte säga "R". De spottade naturligtvis inte å gatan, men kunde smälla sabeln i ändan på busungar eller luffare.

Vi hoppes att klippet ofvan var fint och fick er att känna ett romantiskt skimmer över "förr", en varm känsla inombords och en längtan att själfva, trots att det är år 2010, upprätthålla detta lif också idag.

Klippet nedan är emellertid bättre.

Sysslosprätten

Den uppmärksamme läsaren förstår att denna rubrik är en oxymoron. Ändå finns det sysslomän som, av olika glada skäl, kunnat lägga sig an med sköna dagsvanor. Det finns väl ett visst syssloliv också i detta.

Den gode Carl von Linné har i sin lilla text Stockholmscavallier beskrivit dagordningen för det tidiga 17oo-talets sprättar i hufvudstaden:

stiger upp kl. 8 à 9, coifferar sitt hår [kammar sig], kläder
sig;
kl. 1o går på coffehus, dricker ett par tassar [koppar] coffe,
pratar;
kl. 11 expedierer i staden sitt;
kl. 12 går på Riddarhustorget för att höra nytt;
kl. 1 spisar alltid med 1 à 2 kvarter vin;
kl. 3 går på coffehuset att taga sig coffe eller ett glas dricka;
kl. 4 göra någon visite;
kl. 5 går på Castenhof [källare vid Gustav Adolfs torg], eller någon
källare, dricker ett glas rhenskt vin;
kl. 7 går till Lars på Hörnet etc. att taga sig en järpa;
sedan spelar till in på natten, går hem, Gud vet vart;
äntligen får dropper, frossa eller hectique [könssjukdomar].

Är det någon som känner igen sig? Om inte - är det någon som trånar?

2 av 10 filmer du bör se innan du dör

Om man bara ska se en film om andra världskriget blir konkurannsen svår. Vi har filmer som Kanonerna på Navarone, Hjältarna från telemarken, Vinterkriget och Schindlers list. Men bättre är förstås de Tyska filmerna som är mer mångfasetterade, mindre pompösa och betydligt skitigare. Vi talar om filmer så som Das Boot, Stalingrad och Der Untergang.

Men i samma förhållningssätt som Sverige eftersträvade när det begav sig förhåller vi oss i ett slags mellanläge och väljer således en film med polsk härkomst. Der Blechtrommel ifrån 1979 (baserad på Gunter Grass roman) ger en oemotsvarad bild av krigets vansinne men inte minst tidens andar.

Handlingen följer Oskar, en ond dvärg (der onte gnome) som föds med exceptionella egenskaper och en envis vilja. Bland annat kan han avge ett så högt ljud att glas krossas, vilket blir ett utmärkt vapen från de som vill ta ifrån honom den älskade Blecktrumman. Från en liten excentrikers perspektiv får vi följa Polens indragning i kriget och de skiftande levnadsöden som detta medbringar. (På vissa sätt bär historien vissa likheter med vår svenska Pär Lagerkvists ”Dvärgen”.)

OBS denna film är inget för den som efter mattinén tänkt ha ål till supén.

En fantastisk scen visar när Oskar går på en av de stora Nazistparaderna för att spela å sin trumma. I denna en av filmhistorien mest mästerliga sekvenser (som går att beskåda nedan) får vi beskåda hur musik och bild kan samverka i film på ett oöverträffat sätt, där själva klippningen och takten skapar en audiovisuell poesi. Vi lär oss hur man genom att hålla en annan takt än massan kan få dem att glömma marscherandet och dansa till ens egen trumma. Till råga på allt kan man regna på deras parad. Ge särskilt akt på den fantastiska ”Koreografin” när nazist dignitärerna kliver ur bilen, mottager blommorna och hälsar å barnet!

Uppförandet för Sysslomannen låter sig här inspireras av vikten av den annorlunda synen bredvid de stora, episka/enformiga berrättelserna. Man skulle kunna säga att det som Albert Engström:

”Det är varje människas förbannade plikt att bli ett original”.

Se den fantastiska scenen här.

1 av 10 filmer du bör se innan du dör

The Bishop's WifeHandling. I denna romantiska komedi från 1947 ber biskop Henry Brougham (David Niven) om ett gudomligt ingripande för att få till stånd den nya katedralen, mot alla mänskliga odds. Hans bön tycks besvaras genom ängeln Dudleys (Cary Grant) inträdande å scenen. Dudleys himmelska uppdrag som rådgivare till biskopen är emellertid högst konfidentiellt, varför han endast avslöjar sin rätta identitet för denne. Alla charmas av den nyanlände, och välklädde, gentlemannen. Alla utom biskop Brougham, som både tvivlar på ängelns autencitet och störs av hans gentlemannamanér visavi biskopinnan Julia (Loretta Young). Filmen har naturligtvis den rätta julstämningen, med snö, glada barn och en nalkande julefrid. (En skräpig uppföljare gjordes 1996: The Preacher's Wife med Denzel Washington, Whitney Houston och Courtney B. Vance.)

Kläder. Ja, här står verkligen 40-talets permanent fashion å sin topp - det som envar syssloman än idag låter sig beledsagas af. Cary Grants välkammade frisyr och vackra leende gör förvisso att han ser bra ut i det mesta (notera t.ex. hur han bär en ganska stor ulster i filmens inledning, vilket naturligtvis inte gör något). David Niven borde vara ett stilideal för dagens biskopar. Här är det inte fråga om hängkavaj och loafers, utan om reglementsenlig mörk kavajkostym och präststock. Nivens eleganta mustascher borde vara ett ideal för alla män. Den som är lagd åt det mer uttrycksfulla hållet kan låta sig inspireras av professor Wutheridge (Monty Woolley), som själfklart bär tweed, tjock tröja och tokig halsduk/fluga. I filmen uppträder professorn också i dressing gown, serverandes sherry.

Uppförande. Sysslomannen låter sig här inspireras av Cary Grants karaktär. Ängeln Dudley är gladtrevlig mot människor å gatan, hjälpsam och go' med barn. Samtidigt är han lite finurlig och klumpig, vilket gör honom charmig och omtyckt. Biskopens idealism och arbetsnarkomani är också något att eftersträfva, så länge man ser upp med att inte glömma sina nära och kära - vilket ängeln Dudley söker åvisa biskopen. Det biskopliga arbetsrummet/biblioteket är tjusigt. Den som kan bör möblera så. Biskopen och biskopinnan ber gifvetvis anspråkslös bordsbön före kvällsvarden.

10 filmer du bör se innan du dör

Det finns antagligen en och annan gammal buttergök eller trollfarbror som skrockar över att film inte är en gentlemannanjutning. Dessa vill istället hänvisa till afvnjutandet av ett gott poem eller iskyld punsch såsom det ägta sysslomannalifvets viktigaste inslag.

Dessa är väl goda ting, men ihågkom att sysslomannen är en romantiker såsom från en svartvit film, med kulört kostym, bekväm hatt och lättburen cigarett. Att njuta film, och i synnerhet biofilm, är således en viktig del i sysslolivet. När sysslomannen uppvaktar en dam går inte första "träffen" å svulstig restaurant, ety att bjuda ut för "en bit mat" är något som hör den nya krogkulturen till. En god middagsmåltid kommer som tidigast vid "träff" n:o 2. Istället frågar sysslomannen försynt om han kan få bjuda på en kopp kaffe. Man går då å konditori och äter bakelser med kaffe i riktiga koppar med fat. (Den ärbara damen nekar naturligtvis sysslomannens invit om att få betala, och betalar istället själv denna första gång.)

Efter att ha varit å konditoriet är det dags för bio! (Nu betalar sysslomannen både biljetterne, och får det att framstå som att det skedde "av en händelse" - alltså inget "jag betalar-tramsande".)

Därför ska Syssloliv nu gifva någre gode tips å 10 filmer du bör se innan du dör. Inga av dessa går dessvärre längre å biograferne. Likväl innehåller de allt vad en syssloman bör känna till, förstå - och inte minst klä sig som!

Utifrån kategorierne
handling,
kläder, och
uppförande
kommer vi att visa varför envar syssloman måste se den aktuella filmen, för att låta sig inspireras.

Låt er väl smaka.

Packplan II

Vi fortsätter vår trefvliga kavalkad i packningens konst. Ety, det kan ju förekomma att sysslomannen reser utrikes, och där stannar ett par dagar längre än ett veckoslut. Då fordras en något utökad packning och en koffert.

En herre
behöver på resa utomlands sportdräkt, kavajkostym (ej nödvändigt blå); samt dessutom smoking på kontinenten och frack i England, om han vill leva med.

En syssloman å utlandsresa packar alltså, förutom några rena kalsonger, underlinnen och strumpor:
en udda kavaj;
en udda byxa och
en slipover, vilka efter lägenheterna och temperaturerna passar kavajen (vitbyxa, chinos, jeans - långärmad pullover vid kallare väder).
Till denne sportdräkt (för fritidsgöra, museibesök, med mera) packas ned
ett passande par skor.
Dessutom behövs
en festmiddagsdräkt, såsom frack eller smoking eller åtminstone mörk kostym.
En ren skjorta per dräkt torde väl räcka.
I det fall frack eller smoking medtages reser sysslomannen i enklare kostym. I det fall kostym nedpackas som festmiddagsdräkt nöjer sig sysslomannen med att resa i udda kavaj med byxa.


Även denne fine packplan är hämtad från Etikett och god ton. Praktisk handbok i sättet att uppföra sig, utg. av Husmodern. Stockholm 1933.

Packplan

Vad tar man med på en weekend.
En herre behöver ofta
inte medtaga annan kostym än den han reser i,
såvida inte han behöver en blå till ev. dans, där blå kostym fordras, dessutom medtar han gummiskor, vita byxor till segling, tennis, en skjorta till ombyte, sweater eller pullover.

(En syssloman å helgresa packar alltså, förutom ett par rena kalsonger, ett underlinne och något par strumpor,
ett par gummisulade skor i händelse av regn;
en bekvämare fritidsbyxa, vitbyxa om sommaren, chinos eller jeans;
en ren skjorta;
en långärmad varm tröja, rundhalsad eller v-ringad.
Vankas det seriösare middagsbjudning packar han också sin mörka festkostym.
Reser gör sysslomannen i enklare kostym eller udda kavaj.)

Den fine packplanen från Etikett och god ton. Praktisk handbok i sättet att uppföra sig, utg. av Husmodern. Stockholm 1933.

Lejonstatyerne!

Bland alla djurstatyer finner Sysslomannen Lejonstatyn vara den förnämsta. Sysslomannen vurmar för djurstatyer – särskillt för lejonstatyn. I den ser han majestätiska och orubbliga värden ingjutna till evighet i stenstoden. Lejonstatyen åminner Sysslomannen om honom själv eller hur han borde vara.

Lejonet är förstås en symbol för aposteln Marcus, monarkien, mod, orubblighet och skydd. Sen de antika kulturerna i hela den lejonbemängda delen av världen har lejonet bevakat de heliga templen, försvarsverken och symbolerna i babylon, kina, egypten, mecedonien, grekland, rom, det brittiska imperiet och inte minst bland våra svenska slott och herresäten.

Syssloliv ger er Lejonstatyerne!


Det uråldriga Lejonet vid Cheronae i solid marmor vaktar graven av de fallna Thebanska krigarne vid just - slaget vid Cheronae. Typiskt antikgrekiskt Lejon när det blir som bäst. Vid den tiden fanns det Lejon norr om medelhavet.


Detta lejon i Babylonien vaktar likt svingsen ökensanden och odödligheten tålmodigt.


Utanför den förbjudna staden håller Mingdynastiens Lejon ett klot i tassen symboliserandes livets blomma. Även Kineserna kunde..



I Amerikat har man inte nöjt sig med sitt "montain Lion" (Puman) utan vill också där stoltsera med Lejonet. Här utanför New York Public library, en av de stiligaste av Lejonstatyer.


Ett tio meters bronslejon vaktar MGMs huvudkontor i Grand Macao.


Det mest kända Lejonet Las Vegas - Sigfried & Roy! ..I kattguld förstås.


Och på vårt Svenska Norrbro - ett ödmjukt sällejon som som om någon hällt vatten å.


Sällejonet kan även ses som Stockholms "betongsugga". Mer tråkigt än ståtligt.


Och sist det vackraste, Statylejonens statylejon - Å Lejonbacken vaktandes Stockholms Slott, rullandes sitt klot, rytande ett urvrål förevigt utsträckt i tiden.